Ljuvligt lortiga!

Strålande sol, 25 grader, och jag slutar till lunch på fredagar.
Perfekt väder för en utflykt med andra ord!
Hämtade E och L hos extradagmamma nummer 3.
Första gången de var där idag.
När jag kom satt de i trädgården, med tre andra dagbarn, och åt lunch.
Stillsamt satt de kvar fastän jag dök upp, tallrikarna var rensade!
Dagmammor har en speciell gåva.
Aldrig hör jag något om barn som inte sitter stilla på stolen eller om barn som tramsar runt vid måltiderna.
Inget skrikande, inget bråkande.
Hur gör dagmammorna???
Varje kväll, jag säger VARJE kväll, när vi äter middag här hemma blir det kaos.
Det börjar så bra.
Vi lagar god mat.
Riktig mat.
Näringsriktig mat som barn gillar.
Ändå.
Ändå är det skrik, bråk, protester, barn som halkar av stolar, barn som MÅSTE gå och bajsa precis när vi satt oss till bords, barn som vill ha djup tallrik för att man dukat med flat, barn som vill ha flat tallrik för att man dukat med djup, barn som vill ha kniv fastän de aldrig använder den men för att alla andra har det, barn som vill ha mer mjölk i glaset oavsett hur mycket man hällt upp.
Det är ALLTID bråk.
Alla skriker.
Vi vuxna hotar, mutar och tjatar, bär bort barn som inte sköter sig, låter dem komma tillbaka till matbordet eftersom de lovat att äta fint, barn bärs bort igen osv. osv.
Jag fattar inte.
Vad gör vi för fel???
Men hos dagmamman, vem av dem det nu är, där går det fantastiskt!
När jag hämtade idag sa extradagmamma nr 3:
"Vilka ljuvliga barn du har!!"
(?????????????????)
"Pratar du med mig??" tänkte jag och vände mig om för att se om det var någon annan förälder bakom mig.
Men nej.
Hon menade mina döttrar.
"Sååå fina. Och duktiga."


Med de orden ringande i öronen, skruvade jag upp volymen på Radio City och styrde kosan mot Tirups Örtagård för att träffa fina (gravida) väninnan H och hennes fine son E.
Barnen somnade givetvis i bilen - jag körde efter en otroligt dålig vägbeskrivning och en knasig GPS som lurade mig att köra en onödig omväg - och när vi kom fram var alla lite yrvaket gnälliga.
Eller väldigt mycket yrvaket gnälliga.
Tog väl en timme att få de två yngsta på gott humör.
När H och E anlände beställde vi underbara hembakade mackor och kakor i caféet och satte oss i den fantastiska örtträdgården för att fika.
Det var så mysigt.
Barnen lekte på generöst tilltagna naturlekplatsen och jag och H fick faktiskt en rejäl pratstund.
Priset vi fick betala - fast det gör man ju gärna (tack Ta-Bort) - var att barnen var fullkomligt svarta från topp till tå.
De var så lortiga.
Men vad är det man säger?
Smutsiga barn är lyckliga barn!


På vägen hem stannade vi till på McDonalds (J är med sitt jobb på Bakken. "Utbildning".) för att jag skulle slippa kvällsmatsbråket hemma för en gångs skull.
Njaaa, det gick väl sådär.
M är den enda som äter som hon ska.
De andra två.
Suck.
Men det är billigt att bjuda tre barn på Happy Meal.
Under hundralappen!
Otroligt.
Och så behöver man som vuxen inte beställa nåt.
Man äter barnens överblivna halvtuggade burgare och kalla pommes frites....


Det har varit en ljuvlig eftermiddag.
En smultrondag.
Efter tvångstvagning somnade alla före filmen.
"Så som i himmelen".
Den är så bra!
Bra skådespeleri, finstämd berättelse, vacker musik - speciellt "Gabriellas sång".
Märkligt bara att se Per Morberg i en så vidrig roll...


Nu får man väl göra som "alla andra".
Se matchen mellan Ghana och Uruguay.
"Hela Afrika" hejar på Ghana bara för att man tillhör samma världsdel?
Jamen.
Jag känner ingen samhörighet med tex Ukraina, bara för att vi tillhör samma världsdel.
Jag förstår nog inte.
Vad vet jag?


Vilka ljuvliga barn du har!