Så firade vi 2-åringen...

Igår fyllde vår yngsta dotter 2 år.
Hon blev ju lite firad redan förra fredagen, när vår mellantös blev 4, men igår var det hennes alldeles egen dag.
Hon fick två nya "vovvar" (Mamma och jag hade köpt varsin. "Två själar och en tanke" som min mormor skulle ha sagt...) eftersom jag måste tvätta den andra då och då...
Först blev hon lite misstänksam.
De "nya" är lite mindre eftersom den modell hon har givetvis har "utgått"...
Men nu hänger "den gamle" på tork så de två små nya har accepterats och ligger och sover med henne...

I tisdags var jag och köpte biljetter till Niklas Strömstedts konsert "30 år i kärlekens tjänst".
Inte för att jag är en hängiven fan av Niklas Strömstedt utan för att konserten skulle äga rum på en krog väldigt nära vår sommarstuga och att man liksom får passa på att gå ut och roa sig när tillfälle ges...
Vi firade L på dagen, åt mammas goda pannbiffar till middag, gjorde oss i ordning och knallade iväg ett par hundra meter och bänkade oss framför scenen där Niklas Strömstedt så småningom skulle uppträda.
När vi väntat ett bra tag kom det plötsligt fram en journalist och en fotograf från den lokala tidningen.
De förmodade säkert att vi var stora fans eftersom vi placerat oss knappt 2 meter från scenen....
Vi blev intervjuade (resultatet finns i dagens tidning) och något försenat drog så småningom konserten igång.
Ibland är det skönt att inte ha några förväntningar.
Vi blev nämligen mycket glatt överraskade.
Låtarna var jättebra, Niklas Strömstedt accompanjerades av två andra duktiga musiker, men mellansnacket var nog det som vann!
Han var jätterolig och drev hämningslöst med sig själv.
Det gillar jag.
Längtar redan till vinterns omgång "Stjärnorna på slottet" där han är en av deltagarna...


Blir förstås kanske lite pinsamt om några år, när L frågar hur vi firade hennes 2-årsdag.
"Jo, mamma och pappa roade sig på egen hand förstår du medan du och dina systrar var hemma med mormor och morfar...."

Pinsam bekännelse

Fick tillfälle att ströva fritt på stan idag några timmar.
Utan man.
Utan barn.
Utan barnvagn.
Utan kladdiga fikor.
Utan toalettbesök.
Jag finkammade noggrannt varje butik av intresse i jakt på de perfekta fynden.
Det blev dock inga fynd.
Jag hittade inte vad jag sökte.
Mycket underligt.
Har aldrig kommit hem tomhänt.
Det gjorde jag i o f s inte idag heller - så när som på en liten present till L och en Latte to go...
Det är riktigt pinsamt att erkänna.


Körde hem - forfarande rik och oshoppad - och hämtade delar av familjen.
J satt otåligt och väntade och ville åka till pojkaffärer för att köpa batterier och annat sån't där manligt.
Så det blev besök på Swedon, Biltema, Rusta och Jysk (Ja, Jysk var förstås inte J:s förslag.)
Men plötsligt flög shoppingdjävulen i den här kvinnan!
På Jysk hittade jag fantastiska frottéhanddukar och badlakan för inga pengar (min väninna A:s uttryck varje gång hon varit och handlat säsongsgarderob till sina tre barn på Lindex: "Jag handlade hur mycket som helst - för INGA pengar!")
Och på Rusta handlade jag engångsartiklar till E:s och L:s kommande kalas.
Toppenbra.
Priser.
Shoppade tyvärr inget på Biltema.
Denna gång.
Men dockvagnarna flickorna fått har vi köpt där.
Jättefina.
Och halva priset jämfört med Brio.
Vid utgången träffade jag en gammal kursare från lärarhögskolan.
Hon såg exakt likadan ut som för 12 år sedan!
Hon berättade att även hon håller på att avveckla sin lärarkarriär....
Va!!?
Jag vet hur många som helst som slutat!!
Vart är svenska skolan på väg??
Fast det får bli ett annat inlägg.....


Snart börjar "Himmelsblå".
Rolig och lättsam norsk serie.
Sen får jag förhoppningsvis fortsätta läsa min tegelsten till bok.
Marian Keyes.
I love her.
Har precis läst ut Alex Schulmans "Skynda att älska".
Den var fin.
Tänkvärd.
Låser in mig på toa ganska ofta så att jag får läsa ifred.
Det får kanske bli strategin imorgon mellan 13.03-14.30?
Per Morbergs sommarprat.
Lite ofint mot L kanske, hon fyller ju 2 år!!
Fast å andra sidan kanske hon sover middag just då...


Lady Gaga finns numera i min CD-samling!!!!!
Min käre make köpte den till mig på ICA!
Den är bra.
Det som imponerar mest är att Lady Gaga herself står som upphovskvinna till alla låtar.
(Med hjälp av andra, men ändå...)
Kommer hon att gå i Madonnas fotspår?

Dagsäventyr i plural

Igår körde J hem för att gå på "Maratonjakt", d v s sitta hela natten i ett jakttorn för att eventuellt få skjuta ett vildsvin...
(Det blev inget vildsvin skjutet, tyvärr.)
Jag, mamma, pappa och flickorna spenderade dagen på stranden och på kvällen tog vi en cykeltur ner till centrum.
Jag slog på stort och bjöd allihop på middag.
Från en kebabvagn, haha!
OJOJOJ.
Blev nästan ruinerad....


Efter den delikata kebabrullen (som faktiskt var helt ok!) cyklade vi vidare till torget.
Där var det gratiskonsert med Hasse Andersson.
Knappt ett år sedan vi lyssnade på honom senast och ska sanningen fram så har jag nog varit på en fem-tio av hans konserter genom åren....
Har dessutom jobbat med honom - eller inte med honom - men när jag var värdinna på en gala så uppträdde han och hans fru där och då stod vi och småpratade i kulisserna... (WOW!)
En del visor är verkligen lämpade för allsång men när min favorit - "Plocka sten å hacka rabbor" - kom, stod jag och pratade men en bekant.
Tusan.
Jag som kan den utantill och har det rätta gunget i knäna!!


Häromdagen besökte vi "Europas vackraste park 2010".

Två söta blommor i "Majas trädgård"

Glasspaus i gröngräset.

Här sitter Tjockamollan med sin familj!

Om bara två-och-en-halv månad kommer storken!

Spännande spännande.....

Parken har jag längat efter att besöka i flera år.

Men tyvärr.

Den vann inte.

Jag har andra kandidater som jag hellre skulle lägga min röst på.

Men nu har jag varit där!

Livet genom mina ögon.

Mannen läste nyss igenom de senaste inläggen här i min blogg.
Så att han får reda på vad som hänt oss den senaste tiden....
Vi slötittar samtidigt på Top Gun.
Herre jesses.
DET var längesen.

Semestervecka numero dos

Resegille i svärföräldrarnas sommarstuga.
Ja, inte för att fira att stugan var rest och klar - utan att gäststugan är det.
På utsidan i alla fall.
Så på nätterna sov J och flickorna i tält.
(Tält som inte varit uppackat sen maken bodde på raggarcamping när han var 16 år.... Det luktade tydligen lite unket. Inte vet jag. Jag går inte nära ett tält om det inte är under pistolhot.)
Själv sussade jag förnämligt i duxsäng i gästrummet.


Resegillet blev en mycket trevlig tillställning, med god mat och vackert varmt väder.
Så varmt att jag tror vissa drabbats av solsting!
I varje fall min käre svärfar.
När jag skuttade ur bilen var det min svärfars ben det första jag fick syn på!!
Jo, det kan låta besynnerligt men är faktiskt alldeles sant.
Jag har aldrig sett de benen!!!
Han har nämligen inte burit kortbyxor sen Österrike-79 (eller nåt i den stilen...), enligt svärmor!!!
Verkligen häpnadsväckande.
Men det är inte slut med det.
Ånej.
När svärmor och jag var på marknaden köpte hon en stråhatt under skeptiskt mummel:
"Han kommer förstås aldrig att ta den på sig..."
Men nu går minsann skam på torra land.
D v s, nu går minsann svärfar i både kortbyxa och stråhatt!!!
Nu är det bara tofflorna som ska bytas ut...
Men Rom byggdes som bekant inte på en dag.



Igårkväll spelades finalmatcherna på Beachhandbollen.
Jag satt hemma i stugan och läste Damernas Värld.
Faktum är att jag inte besökt beachandbollfestivalen en enda gång i år!!!
Har alltid varit där i alla år, men alltså inte denna sommar.
Det var bättre förr.
Eller ja, både och.
Ur natta-barn-synpunkt är det bättre nu eftersom centercourten förr var placerad precis bredvid vår stuga.
Ur gratis-bra-musik-på-uteplatsen är det sämre nu.
Vi hör inte ett dugg eftersom centercourten nu är låååångt iväg.
Om det inte är alldeles vindstilla och vinden ligger på rätt håll.
Alltså.
En omöjlighet.
Brorsan deltog inte heller.
För första gången tror jag.
Mitt svaga intresse beror troligtvis mest på det.

Var på en mycket mysig restaurang med mina föräldrar en kväll.

Jättegod - högklassig - mat och trevlig miljö.

Eller.

Det var trevlig miljö tills vår minsta lilla docka fick för sig att hon inte ville ha blöja.

Asch, tänkte vi, hon har ju precis kissat på toaletten så det kan väl inte hända så mycket...

Så ska man dock aldrig tänka.

Medan vi vuxna - och alla andra vuxna restauranggäster - åt vår fina mat lekte alla barnen med varandra.

Fast L ville leka i båten så vi hade lyft i henne där tidigare.

Plötsligt vrålade hon jättehögt och jag sprang dit.

"Nämen, usch, vad är det för klet du har... fått....på....f-o-t.........."

Ehh, hehehehe.

Precis bredvid L låg en prydlig liten bajstopp.

Såg ut som en gräddbulle ungefär.

I den hade hon också satt foten.

Härligt.

Jag hojtade lite diskret (hur man nu gör det?) över hela serveringen på J och mamma som kom rusande med min handväska där jag som tur var (förvånad någon??) hade både våtservetter och plastpåse.

Tja.

Så fick man då stå där och plocka.

Kul.

"Jamen då tar jag väl en sushibit med lax, en klunk kall tjeckisk öl, plockar lite bajs, tar en sushibit med tonfisk...."

Nästan ingen som la märke till vad vi höll på med heller....eller?......

E fyllde 4 år i fredags!! Hipp hipp hurra!!!

L fyller 2 kommande fredag så vi slog två flickor i en smäll eller vad det heter....

Vi hade ett fint sommarkalas för dem båda.

Nästa år går det nog inte att göra så men än så länge så förstår ju inte L vad "födelsedag" är för något...

Alla de söta kusinerna samlade för ett gruppfoto!!!

Och igår kom regnet.

Och jag var på den enda inbokade loppisen i sommar.

Stööööön.

Jag köpte kanske därför bara två små prylar.

En fin röd Kosta Boda ljusstake och en gammal ram.

Egentligen skulle jag ha en blå Kosta Boda ljusstake också men den var det någon som snöt mitt framför näsan på mig... GRRRRRRRRRR.

På den här loppisen gick det nämligen till så att man fick gå runt och titta på allting en timme innan man fick börja köpa.

Om det var något man ville ha fick man stå och bevaka det när startsignalen gick.

Jag vakade som en hök över ljusstakarna.

Tillsammans med några andra fyndkåta kärringar.

Och tretusen paraplyer.

Jag rörde dem inte (ljusstakarna menar jag då alltså...) - man har väl moral - men flera av de andra mindre nogräknade damerna låtsades att de skulle "titta" på ljusstakarna och fick dem skickade till sig och "råkade" sätta dem väldigt nära sig själva.

"Häpp häpp häpp" ropade jag och kommenderade tillbaks dem till sin ursprungsplats.

Tyvärr lyckades jag inte med den blå.

När startsignalen ljöd var den som uppslukad!

Eller nerstoppad.

I nån loppiskärrings väska.

Livet på en pinne! Vassego': våra 9 första semesterdagar:

Gaaaah Gaaaah!!!!

Jag har inte hört den på flera månader!!
Alla hennes andra gamla och nya hits tjatas och gnatas överallt hela tiden men inte DEN.
Var har du varit, min kära Theme Song???
Jag har saaaaknat dig så!!!
Och så rullar jag in på parkeringen.
"Rah rah ah ah ah...."
NEEEEEEEEEJ, jag hinner inte.
Inte nu.
Jag kan inte höja volymen heller.
Det står en arbetskamrat och hejar glatt och väntar på mig på parkeringen.
Jag hejar glatt tillbaka - men tänker att "Jag vill sitta kvar här och ha musiken jättehögt och sjunga och göra fåniga moves" - men sansar mig såklart och parkerar bilen prydligt innanför linjerna.
Gnnn gnnnnn gnnnn....
- och så stänger jag av bilen mitt i ett "Oh la la"....

Vi har i alla fall inte varit på stranden i helgen!!

För lilla E (i rosa solklänning ovan) fyllde 7 år i veckan och bjöd alla kompisarna på en utmaning i lördags eftermiddag:
Att baka den längsta tårtan i byn!!!
Och det var verkligen en lååååååååååång tårta.
Och jättesmaskig!
Och det var den längsta tårta JAG sett i alla fall...

Sommarens bästa köp:
(Varje år)

Sen kom J:s bror med familj för att fira "Greek night" med oss.

Allt var perfekt, till och med vädret!

"Jag tar bara liten tallrik pommes", tycks lille W tänka....

Härligt att kunna sitta utomhus till midnatt utan att frysa.

DET är "Greek night"....

Igår var det dags igen.

Min svärmors svåger (alltså min svärmors ena systers man) fyllde 70 år och bjöd till redigt bonnagille på bygdegården!!

Det var välkomstdrink.

Det var förrätt.

Det var snaps och öl.

Det var snapsvisor till levande musik.

Det var varmrätt.

Det var vin.

Det var födelsedagsvisor.

Det var armkroksdans.

Det var dessert.

Det var kaffe.

Det var dans till dragspelsmusik.

Det var groggbord.

Det var gotter.

Det var kaffe och tårta för alla som inte hade barn med "Greek hangover" och behövde åka hem...

Riktigt storstilat kalas med andra ord, verkligen fint!

Nästa gång vi har en bjudning här hemma - bli inte förvånade om vi stoppar ner era fötter i ett par löparskor när ni stiger på.

Ur Sydsvenskan igår:

"Att motionera ger samma kick som att ta en drink, visar en ny studie - på hamstrar. De som sprang oftare och drack mer vatten var lika upplivade som de som inte rörde sig lika mycket, men som drack mer alkohol. Forskarna tror att detsamma skulle gälla för människor."

Ljuvligt lortiga!

Strålande sol, 25 grader, och jag slutar till lunch på fredagar.
Perfekt väder för en utflykt med andra ord!
Hämtade E och L hos extradagmamma nummer 3.
Första gången de var där idag.
När jag kom satt de i trädgården, med tre andra dagbarn, och åt lunch.
Stillsamt satt de kvar fastän jag dök upp, tallrikarna var rensade!
Dagmammor har en speciell gåva.
Aldrig hör jag något om barn som inte sitter stilla på stolen eller om barn som tramsar runt vid måltiderna.
Inget skrikande, inget bråkande.
Hur gör dagmammorna???
Varje kväll, jag säger VARJE kväll, när vi äter middag här hemma blir det kaos.
Det börjar så bra.
Vi lagar god mat.
Riktig mat.
Näringsriktig mat som barn gillar.
Ändå.
Ändå är det skrik, bråk, protester, barn som halkar av stolar, barn som MÅSTE gå och bajsa precis när vi satt oss till bords, barn som vill ha djup tallrik för att man dukat med flat, barn som vill ha flat tallrik för att man dukat med djup, barn som vill ha kniv fastän de aldrig använder den men för att alla andra har det, barn som vill ha mer mjölk i glaset oavsett hur mycket man hällt upp.
Det är ALLTID bråk.
Alla skriker.
Vi vuxna hotar, mutar och tjatar, bär bort barn som inte sköter sig, låter dem komma tillbaka till matbordet eftersom de lovat att äta fint, barn bärs bort igen osv. osv.
Jag fattar inte.
Vad gör vi för fel???
Men hos dagmamman, vem av dem det nu är, där går det fantastiskt!
När jag hämtade idag sa extradagmamma nr 3:
"Vilka ljuvliga barn du har!!"
(?????????????????)
"Pratar du med mig??" tänkte jag och vände mig om för att se om det var någon annan förälder bakom mig.
Men nej.
Hon menade mina döttrar.
"Sååå fina. Och duktiga."


Med de orden ringande i öronen, skruvade jag upp volymen på Radio City och styrde kosan mot Tirups Örtagård för att träffa fina (gravida) väninnan H och hennes fine son E.
Barnen somnade givetvis i bilen - jag körde efter en otroligt dålig vägbeskrivning och en knasig GPS som lurade mig att köra en onödig omväg - och när vi kom fram var alla lite yrvaket gnälliga.
Eller väldigt mycket yrvaket gnälliga.
Tog väl en timme att få de två yngsta på gott humör.
När H och E anlände beställde vi underbara hembakade mackor och kakor i caféet och satte oss i den fantastiska örtträdgården för att fika.
Det var så mysigt.
Barnen lekte på generöst tilltagna naturlekplatsen och jag och H fick faktiskt en rejäl pratstund.
Priset vi fick betala - fast det gör man ju gärna (tack Ta-Bort) - var att barnen var fullkomligt svarta från topp till tå.
De var så lortiga.
Men vad är det man säger?
Smutsiga barn är lyckliga barn!


På vägen hem stannade vi till på McDonalds (J är med sitt jobb på Bakken. "Utbildning".) för att jag skulle slippa kvällsmatsbråket hemma för en gångs skull.
Njaaa, det gick väl sådär.
M är den enda som äter som hon ska.
De andra två.
Suck.
Men det är billigt att bjuda tre barn på Happy Meal.
Under hundralappen!
Otroligt.
Och så behöver man som vuxen inte beställa nåt.
Man äter barnens överblivna halvtuggade burgare och kalla pommes frites....


Det har varit en ljuvlig eftermiddag.
En smultrondag.
Efter tvångstvagning somnade alla före filmen.
"Så som i himmelen".
Den är så bra!
Bra skådespeleri, finstämd berättelse, vacker musik - speciellt "Gabriellas sång".
Märkligt bara att se Per Morberg i en så vidrig roll...


Nu får man väl göra som "alla andra".
Se matchen mellan Ghana och Uruguay.
"Hela Afrika" hejar på Ghana bara för att man tillhör samma världsdel?
Jamen.
Jag känner ingen samhörighet med tex Ukraina, bara för att vi tillhör samma världsdel.
Jag förstår nog inte.
Vad vet jag?


Vilka ljuvliga barn du har!

Lite besviken...

...blev jag allt på Natasha Illum Bergs sommarprat idag.
Jag hade så höga förväntningar.
Det var alldeles för manusbundet.
Bara vid något enstaka tillfälle kändes det som om hon släppte blicken från pappret för att säga nåt spontant.
Synd.
Hon talade mycket mer fritt hos Skavlan.
Undrar om man kan hitta det klippet nånstans....


Namnet Natasha får mig att tänka på en annan tjej.
En mycket yngre - och väldigt annorlunda typ.
Hon var en av deltagarna i dokusåpan Paradise Hotel för några år sedan.
Jag kommer inte ihåg precis hennes person men för mig fick Natasha bli en symbol för alla deltagarna i serien.
Unga, kaxiga, oerhört kroppsfixerade, intrigälskande och ganska....korkade.....
Kunde dock inte sluta titta när jag väl börjat.
Inte så att jag följde den där såpan slaviskt men det började alltid vid halvelvatiden och då låg jag oftast i sängen och slötittade. (Och då tyckte jag att jag la mig SENT. Ja, jesses.....)


Eller var man sån?
Jag inte komma ihåg att jag nånsin varit nån intrigör.
Utseendefixerad till max - visst - men allt det andra?
Jag och M blir ju förbannade när vi sitter och pratar om hur missnöjda vi var med våra kroppar när vi var 25.
Vi var missnöjda DÅ. (Och DET var lätt korkat...)
Inte nu.
Nu inser vi att vi var tiopoängare, HAHAHA!!
Om vi ansträngde oss riktigt mycket kunde vi säker klämma ihop en liten fettvalk mellan tummen och pekfingret.
När vi satt säckigt.
Nu behöver man inte sitta säckigt.
Tre graviditeter har liksom satt sina spår.
Å andra sidan har man ett helt annat självförtoende och förhållande till sin kropp nu, men nöjd det blir man aldrig.
Tänk att jag har bantat bort hela mig själv uppdelat på tre gånger!!
Det är fan en merit.


Och om man har chockblont hår, chockbrun kropp och chockrosa klänningsfodral, det är mörkt utomhus och betraktarens blick är något dimmig - ja, då kan man nog ta mig för en 25-åring!!
I alla fall bakifrån.
Detta hände mig (hoppas jag!!) och svägerskan E när vi satt och smygrökte en kväll på en trappa utanför lägenheten, när vi var på Kreta.
Plötsligt stod det två norska killar bakom oss och frågade om vi kunde bjuda på cigg (Ja, det var väl mer därför de stannade upp. Inte för att de tog oss för jämnåriga...)

(Jag hade sett att de bodde precis under oss och undrat hur i tusan de hamnat på samma hotell som vi!! Jag menar, det var ju bara en massa barnfamiljer på det här stället. Utanför deras lägenhet på morgnarna hängde alltid lite skrynkliga kalsonger på tork, tömda flaskor och burkar låg lite här och där och snuspåsar låg utspridda på marken....)

Nu ställde jag frågan och fick svaret "Vi rejste uspesifisert" (Pardon my norsk).
De gjorde sig ingen brådska utan satte sig ner och rökte med oss och berättade att de skulle på "forspil" (eeeeeeh).
Ja, det betyder förfest.
De frågade vidare om vi skulle hänga på.
HAHAHAHAHA!!!
Javisst.
Jag lämnar man och tre små sussnade döttrar, håller in degmagen och låtstas att jag är 22. *)
Javisst följer jag med, tjooohooooo, och dansar och super och röker hela natten.
Nä.
Man är väl ingen Natasha.
Den yngre.
Vi rundade av med lite artighetsfraser och om - hör och häpna - Skavlan!
Se där.
Nu knöt jag ihop säcken.


*) Det är väldigt 22 att smygröka.
Inte när man snart är 35.
Och man gör det för sina barn.
Men vad ska jag säga?
"När mamma dricker vin tycker hon det är gott att röka en cigarett."
Hepp!
Nä.