Telefonterror

Första dagen på Sportlovet.
Jag märker stor skillnad.
På att vara sportlovsledig istället för att vara föräldraledig, alltså.

M var givetvis leksugen och ringde E redan halvnio imorse (och då hade jag ändå dragit ut på tiden, så att hon inte skulle ringa för tidigt).
E:s mamma är också lärare varför hennes pojkar också var hemma från dagis idag.
Skjutsade M hem till dem vid 10-tiden i förmiddags och sen kom hon inte hem förrän halvfyra!
Då hade de pysslat, spelat spel, åkt pulka i isig backe och mycket mycket annat.
Hon var helnöjd.

I förmiddags passade E och jag på att baka kanelbullar.
Det är visst sån't man gör när man har Sportlov.
75 stycken blev det.
Det är väl inte precis 75 stycken kvar....

Som ett brev på posten låg H&M:s bilaga, med-endast-barnkläder-i-och-en-rabattkod-för-att-få-10%-på-beställningen, i brevlådan efter lunch.
Varför gör de alltid så???
De vet ju att jag alltid beställer ur huvudkatalogen eftersom massor av artiklar tar slut om man väntar till 10%-kupongen...
(Massor av artiklar är slut ändå även om man är snabb som tusan. Skumt!!)
De vet också att jag alltid ringer upp och kräver att få 10% rabatt på den beställning jag redan lagt men ännu inte fått hem.
Och vad de också vet, de listiga små rävarna, är ju att jag alltid kompletterar med några par leggings och annat smått&gott samtidigt som jag ändå ringer upp....
Så de tror att jag tror att jag tjänar på det här...
Jag vet ju att jag förlorar, haha!

Hur som helst.
I min bekanskapskrets drar vi oss från att ringa ett samtal till en väninna när man har alla barnen hemma.
A kan till exempel sätta sig på nedervåningen och ringa mig när ett av hennes barn sover och de andra två är på övervåningen och leker.
När jag svarar kan ett av mina barn sova och de andra två är på sina rum och leker.
Kusten borde vara klar!
Det borde vara det ultimata tillfället för två väninnor att få prata en stund.
Men icke!
Det tar inte många sekunder sedan samtalet börjat som något av barnen börjar skrika och bråka med något annat barn.
Efter några desperata försök att få tyst på ungarna konstaterar man uppgivet att det är lika bra att lägga på.
Här ska inte talas i telefon i onödan.

Ibland när jag måste ringa riktigt VIKTIGA samtal, till Föräkringskassan och så, mutar (=hotar) jag ungarna innan jag slår numret.

Idag, när jag skulle ringa H&M Rowells och bråka om 10%-rabatten, trodde jag i min enfald att det inte skulle vara nödvändigt med mutor.
L satt bredvid mig i soffan och bet i sin prickiga hund och E var på sitt rum och tittade i böcker.
Lugnt.
Trodde jag, mitt dumma nöt.
Så fort jag slagit numret så scchhhvuuuum, satt E som klistrad i soffan bredvid L.
E tetades och kivades med L men jag låtsades inte se.
"-H&M Rowells, Kim, välkommen att beställa."
Jag drog hela historien om gammal beställning, 10% och ny beställning för Kim, alltmedan jag fick avbryta mig själv 100 gånger för att slita loss E:s hårda nypor från L:s lilla arm.
"-Jag vet preciiiiiiis hur det är" skrattade Kim förstående, "jag har själv en 3- och en 6-åring. Givetvis ändrar vi din beställning så att du får 10% på alla barnkläder. Jag förstår inte varför det ska vara så att rabatten kommer efter."
Halvvägs in i min komplettering var jag emellertid så förbannad på E som aldrig slutade att jag var tvungen att klämma luren mellan örat och axeln för att få händerna fria och kunna bända loss henne från lillsyrran.
Klick.
Samtalet bröts.

Jag ringde upp på nytt.
"-H&M Rowells, Patrik, välkommen att beställa."
"-Eh, jag talade nyss med Kim, jag höll på att beställa, mina barn bråkade och samtalet bröts. Kan du koppla mig till Kim?"
"-Nej, vi kopplar inte över samtal, jag kan fortsätta att ta emot din beställning."
(Men jag och Kim hade faktiskt en relation!!! Han förstod mig preciiiiis.)
"-Men. Men, Kim måste ju undra vad som hände?"
"-Nej, nej, det händer hela tiden. Jag tar över här, jag har din beställning framför mig."
?????
De kan inte få provision på det där stället.
De går nog snarare på ackord.