fredag 27 februari 2009
Första pris!!!!
"-Grattis, du har vunnit förstapris i vår gissningstävling! Du gissade att det låg 71 Smarrys i burken och det var 72. Grattis! Du kan komma och hämta din vinst här i kassan!"
Åhå.
Förstapris!
En resa till varmt och soligt land?
Platt-TV?
10 000 kr att handla mat för?
Nej.
Men nästan.
Första pris var en goseapa och två lådor Smarrys.
Såklart.
Vad trodde jag?
När jag kom ner till ICA gick all personal och log så där hemlighetsfullt åt mig och de stod och viskade sinsemellan:
"Kolla, där är HON. HON som vann apan och två lådor Smarrys. Lyckosten..."
Smarrygt!
(Det här hade aldrig hänt med första barnet, hehe, men nu....asch.....)
Till sist:
Missa inte deltävling 4 imorgon. Jag sitter på rad 13.
torsdag 26 februari 2009
Stadsbesök
Vi parkerade - pust, det tog ett tag att hitta en ledig ficka - och hissade upp oss till femte våningen.
Där tog H och lille E emot oss och bjöd på kaffe, fralla och semla. Mums!
Sedan prånglades de små barnen ned i sina vagnar, uppmanades att sova och mammorna gick med raska steg (vi visste att vi skulle ha ungefär två timmar på oss) i riktning mot Lindex.
Vi hade kuponger, jajamensan...
H&M hade också äran att ta emot några pengar ur våra plånböcker...
På Åhléns köpte jag en stege!
En prydnadsstege!
Vit och fin.
Och jävligt lång.
Efter det smarta inköpet gick det liksom inte så bra med shopperiet.
Kunde riktigt höra makens röst inne i huvudet:
"Vad är det för vanvettsaffär? En stege! Hade jag ju lätt kunnat snickra ihop till dig..."
Jaja.
Väl tillbaka i lägenheten smaskade vi i oss spaghetti och köttfärssås.
Och ännu en liten semla slank ner.
(Tur att man tränade ikväll. Jag tränade. Ensam. A drack vin. Igen. Sssssssssss)
L fick "burk-kalops".
Jag förstår att hon inte vill äta.
Totalt smaklöst.
Jag MÅSTE ta och laga lite barnmat och frysa in.
Första barnet, ojojoj så redig man var.
Andra barnet, mjaaaaa.
Tredje....
Skärpning.
Medan L satt och åt tror jag att E tömde samtliga köksskåp, i ettårshöjd, på prylar.
L lät sig imponeras av fästmannens arbetsamhet...
Vilken härlig dag!
onsdag 25 februari 2009
Dansk afton
Ännu.
Pratade i telefon när M kom och röt:
"Nu är klockan HALVÅTTA, grrrr."
Oj.
Snabbt på med luren.
Och.
Klockan var halvåtta.
Hon kan faktiskt klockan.
Mer och mer för varje dag.
Tusan!
Kan man snart inte luras om det mer.
Heller.
Minstingen sitter i mitt knä men jag hoppas att hon också vill sova strax för snart är det dags för MAMMANS TV-KVÄLL.
SVT1 21.00: Sommers.
Danskt och bra.
Jag älskar danska serier och filmer.
Seriernas serie.
Heter???????
Matador.
Selvfölig.
Pardon my french.
tisdag 24 februari 2009
Idag blev det andra bullar...
måndag 23 februari 2009
Sunkistbullar
(I riktigt smör såklart...)
Supergoda men superfula.
Som jag sa till mamma i telefon, de se ut som små tetror.
Alltså sådana små trekantiga som man får mjölk i på vissa caféer...
Eller som man köpte med saft i när man var liten, och drack med sugrör.
Visst hette de Sunkist?
Tyvärr blev det inte så mycket sky så jag fick "fuska" ihop såsen med lite fond, gelé och en bortglömd burk creme fraiche "Kantarell & Cognac" (den är smarrig, såsen lyckas varje gång!).
Idag blev det Audiskjuts till träningen.
Oj, vad mycket folk det var på passet!
Och oj vad synd att ledaren ska åka till Chile för att plugga och semestra ett par månader.
Hennes pass är så bra!
(Och så kom hon fram till mig efteråt och frågade om inte jag vill bli ledare.... Moi??Smickrande, eller hur??? Men när ska jag hinna med det??? Jag som inte ens plockar undan sittdynan efter mig eftersom jag tycker det är så skönt att slippa att just"plocka"... )
Förra måndagen var det en dansk medelålders man som kom fram till mig efter passets slut.
Jag vet fortfarande inte om han skämtade eller menade allvar men han såg ganska arg ut när han sa: (med dansk brytning och "hårda" g:n)
"Vad fan Gör du här? Du borde gå på eliiiiitGymnastik så som du far runt..."
Tilläggas bör att måndagspasset är ett baspass....
Vet inte vad folk har för referensramar, liksom....
Annars gillar jag mer det som jag kallas på A:s jobb.
Halva A:s jobb går och tränar på Friskis så hon har fullt upp med att heja och tjenixa på folk under passet och de förstår ju att vi liksom hänger ihop.
Jo, men i alla fall kallas jag för "hon den smala som har fött tre barn"!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
"Jaså, din kompis, hon den där smala som fött tre barn."
Fåfängan vaknar till liv faktiskt.
Men återigen.
Vem jämför vi med?
Helst inte Victoria "size zero" Beckham....
A har påpekat för sina arbetskamrater att hon minsann också fött tre barn men när komplimangerna uteblivit har hon sammanbitet väst fram att "hon och jag minsann är ovänner"...
Hahaha!
söndag 22 februari 2009
Sportlovets sista dagar...
torsdag 19 februari 2009
Hold your horses!
A:s man hade lagat trerätters (han är pappaledig...) och bjöd vin till.
Innan Bolibompa!
Vissa tar lätt på träningen, hrrrm.
Träffade H i omklädningsrummet istället.
Det är kul att ha en kompis att snacka lite skit med före och efter passet tycker jag.
När jag kom in i salen såg jag att det var vikarie.
Javisst ja.
Vår ordinarie muskelknutta är på skidsemester.
Det hade jag glömt.
Vikarien såg snäll och mild ut.
Det var hon också på sätt och vis.
Hon log nämligen hela passet igenom.
Devil in disguise.
Måååååånga seeega mjölksyreövningar och ganska slätstruken musik.
Men så, mitt i passet, comin' up, comin'up!
E-Type.
Din gamle indian. (Citat F)
Hade nästan glömt bort dig!
Då blev kroppen yster och glad och till "Hold your horses" struttade vi glatt fram och tillbaka och en-två-tre-fyr-och-skutteliskutt-och-klappeliklapp!
Nu har jag tränat två dagar i veckan i sex veckor!
Storslaget!
Av maken alltså.
Att ta hand om tre barn den där jobbiga perioden mellan 19-20.
Då två barn ska nattas och läsas saga för samtidigt som den tredje gastar oavbrutet efter mamma...
Men han skulle aldrig gnälla.
Åh nej, inte min man inte.
Såklart att han vill ha en nöjd och glad fru.
En "kåt, glad och tacksam" fru som han själv brukar säga....
Jag har blivit tidsoptimist.
Jag tror att jag ska hinna väldigt mycket på väldigt kort tid.
Tre dagar i veckan lämnar jag M och E hos dagmamman fem timmar åt gången.
Det är väldigt lite tid.
På de ynka femton timmarna ska det hinnas med massor- förutom att mysa med L som faktiskt sover mest vid den tiden.
Städas, tvättas, strykas, handlas, lagas middag, fixas etc.
Idag skulle jag tex. gå ärenden.
Jag gjorde 11 stopp.
ICA, tygaffären, sportaffären, elektronikaffären, Systembolaget, klädaffären, ostaffären, liten konstutställning, Apoteket, glashyttan och Lidl.
Det tog tvåochenhalvtimme.
Jag var tvungen att ringa svärmor när jag insåg att jag inte skulle hinna hem i tid för att äta lunch, duscha och ge L mat innan jag skulle hämta storasystrarna... Pust!
När jag kom hem till svärmor och svärfar hade mina kära barn krävt att farmor skulle laga hallonkräm och göra smörgåsar för de var såååååååå hungriga (trots att de ätit lunch bara enochenhalv timme tidigare) så då fick hon mitt i sitt giffel- och rulltårtebak ställa sig och göra mellanmål....
Verkar som om barnen blir hungriga så fort de ser sin farmor.
Äpplekräm, mackor utan kanter i små bitar, marabou mjölchoklad på rulle...you name it...
Svärfar fyller år idag, så därav svärmors bakande.
Vi överlämnade present - trots att han inte vill ha någon - drack kaffe och åt goda kakor.
Och så lämnade vi deras hem som vi brukar - i en jävla röra.
Leksaker överallt, korklösa tuschpennor och ritpapper utspritt lite varstans, smulor och utsmetat kakkladd på köksbordet....
Kommer mina barnbarn att göra så?
Kommer jag att klara av det?
Det vete tusan.
Och så all denna överproduktion av "pyssel".
Idag rullade M cigaretter.
Precis som farfar.
Gulligt?
tisdag 17 februari 2009
Tripp Trapp Trull
Känner man för sina barn för att de är så fina.
Och duktiga.
Och förståndiga.
Och hjälpsamma.
Och inte ett dugg telefonterroristiga.
Vi har börjat småstorhandla (=ingen riktig storhandling á la City Gross, ej heller småhandling med kundkorg på armen, utan något mitt emellan) på eftermiddagarna när jag hämtat M och E hos dagmamman.
Idag valde vi ICA.
Jag sätter L rakt ner i kundvagnen i sin bilstol och då får inget annat plats.
M och E tar därför varsin liten barnkundvagn och båda följer mig som små hundvalpar.
När vi kommer till kassan är deras små vagnar så fullastade att man bara ser toppen på luvorna bakom alla varor.
Sedan lastar de upp allting själva på bandet och går snällt och ställer tillbaka vagnarna.
Jag bara betalar och ser glad ut.
Hur har jag lyckats få dem till detta?
Kärlek.
P.S Lycka till imorgon med operationen pappsen!
måndag 16 februari 2009
Telefonterror
Jag märker stor skillnad.
På att vara sportlovsledig istället för att vara föräldraledig, alltså.
M var givetvis leksugen och ringde E redan halvnio imorse (och då hade jag ändå dragit ut på tiden, så att hon inte skulle ringa för tidigt).
E:s mamma är också lärare varför hennes pojkar också var hemma från dagis idag.
Skjutsade M hem till dem vid 10-tiden i förmiddags och sen kom hon inte hem förrän halvfyra!
Då hade de pysslat, spelat spel, åkt pulka i isig backe och mycket mycket annat.
Hon var helnöjd.
I förmiddags passade E och jag på att baka kanelbullar.
Det är visst sån't man gör när man har Sportlov.
75 stycken blev det.
Det är väl inte precis 75 stycken kvar....
Som ett brev på posten låg H&M:s bilaga, med-endast-barnkläder-i-och-en-rabattkod-för-att-få-10%-på-beställningen, i brevlådan efter lunch.
Varför gör de alltid så???
De vet ju att jag alltid beställer ur huvudkatalogen eftersom massor av artiklar tar slut om man väntar till 10%-kupongen...
(Massor av artiklar är slut ändå även om man är snabb som tusan. Skumt!!)
De vet också att jag alltid ringer upp och kräver att få 10% rabatt på den beställning jag redan lagt men ännu inte fått hem.
Och vad de också vet, de listiga små rävarna, är ju att jag alltid kompletterar med några par leggings och annat smått&gott samtidigt som jag ändå ringer upp....
Så de tror att jag tror att jag tjänar på det här...
Jag vet ju att jag förlorar, haha!
Hur som helst.
I min bekanskapskrets drar vi oss från att ringa ett samtal till en väninna när man har alla barnen hemma.
A kan till exempel sätta sig på nedervåningen och ringa mig när ett av hennes barn sover och de andra två är på övervåningen och leker.
När jag svarar kan ett av mina barn sova och de andra två är på sina rum och leker.
Kusten borde vara klar!
Det borde vara det ultimata tillfället för två väninnor att få prata en stund.
Men icke!
Det tar inte många sekunder sedan samtalet börjat som något av barnen börjar skrika och bråka med något annat barn.
Efter några desperata försök att få tyst på ungarna konstaterar man uppgivet att det är lika bra att lägga på.
Här ska inte talas i telefon i onödan.
Ibland när jag måste ringa riktigt VIKTIGA samtal, till Föräkringskassan och så, mutar (=hotar) jag ungarna innan jag slår numret.
Idag, när jag skulle ringa H&M Rowells och bråka om 10%-rabatten, trodde jag i min enfald att det inte skulle vara nödvändigt med mutor.
L satt bredvid mig i soffan och bet i sin prickiga hund och E var på sitt rum och tittade i böcker.
Lugnt.
Trodde jag, mitt dumma nöt.
Så fort jag slagit numret så scchhhvuuuum, satt E som klistrad i soffan bredvid L.
E tetades och kivades med L men jag låtsades inte se.
"-H&M Rowells, Kim, välkommen att beställa."
Jag drog hela historien om gammal beställning, 10% och ny beställning för Kim, alltmedan jag fick avbryta mig själv 100 gånger för att slita loss E:s hårda nypor från L:s lilla arm.
"-Jag vet preciiiiiiis hur det är" skrattade Kim förstående, "jag har själv en 3- och en 6-åring. Givetvis ändrar vi din beställning så att du får 10% på alla barnkläder. Jag förstår inte varför det ska vara så att rabatten kommer efter."
Halvvägs in i min komplettering var jag emellertid så förbannad på E som aldrig slutade att jag var tvungen att klämma luren mellan örat och axeln för att få händerna fria och kunna bända loss henne från lillsyrran.
Klick.
Samtalet bröts.
Jag ringde upp på nytt.
"-H&M Rowells, Patrik, välkommen att beställa."
"-Eh, jag talade nyss med Kim, jag höll på att beställa, mina barn bråkade och samtalet bröts. Kan du koppla mig till Kim?"
"-Nej, vi kopplar inte över samtal, jag kan fortsätta att ta emot din beställning."
(Men jag och Kim hade faktiskt en relation!!! Han förstod mig preciiiiis.)
"-Men. Men, Kim måste ju undra vad som hände?"
"-Nej, nej, det händer hela tiden. Jag tar över här, jag har din beställning framför mig."
?????
De kan inte få provision på det där stället.
De går nog snarare på ackord.
söndag 15 februari 2009
4 barn, 2 kalas och 1 affär
I fredags bjöd hon på lunch på mysig restaurang.
lördag 14 februari 2009
Mums-mums
Det gör det säkert.
Ska bli kul att se andra deltävlingen.
Om man nu får se och höra något överhuvudtaget.
Förra lördagen skrek L ganska högljutt mellan 20-21...
Idag har vi dessutom ett extrabarn, S.
Fast hon skriker inte speciellt mycket.
S:s föräldrar är på bröllop så hon ska sova över till imorgon.
M är eld och lågor.
De har varit ute och busat i det fantastiska vintervädret i tre timmar.
J har jobbat hela dagen och när han kommer hem ska han grilla hamburgare.
Utomhus såklart.
Mmmm, det är gott.
Men vi ska äta inne.
Igår åt jag ute.
Vi hade "Kursarträff".
Det var jättekul som vanligt.
När jag gled in på restaurangen stod hela personalstyrkan i baren och pratade.
Jag sa:
"Ja, här kommer jag igen - jag är ju ute varje helg!"
Eller hur?
Undrar om jag orkar vara vaken hela kvällen?
L har en ovana som vi nu försöker bryta.
Det handlar givetvis om sömn.
Eller icke-sömn.
Den senaste veckan har jag sovit max fem timmar per natt.
Det är extremt lite sömn.
Har därför startat varje morgon med två Panodil och tre koppar kaffe.
Mums-mums.
torsdag 12 februari 2009
SNÖ
Maken, till vänster, hade tyvärr drabbats av den mest elaka influensabacill redan tre veckor före avfärd.
Han kunde därför bara stå på skidorna de två sista dagarna på veckan....
Så fisigt.
Men det fanns ju inget att göra åt det.
(Förutom Triangelmedicinen han till sist krävde av läkaren på vårdcentralen...)
Fest varje kväll givetvis.
Det här var på den tiden när "alla" rökte (14 av 16) och "ingen" hade barn (3 av 16).
Februari 2002 åkte vi slalom senast.
Maj 2002 blev jag gravid med M.
Så det finns ju en förklaring....
Det är sju år sedan nu.
Jag, J och bästa vännerna T och M åkte buss till Val Thorens i Frankrike.
Vi hade hört rykten om att det skulle vara dyrt - men inte SÅ DYRT!
Vi hånskrattade åt de fyra tonårsbröderna på bussen som hade två stora kylväskor med mammas hemrullade köttbullar och annat i MED sig, PÅ SEMESTER.
Vi hånskrattade åt dem ända tills vi steg in i den lilla - och enda - livsmedelsbutiken på orten.
RÅN!
J och jag snålar aldrig när vi är på semester.
Det blev en ny upplevelse för oss.
DESSUTOM var det min tur, för första gången i mitt liv, att stifta bekantskap med INFLUENSA.
Började frysa på bussen på vägen ner, men att åka buss så långt och så obekvämt kan få vem som helst att tro att man är sjuk...
Det var inget att tvivla på dock.
Dagen efter låg jag i doktorns väntrum och skakade fullt skidklädd.
Jag frös så att jag hoppade.
De andra tre var ute och åkte.
Den franske doktorn konstaterade att jag hade 40 graders feber, sa att jag absolut inte fick ha så mycket kläder på mig och att jag skulle gå och köpa kiwifrukter (!) innan jag gick hem och la mig.
"Men", sa jag, jag vill ju åka skidor, "ska jag ligga i sängen hela veckan???"
Nej, nej, nej.
Farbror doktorn plockade fram tre olika mediciner som jag skulle ta (och som jag aldrig har sett och inte har en aning om vad de innehåller. Tur.) och han lovade att jag skulle vara så bra att jag kunde åka efter lunch dagen därpå.
80 Euro senare (dubbel taxa eftersom det var SÖNDAG), tack och hej, hem och i säng och jodå, efter lunch på måndagen var jag ute i backen.
tisdag 10 februari 2009
Botad???
Som ett barn framför godishyllan.
Som en alkis framför gratissprit.
Som....ja, ni fattar.
Jag föll inte.
För frestelsen alltså.
Ikväll var jag hembjuden till en av mina två svägerskor.
Det skulle bli visning av barnkläder.
(Då kan man lätt räkna ut vilken av svägerskorna det var som bjöd...)
Trendiga barnkläder.
Trendiga, populära barnkläder.
Trendiga, populära, dyra barnkläder.
Trendiga, populära, dyra, SLITSTARKA barnkläder.
I det här hushållet behövs emellertid inga SLITSTARKA kläder,
för mina flickor bryr sig inte om kvalitet och kläder i ekologisk bomull.
Nej, här behövs variation och kvantitet.
De vill ha mycket att välja på (precis som sin mamma).
Lönlöst att bjuda mig på såna hempartyn kan man tycka.
Men, jag går ju inte enbart dit för att eventuellt handla.
Jag går ju dit för att det är trevligt att träffa kompisar och fika!
Och visst handlar jag något ibland.
Men inte idag.
Det var inte riktigt "vår" stil...
Och M vägrar att vara "tvilling" med sina systrar.
Det är lite det, det här klädmärket har som koncept, att allt kan mixas och matchas...
Så.
Jag köpte ingenting.
Är jag botad???