tisdag 17 februari 2009

Tripp Trapp Trull

Kärlek.
Känner man för sina barn för att de är så fina.
Och duktiga.
Och förståndiga.
Och hjälpsamma.
Och inte ett dugg telefonterroristiga.

Vi har börjat småstorhandla (=ingen riktig storhandling á la City Gross, ej heller småhandling med kundkorg på armen, utan något mitt emellan) på eftermiddagarna när jag hämtat M och E hos dagmamman.
Idag valde vi ICA.
Jag sätter L rakt ner i kundvagnen i sin bilstol och då får inget annat plats.
M och E tar därför varsin liten barnkundvagn och båda följer mig som små hundvalpar.
När vi kommer till kassan är deras små vagnar så fullastade att man bara ser toppen på luvorna bakom alla varor.
Sedan lastar de upp allting själva på bandet och går snällt och ställer tillbaka vagnarna.
Jag bara betalar och ser glad ut.

Hur har jag lyckats få dem till detta?

Kärlek.

P.S Lycka till imorgon med operationen pappsen!

5 kommentarer:

åsa sa...

Vilken bra mamma du är. Kan jag skicka D på kurs hos dig. Han går inte så bra än men med en liten kundvagn borde det gå bra...

Nina Brajkovic sa...

Åhh så det alla säger om att låta de små parvlarna hjälpa till är verkligen nyckeln till lugn? Noterar i min mentala to-do-parenting-book!
Tack Friend!

Unknown sa...

Där har vi det! Den idealiska konsumenten; finanskriser och dylikt trams bekommer dem inte det minsta. Håller alltid ekonomin i spinn! God insats!

Bettan sa...

Låter gulligt! Blir du inte allt lite frestad på en fjärde?

SiS sa...

Det var ju ett j-a tjatande kära svägerska!
Nej och åter nej.
Var inte orolig, jag arkiverar allt babystuff till dig...