


TUR att jag tagit en joggingtur om dagen den här helgen....;) Så fick jag sagt det! (Créme caramel och kladdkaka med vispgrädde - på en och samma helg - ojojojojoj!!!)
När svägerskan tidigare idag börjat blanda kladdkakesmeten upptäckte hon att ströbrödet var slut. Hmmmm. Vad göra? Jo. Då fick svågern en lysande idé. Rostade några formfranska i brödrosten och krossade dem sedan. Fiffigt va? Jag föreslog att han skulle skicka in tipset till Allers och få chans att bli belönad med en trisslott. Han avböjde men jag erbjöd mig att göra det i hans ställe...haha!
Vi hade några mycket fina och avslappnade timmar tillsammans. Vi skrattade mycket även om tomrummet efter lille W ständigt är närvarande. Det är befriande att få prata om allt möjligt och att glömma en stund och att få brista ut i gapskratt trots att läget är som det är.... Det finns ju inget - absolut inget - tröstande att säga eller göra, vi kan bara finnas där och försöka vara någorlunda som vanligt... Eller. Jag vet inte <3
1 kommentar:
Det är så skönt att få skratta tillsammans och få prata om Wilmer. Det kommer vi att fortsätta göra!! Kram <3
Skicka en kommentar