Det får bli som det blir.

Har haft ett skrivuppehåll i drygt två veckor.
En mycket tragisk händelse i familjen skedde två dagar efter mitt senaste blogginlägg.
Det har därför känts jättekonstigt att ta tag i skrivandet eftersom allt jag skriver om i vanliga fall känns så larvigt och futtigt och oviktigt i sammanhanget.
Men någonstans måste jag gå vidare.
Jag kommer inte ikväll att skriva om vad som hänt utan hänvisar till min svägerskas egen blogg här intill i läslistan: http://www.inasharmoni.blogspot.com där hon på ett fantastiskt starkt och gripande sätt beskriver den mardröm hon tvingas leva i nu.
Snart kommer jag att fortsätta med skrivandet och bilderna och allt men just idag känns det inte bra.