Kanelbullar och hurtbullar och knasbu(o)llar!

Jag har varit M en hel dag i hennes förskoleklass och på hennes fritids.
Det var jättekul.
Och lugna gatan.
Så skönt att bara sitta bredvid och betrakta och slippa ta ansvar...
Det är mysigt att bara vara med M och ägna sig helt åt henne.
Det behöver vi.
Båda två.
Mer M-tid ska läggas in i schemat!


Eftersom jag ligger i "hårdträning" inför Vår Ruset (jo, det skrivs så!) så får Friskis & Svettis stå tillbaka lite till förmån för löpträningen.
Men idag var det tungt.
Benen kändes som bly.
Underligt.
I måndags var det hur lätt som helst!


Samtidigt som jag stängde av ugnen ikväll och plockade ut sista plåten med kanelbullar ringde min mamma.
Hon berättade att HON OCH PAPPA VARIT UTE OCH SPRUNGIT!!!
Men hör nu, hold your horses och alltihopa, mormrar och morfrar ska var hemma och baka kanelsnäckor och röka pipa (i den ordningen) och passa sina barnbarn så deras egna barn kan ha egentid!!!!
De ska inte vara ute och jogga mitt i natten.
Jag frågade mamma om de hade en sån där hjärtstartare (eller vad det nu heter) med sig.
Då skrattde hon bara.
Men jag får erkänna att jag är både imponerad och stolt.
Minsann!
Vilka hurtbullar!


Eftersom J är på vildsvinsjakt fick jag smaka av mina ljuvliga kanelsnäckor (en från varje plåt givetvis så att man är säker på att de är lika goda!) tillsammans med Per Morberg.
Eller ja.
Han var ju på TV, men det känns som om vi har nån slags samhörighet.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Jag älskar hans matlagningsprogram!
Jag älskar den typen av mat han gör!
Jag är ingen tacos-, pizza-, thai- eller vad det nu kan vara- tjej.
Jag är en HUSMANSTJEJ!
Spännande, eller hur?
"Husmanskost" låter ju lika exotiskt som "statsanställd" eller "kreditvärdig" eller "korpbadminton"...
Men, men, that's me.


Jo, maken är alltså ute på grisjakt.
F och han åker alltid tillsammans (för man måste ju vara två!)
Sen förstår jag inte.
F släpper av J vid ett jakttorn där han sedan sitter 3 timmar ensam och glor medan F kör vidare och sätter sig i ett annat jakttorn 3 KILOMETER därifrån!
Och glor.
Han också.
När de glott färdigt, och eventuellt hört några små svin böka runt nedanför tornet så hämtar F upp J igen efter 3 timmar och så kör de hem.
Nåt svin har de aldrig haft med sig.
WOW!
Vilken spännande jakt.
Eller så är det jag som inte förstår.
De kan inte ringa varandra heller eftersom det inte finns någon som helst täckning i skogen (alltså, jag menar inte att de ska ringa när de sitter på pass, det vore ju lite korkat).
Knasbollar;)
Tidigare i veckan var jag på mycket angenäm After Work.
Vi satt i ljusterapirum - därav den röda kulören i våra ansikten - badade bubbelpool och åt gott.
Måste bara kommentera bilden på mig själv.
Innan jag förstod att det var min vänsterarm så trodde jag att det var min mage som hängde ut genom klänningen, hahaha!
Alltså, SÅ vild var inte tillställningen, vill jag lova...
Men mycket trevlig.
Synd att inte Å kunde vara med bara....


Min arbetskamrat P skjutsade mig hem så vi behövde inte ta taxi.
Eller som min E sa när några av våra kompisar tog taxi härifrån för ett tag sedan.
"Mamma, dom tog tacos hem!"

Bland vitsippor och talgoxar

Jag tog min löprunda i skogen i eftermiddags.
Inget konstigt med det kan man tycka.
Men trots att jag älskar den där 5 km:s-slingan (blir 7,5 totalt när man börjar och startar här hemma) så har jag inte vågat springa den ensam på många år.
Idag var jag emellertid så sugen på träflis och grus - istället för asfalt som jag brukar - under fötterna så jag trotsade min rädsla.
Och så rikligt belönad jag blev.
Jag är fortfarande alldeles utpumpad.
För första gången på många månader kunde jag dessutom springa i t-shirt!
Det var varmt och blommigt och kvittrigt i skogen.
Noterade att det inte stod en enda bil på parkeringen när jag joggade förbi.
Hmm.
Var det bra eller dåligt?
Såg inte en människa förrän vid 4 km-skylten.
En skogsarbetare.
Han stängde av motorsågen preciiiis innan jag passerade honom, han log brett och nickade och hade svarta solglasögon.
Vad betydde det leendet?
Hjälp.
Fick bra snitthastighet på grund av honom kan jag säga....
Sen sprang jag förbi två mammor på barnvagnspromenad och kunde andas ut...
Vad är då grunden till denna oro?
Jo, för nåt år sedan pratades det om nåt ofredande eller om det var våldtäktsförsök på just denna slinga.
Och kort därefter stötte jag på en märklig kuf när jag kom ångande på stigen.
Men då var jag nästan hemma.
Det är så himla tråkigt att man inte ska kunna röra sig fritt.
Eller kan man?
Men det var verkligen värt det idag.
Den ljumma luften, talgoxarnas ihärdiga och entoniga visslande (si-si-da, si-si-da), känslan av kroppens styrka, ja det blev nästan religiöst.
Och tro det eller ej, för mig är en löprunda den ultimata avkopplingen!

Himmelsblått lunchbröllop!

Nåja, nu hade det här vackra paret redan växlat ringar i New York för två veckor sedan, men det hindrar inte att man håller en bröllopsfest i efterhand!
Brudparets föräldrar hade ordnat en fantastisk lunchbuffé och en hel massa gäster som ville komma och fira de nygifta!

De två senaste tillskotten i nästkusinbranschen var där, en liten gullig tös på ett halvår och en liten söt gosse endast tre veckor gammal!

Min L tedde sig gigantisk i jämförelse!

Brudens mor och brudgummens far höll fina (men alldeles för snälla!) tal!

Ingen förnedring eller pinsamma händelser alls.

BAH!

Vädret visade sig också från sin bästa sida och E lekte med sin nyfunna vän A.

Kunde det bli mer lyckat?

Sen var det snabbt hem, ur fodralet och i mysbyxan, för på trappan stod småkusinerna med varsin resväska och väntade på att bli passade!

Man har verkligen glömt (förträngt?) hur det är att ha såna små bebisar i huset, haha!

Jag gick till sängs tidigt för att orka med en eventuellt stökig natt.

J sov med lille W bredvid sig i resesängen (alltså J låg i sin EGEN säng, fast bredvid, ja ni fattar....), jag låg på en madrass på golvet i E:s rum för att vara nära L om hon vaknade.

Kusin E sov i M:s rum.

Strategin var klar.

Prick klockan två inatt möttes jag och maken med varsin vällingsugen unge i famnen...

Sen vaknade de små liven klockan FEM igen!!!

Tja, och sen studsade de andra tre upp kort därefter.

När klockan var tio hade vi kunnat äta lunch!

Men när de två yngsta somnat in i varsin vagn på terrassen slog jag mig ner i en solstol, slötittade i en skvallertidning, sörplade i mig en kopp SVART kaffe, lyssnade på fågelsång och de tre stora barnens lek (de lekte "Dinosarus Rex" som inte kunde prata utan bara vråla...).

Aaaaaah, ljuvligt!

Lille W hade pyjamasparty med sin äldsta kusin!

I eftermiddags när vi lämnat M på kalas åkte resten av oss i familjen till en plantskola och införskaffade lite nytt plantgods.

Just nu står perennerna i garaget men imorgon efter jobbet ska jag försöka få ner dem i myllan....

Snart dags för ett besök hos knäppskallarna på Lärkevej.....

Mycket roligt och lite sömn...

Igårkväll var jag på kursareträff.
Kursareträff innebär att jag och sex av mina kurskamrater från Lärarhögskolan träffas.
Vi pluggade tillsammans mellan åren 1995-1998 och har sedan examensdagen träffats regelbundet ca 3 gånger om året.
Det är ALLTID jättetrevligt och jag längtar ALLTID efter mina underbara gamla vänner för vi har så mycket att debattera och diskutera, både vad gäller skolvärlden och privat.
Det intressanta är att ingen längre jobbar som det vi är utbildade till!
Vi är en ganska brokig skara med en ålderskillnad på 20 år mellan de yngsta och den äldste, för en del av oss skiljer sig uppväxtförhållandena markant medan en del har ganska likartad bakgrund.
Våra politiska värderingar spretar också åt olika håll.
Men vår människosyn, våra privtata värderingar osv. är vår gemensamma nämnare.
Vi är otroligt samspelta, vi har exakt samma (ironiska) humor och vi känner varandra väl.
Så väl att vi alltid kan återuppta samtalsämnen vi lämnade vid föregående träff på nästkommande.
Själv var jag drygt 20 (löjligt!) när jag påbörjade min lärarutbildning och vad visste väl jag då om livets stora frågor?
Förutom "Vad ska jag ha på mig på festen i helgen?" och "Vad ska vi dricka?".
Typ.
Schysst att man fick vara med de "äldre" i gänget.
Vad ville de med mig liksom??
Jo, det har de ju också undrat..... ;)


Igår var det L som stod för värdinneskapet.
Alla utom en kunde delta så det var god uppslutning.
L bjöd på god kycklingrätt som följdes av en klassiker, päron med after eight och vaniljglass, och en massa godis.
Och vin.
Och vin.
Och vin.
Och en annan cigarett....


Så vad gör jag då uppe så tidigt!!!???


När jag tassade in i vårt sovrum för att lägga mig inatt vid halvettiden fick jag vända på tröskeln.
Det var fullbelagt där nämligen.
Tassade in och la mig i E:s säng.
Ca klockan 6 vaknade jag av att L stod upp i sin spjälsäng och skrek "Pappa" med 326 olika röstlägen.
Pappan vaknade inte så efter en kvart for jag sömndrucken upp ur sängen, hämtade L och bar in henne till pappan som inte hört ett pip.
Grrrrrrr.
La mig återigen i E:s säng.
Efter 10 minuter dönade E och L in i rummet med dockvagnar och hela dockdagiset.
Sammanbitet frågade jag pappan om han inte kunde säga åt barnen att inte väcka sin mamma!
Försökte gå in och lägga mig i min egen säng.
Där låg M och såg på Bolibompa.
Alltså tog jag M:s säng i besittning.
Efter 7 minuter kom hela dockvagnsensemblen intågande där också.
"MEN VA FAAA-AAAN!!!"
Jag for ut till den diskmaskinstömmande pappan och morrade:
"Kan du inte för h*e säga till barnen att mamma ska sova????"
"OJ. Förlåt."


OJ?
Ja.
Nu sitter jag i alla fall här.
Seg och skittrött.
Men det är bara att bita ihop.
As usual.
Snart stundar duschritual för hela familjefemman, påklädning av värsta stassen och sen vidare på bröllopsfest.
Och efter den ska vi passa små killkusinerna med ÖVERNATTNING.
Jojomensan.
Hur ska detta gå??
Spännande.
"Var ska vi sova inatt?Lalalalala"
Imorgonkväll, direkt efter Livet på Lärkevej, då jävlar ska det sussas!!!

Nu tror vi inte på storken heller.....

När jag hämtade M i skolan en dag förra veckan ville hennes fröken tala med mig.
Lite avsides sådär.
Hon fnissade lite medan hon berättade att hon läst högt ur en Håkan Bråkan-bok för alla barnen. Det hon inte visste när hon började läsa boken var, att ett kapitel skulle handla om hur ett barn blir till...
Det blev en lektion i sexualundervisning det!
Fast på ett väldigt humoristiskt sätt.
M sa ingenting om boken förrän senare på eftermiddagen när jag liksom inte kunde låta bli att fråga om den.
Jag kände mig som en brottsling.
Som ertappats med att ha gjort något förbjudet.
Skum känsla måste jag säga.
Jag frågade lite trevande vad boken handlade om och vad hon tänkte.
Då lutade M huvudet mot en vägg, blev lätt röd om kinderna och fnissade generat fram:
"Mamma, har verkligen DU och pappa GJORT sådär???"
"Mjaaa", svarade jag och släppte inte potatisen, jag höll på att skala, med blicken, "Mjoooooo".
"Men alltså, helt NAKNA??"
"Jaaaaaaaaa......"
"NÄR har ni gjort DET???" fortsatte hon chockat men innan jag hann svara var hon redan ute på sin cykel.
Piuh.
Fy, vilken jobbig diskussion.
Det har liksom aldrig kommit på tal här hemma så vi har aldrig berättat.
Och nog trodde jag att nån liten välupplyst klasskamrat kanske redan talat om för henne om hur barn blir till....
(Sååå fegt av mig! Gah!)
Nåja.
Nu vet hon i alla fall.

Varför finns inte DEN storleken?

Jag och stod i provrummet och ålade mig i ett tajt chockrosa fodral, storlek 38, ivrigt påhejad av de tre döttrarna.
Tyvärr satt fodralet lite spänt över magen och upptill var det ganska luftigt och gott om plats för ett par till...
Synd att man har putande mage och platt byst.
Skulle liksom varit tvärtom.
Det var det i och för sig för tio år sedan...
"M, kan du gå och hämta en likadan klänning, fast det ska stå fyra nolla överst på prislappen?"
M pep iväg och utförde uppdraget med lätthet.
Hon är väl mammas (och mormors) tös!
"Tjaaa, den här klänningen sitter bättre men är en aning för stor", funderade jag högt.
"Ska jag gå och hämta 39 då??"

Härliga helg!

STÖRST AV ALLT ÄR KÄRLEKEN!!!!!!!

Start spreading the news....

I want to wake up in that city

That never sleeps

And find I'm king of the hill

Top of the list

Head of the heap

King of the hill

If I can make it there

I'll make it anywhere

I'ts up to you

New York, New York

Vi äger varken X-boxar eller Nintendospel.....

...men har en trädgård som ger fantasin stort utrymme!

Lammkyjd

Fromma som små lamm (i säkert en halv minut!).....


Här i närheten finns en gård som säljer finfint lammkött.
Känns närodlat och ekologiskt att handla där.
Sist maken besökte gårdsbutiken hade han förutom de sedvanliga lammracksen även inhandlat en lammstek!
Lammstek???
Hur tänkte han då?
I alla fall tänkte jag prova att tillaga den där lammsteken igår.
När jag bläddrade i en av mammas veckotidningar i helgen fladdrade ett lammsteksrecept förbi och jag fick en smula inspiration.


Först skar jag upp köttbiten så att den liksom blev platt.
Sen pressade jag sex vitlöksklyftor och gned in i köttet, saltade, hackade färskt timjan (gillar det bättre än rosmarin) och la ovanpå och toppade med "lammkrydda" (som vi köpt på samma gård som köttet).
Sen skulle hela klumpen bindas ihop med bomullssnöre.
TUR att inte stekbindningspolisen gjorde ett stickprov här igår eftermiddag.
Då hade jag åkt in på livstid!
Sen brynte jag köttet runt om och körde därefter in det i ugnen tills det fick en temperatur på drygt 70 grader.
På stekskyn gjorde jag smarrig sås.
Och jädrar så gott det blev!


När vi la upp maten på tallrikarna doftade det himmelskt men jag hade inte några direkta förhoppningar om att panelen skulle jubla av lycka (maken undantagen såklart).
Jag sa sådär allmänt att:
"Det här är lammstek, det har jag aldrig lagat förut!"
M tog en tugga och svarade:
"Och du har minsann inte misslyckats med den! Mums!!"


MUMS????
(Och då ska tilläggas att M varit på barnkalas ett par timmar före och ätit grillad korv och massor av godis....)


Ja.
Det var verkligen verkligen gott!
Och med en fantastisk doft av vitlök och timjan!
DET lär inte min tandläkare, som jag strax ska gå till, hålla med om....

Påskhelgen i bilder!

Långfredagsbuffé hos kusinerna.
Barnen lekte fantastiskt fint hela kvällen, vi åt ägg och sill och snaps (ja, den drack vi förstås) och svägerskans panna cotta och dumlekakor och.....
Sammanfattningsvis: En mycket trevlig kväll!

Påskaftonsförmiddag körde vi till mina föräldrars stuga.
Soligt och fint väder!

Lunchkorv.

Skattjakt.

Äggmålning.

Fri lek.

Påskmiddag med bla. pappas kryddpepparströmming och stekta inlagda sill.

Jättemums!

Och en liten snaps.

Även denna dag.

Idag styrde vi kosan mot svärföräldrarnas stuga och äggrullning.

Tyvärr var det bara 3 grader varmt (?) och ösregn så jag fick avbryta deltagandet för att gå hem med stelfrusna barn (och egen stelfrusen gump).

Svärmor bjöd på rykande het fisksoppa, aioli och nybakade baguetter.

Ingen snaps.

Nån måtta får det vara.

Efter alla dessa kaloriintag var det dags för ett litet uttag ikväll.

Jag, M och E gick på ett Friskis & Svettis-pass.

Jag hade väl behövt fem.

På rad.

Soppa hela veckan, soppa hela veckan, soppa hela veckan lång!

En ledig dag kvar!

Underbart!

Glad Påsk!

Nu gäller det att samla bränsle till nästa vargavinter!
Det har vi börjat med idag.
Maken myser när han får hela tjejhögen med sig ut i skogen.
Grilla lite, pyssla lite, jobba lite...
Men jag gillar faktiskt att hålla på med ved.
Det är skönt att arbeta med kroppen för omväxlings skull.
Som en redig brunnalyttare...
Dock har jag slängt alla "kläder-som-är-bra-att-ha-hemma-i-trädgården-eller-att-måla-i" så jag fick låna blåbyxor av J.
Det tyckte döttrarna var vansinnigt roligt.
"Du ser ut som pappa!"

Bilden överst till vänster är på E och M från påsken 2008.
Till höger om den, L, påsken i fjor.
Nere till vänster, igår.
Nere till höger, påsken i fjor.


Glöm nu inte att ge alla nära och kära STOOORA VÄLFYLLDA påskägg!

En friskare Skärtorsdag