Back to business

Jahapp.
Då sitter man här igen.
En ny arbetsvecka.
Utan röda dagar eller andra avbrott.
Jag har visserligen jobbat mig igenom de flesta dagar mellan helgerna men ändå...
Idag trillar arbetskamraterna in en efter en och jag känner knappt igen dem ;-)

Har haft en särdeles skön familjehelg.
Tillbringat mesta tiden med barnen.
M fyllde nio år (Men HALLÅ!!!! NIO år!!! Hur jävla gammal är JAG!!?) och vi hade kalas hela fredagen därför.
Riktigt roligt.
Som traditionen bjuder - äggröra och bacon för släktingarna på förmiddagen - och sedan "kompiskalas" på kvällen.
M hade beställt pizza (tack, tack, tack, sååååååå enkelt) och sedan skulle de små flickorna se hyrd film. (Jo, sån't existerar hos oss eftersom vi inte vet hur man får tag i film på annat sätt...Dvd-uthyraren ser alltid väääääldigt ensam ut i sin butik. Tur att såna som jag ser till att hans verksamhet överlever....).
J och jag låg i varsin soffa på nedanvåningen medan kalasdeltagarna såg på film på den övre.
"Shit, så lugnt. Förstår inte att folk tycker det är besvärligt med barnkalas...." utbrast jag och fick medhåll av J.
Men när filmen var slut.
Ni har sett "Oh, vilket party" med Peter Sellers...?
Nock snackat...

Igår var vi ute en stund i det vackra (?) vintervädret.
Noterade att ett nötväckarepar visade intresse för M:s fågelholk.
Berättade detta för henne och hon blev jätteglad eftersom hennes holk stått outhyrd på senare tid.
"Vad sa du nu mamma? Sa du att det var späckhuggarfåglar som tittade på holken?"
Ornitolog.
Blir hon nog inte.

Jympatjejen drog med mig på ett medeljympapass i gårkväll.
Hade faktiskt aldrig tidigare gått på denna ledares pass.
Men sååååå bra det var!
Och tufft.
Rena Intervall Flex-nivån.
Och skitbra musik.
Tog i så jag kräktes.
Nä.
Men nästan.
Att jag aldrig lär mig.
Nu börjar det värka i axlarna och molandet arbetar sig sakta nedåt längs armarna.
Najjs.

Efter passet slappade jag med flickorna framför djurprogram på Barnkanalen.
Och ibland (pretty ofta....) flyger min tankar iväg sådär och associationer (till vad kan man undra...?) till allt möjligt dyker upp.
Plötsligt började rabbla "Armen i vinkel, blicken i skyn, så var det menat, whisky.........och.......eh.....renat.........."
Tre par stora ögon vändes mot mig.
"Vad är det för ramsa mamma?"
(Och ja, det kan man ju fundera på. Var kom DEN ifrån?)
"Den kan vi ju ha på handbollen!!!!" sa M förtjust.
Eh.
Nej.
Där säger jag bestämt nej.
Att jag inte kan vara tyst ibland.
Men så fick jag ju ge mig på en förklaring.
Dålig.
Men den gick hem.

Men nu är det som sagt slut på dåligheterna.
Vardagen is BACK!
Armen i vinkel!!!