Nu tror vi inte på storken heller.....

När jag hämtade M i skolan en dag förra veckan ville hennes fröken tala med mig.
Lite avsides sådär.
Hon fnissade lite medan hon berättade att hon läst högt ur en Håkan Bråkan-bok för alla barnen. Det hon inte visste när hon började läsa boken var, att ett kapitel skulle handla om hur ett barn blir till...
Det blev en lektion i sexualundervisning det!
Fast på ett väldigt humoristiskt sätt.
M sa ingenting om boken förrän senare på eftermiddagen när jag liksom inte kunde låta bli att fråga om den.
Jag kände mig som en brottsling.
Som ertappats med att ha gjort något förbjudet.
Skum känsla måste jag säga.
Jag frågade lite trevande vad boken handlade om och vad hon tänkte.
Då lutade M huvudet mot en vägg, blev lätt röd om kinderna och fnissade generat fram:
"Mamma, har verkligen DU och pappa GJORT sådär???"
"Mjaaa", svarade jag och släppte inte potatisen, jag höll på att skala, med blicken, "Mjoooooo".
"Men alltså, helt NAKNA??"
"Jaaaaaaaaa......"
"NÄR har ni gjort DET???" fortsatte hon chockat men innan jag hann svara var hon redan ute på sin cykel.
Piuh.
Fy, vilken jobbig diskussion.
Det har liksom aldrig kommit på tal här hemma så vi har aldrig berättat.
Och nog trodde jag att nån liten välupplyst klasskamrat kanske redan talat om för henne om hur barn blir till....
(Sååå fegt av mig! Gah!)
Nåja.
Nu vet hon i alla fall.