Lite besviken...

...blev jag allt på Natasha Illum Bergs sommarprat idag.
Jag hade så höga förväntningar.
Det var alldeles för manusbundet.
Bara vid något enstaka tillfälle kändes det som om hon släppte blicken från pappret för att säga nåt spontant.
Synd.
Hon talade mycket mer fritt hos Skavlan.
Undrar om man kan hitta det klippet nånstans....


Namnet Natasha får mig att tänka på en annan tjej.
En mycket yngre - och väldigt annorlunda typ.
Hon var en av deltagarna i dokusåpan Paradise Hotel för några år sedan.
Jag kommer inte ihåg precis hennes person men för mig fick Natasha bli en symbol för alla deltagarna i serien.
Unga, kaxiga, oerhört kroppsfixerade, intrigälskande och ganska....korkade.....
Kunde dock inte sluta titta när jag väl börjat.
Inte så att jag följde den där såpan slaviskt men det började alltid vid halvelvatiden och då låg jag oftast i sängen och slötittade. (Och då tyckte jag att jag la mig SENT. Ja, jesses.....)


Eller var man sån?
Jag inte komma ihåg att jag nånsin varit nån intrigör.
Utseendefixerad till max - visst - men allt det andra?
Jag och M blir ju förbannade när vi sitter och pratar om hur missnöjda vi var med våra kroppar när vi var 25.
Vi var missnöjda DÅ. (Och DET var lätt korkat...)
Inte nu.
Nu inser vi att vi var tiopoängare, HAHAHA!!
Om vi ansträngde oss riktigt mycket kunde vi säker klämma ihop en liten fettvalk mellan tummen och pekfingret.
När vi satt säckigt.
Nu behöver man inte sitta säckigt.
Tre graviditeter har liksom satt sina spår.
Å andra sidan har man ett helt annat självförtoende och förhållande till sin kropp nu, men nöjd det blir man aldrig.
Tänk att jag har bantat bort hela mig själv uppdelat på tre gånger!!
Det är fan en merit.


Och om man har chockblont hår, chockbrun kropp och chockrosa klänningsfodral, det är mörkt utomhus och betraktarens blick är något dimmig - ja, då kan man nog ta mig för en 25-åring!!
I alla fall bakifrån.
Detta hände mig (hoppas jag!!) och svägerskan E när vi satt och smygrökte en kväll på en trappa utanför lägenheten, när vi var på Kreta.
Plötsligt stod det två norska killar bakom oss och frågade om vi kunde bjuda på cigg (Ja, det var väl mer därför de stannade upp. Inte för att de tog oss för jämnåriga...)

(Jag hade sett att de bodde precis under oss och undrat hur i tusan de hamnat på samma hotell som vi!! Jag menar, det var ju bara en massa barnfamiljer på det här stället. Utanför deras lägenhet på morgnarna hängde alltid lite skrynkliga kalsonger på tork, tömda flaskor och burkar låg lite här och där och snuspåsar låg utspridda på marken....)

Nu ställde jag frågan och fick svaret "Vi rejste uspesifisert" (Pardon my norsk).
De gjorde sig ingen brådska utan satte sig ner och rökte med oss och berättade att de skulle på "forspil" (eeeeeeh).
Ja, det betyder förfest.
De frågade vidare om vi skulle hänga på.
HAHAHAHAHA!!!
Javisst.
Jag lämnar man och tre små sussnade döttrar, håller in degmagen och låtstas att jag är 22. *)
Javisst följer jag med, tjooohooooo, och dansar och super och röker hela natten.
Nä.
Man är väl ingen Natasha.
Den yngre.
Vi rundade av med lite artighetsfraser och om - hör och häpna - Skavlan!
Se där.
Nu knöt jag ihop säcken.


*) Det är väldigt 22 att smygröka.
Inte när man snart är 35.
Och man gör det för sina barn.
Men vad ska jag säga?
"När mamma dricker vin tycker hon det är gott att röka en cigarett."
Hepp!
Nä.