SNÖ

Snö gör naturen vacker.

Snö gör barn sugna på att vara utomhus för att leka och stoja.

Snö gör så att barnens lekstuga får ett nytt utseende.

Snömarkis?

Men snö lämpar sig icke för långa promenader med barnvagn.

Två dagar i rad har jag kämpat mig runt "långa rundan".

Om jag blir svettig i vanliga fall så vet jag inte vad jag ska kalla mig efter de här två promenaderna...

Snö är väldigt bra när man ska åka skidor.

Det är längesedan jag åkte skidor.

Första gången jag stod på ett par slalomskidor var jag 15-16 år och platsen var Italien.

Sedan följde några resor till Sälenfjällen och en till Salbach i Österrike.

Jag var ingen entusiast, ty jag är både höjd- och farträdd. (Och båträdd. Och flygrädd.)

2001 kom dock en vändpunkt i min utförskarriär.

Vår gode vän T skulle fylla 30 men ville inte ha en traditionell fest.

Nej, han ville bjuda på en skidresa till Livigno i Italien.

Mr T himself längst till vänster på bilden.

Sagt och gjort, 16 personer bilade till Livigno och stannade en vecka.

Vilket underbart ställe!

Här bodde vi allihop!

Jättefint boende och det var bara att gå rakt ut till liften på morgonen.

Jag hade lånat ett par carvingskidor och lärde mig för första gången att åka riktigt hyfsat och trotsade både höjd- och farträdsla.

Lunchpaus i backen!
Maken, till vänster, hade tyvärr drabbats av den mest elaka influensabacill redan tre veckor före avfärd.
Han kunde därför bara stå på skidorna de två sista dagarna på veckan....
Så fisigt.
Men det fanns ju inget att göra åt det.
(Förutom Triangelmedicinen han till sist krävde av läkaren på vårdcentralen...)

Fest varje kväll givetvis.

Det här var på den tiden när "alla" rökte (14 av 16) och "ingen" hade barn (3 av 16).

Februari 2002 åkte vi slalom senast.

Maj 2002 blev jag gravid med M.

Så det finns ju en förklaring....

Det är sju år sedan nu.

Jag, J och bästa vännerna T och M åkte buss till Val Thorens i Frankrike.

Vi hade hört rykten om att det skulle vara dyrt - men inte SÅ DYRT!

Vi hånskrattade åt de fyra tonårsbröderna på bussen som hade två stora kylväskor med mammas hemrullade köttbullar och annat i MED sig, PÅ SEMESTER.

Vi hånskrattade åt dem ända tills vi steg in i den lilla - och enda - livsmedelsbutiken på orten.

RÅN!

J och jag snålar aldrig när vi är på semester.

Det blev en ny upplevelse för oss.

DESSUTOM var det min tur, för första gången i mitt liv, att stifta bekantskap med INFLUENSA.

Började frysa på bussen på vägen ner, men att åka buss så långt och så obekvämt kan få vem som helst att tro att man är sjuk...

Det var inget att tvivla på dock.

Dagen efter låg jag i doktorns väntrum och skakade fullt skidklädd.

Jag frös så att jag hoppade.

De andra tre var ute och åkte.

Den franske doktorn konstaterade att jag hade 40 graders feber, sa att jag absolut inte fick ha så mycket kläder på mig och att jag skulle gå och köpa kiwifrukter (!) innan jag gick hem och la mig.

"Men", sa jag, jag vill ju åka skidor, "ska jag ligga i sängen hela veckan???"

Nej, nej, nej.

Farbror doktorn plockade fram tre olika mediciner som jag skulle ta (och som jag aldrig har sett och inte har en aning om vad de innehåller. Tur.) och han lovade att jag skulle vara så bra att jag kunde åka efter lunch dagen därpå.

80 Euro senare (dubbel taxa eftersom det var SÖNDAG), tack och hej, hem och i säng och jodå, efter lunch på måndagen var jag ute i backen.

VAD var det i de medicinerna???
Lumumba???