Tråkmåns?

Mina senaste inlägg har mest haft karaktär av familjefotoalbum. Eller hur? Verkligen spännade? Nej. Inte särskilt upphetsande kanske. Mer än för oss som är med på bilderna. ("Upphetsande" är möjligen inte heller det bästa ordvalet i det här sammanhanget, men....) Tidigare brukade jag få mina uppslag till kåserier eller vad man ska kalla inläggen, när jag minst anade. Jag kunde stå i kön på ICA eller vara ute på en promenad eller komma på nånting preciiiiiis innan insomningstillfället på kvällen. Men nu är det tomt. Inga historier kommer till mig. Flera kvällar har jag satt mig ner och försökt komma på nåt roligt att skriva. Men det är blankt. Fy, så tråkig jag är, har jag tänkt. Har jag helt tappat allt sinne för berättande eller för humor eller vad är det frågan om? Eller - oh hemska tanke - jag kanske har blivit en riktig TRÅKMÅNS? (Vissa kanske påstår att jag alltid varit det. Vad vet jag. Och att mina s k "roliga" inlägg skett under en period av tillfällig sinnesförvirring...) Hur som helst så tänkte jag att jag skulle berätta att jag varit och spelat innebandy i eftermiddag. Och hur roligt är det att berätta? Hmmmm. Jag gör det ändå. Rakt upp och ner. Utan minsta lustighet. Själva innebandyspelandet var fantastiskt kul. Cirka 8-9 år sedan sist bara... Och det hade min kropp verkligen anammat. Att det var så längesen alltså. Jag har av någon märklig anledning (!) fått för mig att jag är hyfsat vältränad. Alltså. Efter den här timmen av tjurrusningar och full rulle precis hela tiden, så vet i tusan om jag inte får modifiera den självbilden en aning. HERREGUD så trött jag var och ÄR. Fortfarande. Fastän det var flera timmar sedan jag kom hem. Jag kände mig som 22. Och samtidigt som 58. 58-22. Ja. Det blir ju 36. Anledningen till att jag gjorde det här idag var att jag skulle bevisa nånting. En kille på jobbet - som sitter på en annan avdelning än jag men som går förbi mitt rum när han ska till sitt fikarum - har "tjatat" och skojat om att "Vi behöver fler spelare på innebandyn, du kan väl hänga med etc. etc.?" Och han hade nog inte förväntat sig att jag verkligen skulle anta utmaningen! Men det måste man ju!! Eller rättare, jag måste det! Så idag var det dags. Eftersom barnen är sjuka och var hemma med sin pappa så kunde jag sticka iväg. Och som jag skrev innan så var det jättekul! Att göra saker som man inte alltid gör blir ju oftast roliga! Och i det här inlägget har jag använt orden rolig, lustig, skoj, kul och humor sammanlagt nio gånger. Intressant.

Alla tåg i tid, en härlig dag i sta'n och en dito på landet!

Idag har familjen varit ganska fysisk aktiv... Jag var med L på Familjejympa imorse. Var kanske mest jag som var aktiv. Efter en halvtimme med jympavägrande L på armen, gav jag upp försöken att få henne att delta, och körde hem igen. Men jag får säga att alla de andra föräldrarna var väldigt duktiga, haha! Med liv och lust gick de in i rollen som galen skrikande höna eller grävande mullvad! Billig träning också om man tänker efter... 150 kr/barn och då tränar föräldern "gratis". Tar man i rejält så blir man minsann svettig. Det blev emellertid inte jag. Så efter att ha lagt en sömnig L att vila middag tog barnvakten över, och jag sprang min andra 8 km:s runda för den här helgen. När E, M och J kom hem från danspass respektive styrketräning cyklade vi iväg till ett företagsjippo här på orten. Där vankades grillade korvar, modevisning, ballonger och hoppborg. Regel nr 5: "Stora och små barn får inte hoppa samtidigt". N-ä-h-ääääää. Igår provade vi ett flertal olika sätt att ta sig fram. Taxi, tåg, rulltrappa, hiss och buss...

Målet var Malmö och att fira min lillebrors födelsedag.

Men först......lite shopping.

Som följdes av annorlunda men ljuvligt god brunch på Konsthallen.

Det såg väldigt varmt och soligt ut på lekplatsen utanför...

...men, det var ju faktiskt en synvilla.

"Varmt" var det icke.

Hutter, hutter.

Vandrade vidare för att inspektera brorsans enkla boning.

Och för att prova nyinköpta vårskor...

Ett litet pubbesök före Trassel och/eller shoppingrunda....

Och ett litet pubbesök efter Trassel och/eller shoppingrunda...

En del drömmer om andelslägenhet i något europeiskt land vid Medelhavet.

Jag drömmer om en liten övernattningslägenhet i Malmö!

(Gärna med fiskbensparkett och stuckatur...)

Räcker gott för mig.

Exotiskt och ett stort utbud av allt.

Söderut ligger det också...

Man med käpp vid man med käpp.

Fin familjehelg!!

Frisk solhelg!

Den här helgen har alla varit friska!
Väldigt skönt.
Och roligt att kunna göra det man planerat...(till skillnad mot förra helgen då...)

En av de trevliga familjerna (haha) på Strandvägen bjöd på en fantastisk trerätters!!!
Kronhjort, kantareller, mandelpotatisbakelser, inlagda små gröna tomater etc. etc.
Så ljuvligt gott allting!
En mycket gemytlig kväll således och barnen höll som vanligt igång och showade och somnade i varsin soffa precis innan taxin kom...
Och två av tre sov säkert ä-n-d-a till halvsju... (E kom in till oss halvsex!!! Alltså. Varför??)

Hela förmiddagen har ägnats åt flickornas aktiviteter.
M och E går på Funky Kidz och L premiärgympade på Friskis & Svettis familjejympa.
Jag sprang på löpbandet medan M och E dansade.
Ja, inte hela tiden förstås.
Det hade ju varit lite väl... (Det hade i så fall blivit sammanlagt 1 timme och 45 minuter).
Men en halvtimme blir man rejält trött av.

Sedan bjöd vi hit varsin kompis.

Till flickorna.

Jag och J får stå ut med varandra, haha.

M och hennes kompis A öppnade en skönhetssalong där de stylade de fyra yngre.

Väldigt gulligt faktiskt och de blev ju enormt tjusiga i blå ögonskugga och "Kiss-stjärnor".

Och eftersom det var så fint väder i eftermiddags spenderade vi även ett par timmar utomhus.

Skönt.

Nu kan den väl inte vara långt borta?

Våren alltså.

Även om Solsidan tog slut på TV så hoppas jag att den tar vid i verkligheten!

Bosom friends!

I torsdags hade jag ordnat barnvakt för att komma iväg på en löptur efter jobbet.
Det var ju så fint väder i början av veckan så jag var riktigt sugen på att få komma ut.
Vid tvåtiden snurrade jag ett halvt varv i min kontorsstol och vände ryggen mot datorn för att titta ut genom fönstret.
Men vad i.....???!!!!
SNÖ???
Jaha.
Men man är väl ingen mjuging....
Jag hade verkligen fixat logistiken in i minsta detalj eftersom barnen var utspridda på diverse aktiviteter så det fanns liksom ingen återvändo heller.
Dessutom skulle jag ju testa min nyinköpta leksak - en Ipod Nano!!!
Spännande minsann.
I nästan tre kvällar har jag suttit och läst instruktioner och manualer och ringt brorsan och pillat och pysslat och använt mig av ett dåligt ordförråd för att lyckas få in musik i den mikroskopiskt lilla musikmaskinen.
Och jag har, mot alla odds, klarat av det - woho!!
Ja.
Jag har visserligen - tvärtemot "alla andra" - varit tvungen att köpa musik.
Jag vet ju inget annat sätt.
Så trots hagel och blåst och skit, så var det riktigt roligt att springa när jag kunde höra favoritmusik hela vägen!

På kvällen träffade jag mina bästisar (mina "bosom friends", ett uttryck från Anne på Grönkulla som jag älskar, och det säger mer än "bästa vänner")!
Det är svårt att få till en myskväll tillsammans, men i torsdags blev det äntligen av.
A och M var lediga i fredags så för deras skull spelade det inte någon roll att det blev en vardagskväll.
Jag skulle däremot jobba men tänkte att jag kunde ta igen den förlorade sömnen vid ett annat tillfälle...
Lite får man ju bjuda till, haha!
Vi hade därmed en fantastisk kväll!
Såklart!
A hade ordnat ljuvlig "plockmat" i form av gratinerad hummer, räkor, ostar och röror.
Vilket kalas!!
Jag och M hade med oss bubbel och rödtjut.
Och vi var väldigt duktiga på att både äta och dricka och babbla (och röka).
När chauffören - pappsen - kom och hämtade vid midnatt var vi inte alls sugna på att bryta upp.
Men jag skulle ju trots allt jobba dagen efter.


Så efter 4½ timmes sömn var det bara att skutta ur sängen med ett skratt och köra morgonracet.
M fick en ny cykel i måndags.
Och eftersom det var fint väder den dagen - och eftersom jag visste att jag skulle på tjejkväll (och med all säkerhet dricka mer än ett glas vin) på torsdagen - så lovade jag M att vi skulle cykla till dagmamma, skola och jobb i fredags.
"Har man sagt har man sagt" hävdade M i fredags morse och gav sig inte en millimeter när jag och hennes pappa försökte avstyra cyklandet.
Det låg ju SNÖ på marken för sjutton!!!!
"NÄ. Jag SKA cykla!"
Jahapp.
Det blev så att vi gick hela rundan med varsin cykel i näven.
Jag hade för övrigt cykelkärran med E och L i påkopplad på min cykel....(Pust, flämt!)
Jag kan säga att jag var RÄTT KOKT på min äldsta dotter när jag slutligen kom till jobbet.
Envisa unge!!!


Igårkväll sa jag till J, att om jag skulle r-å-k-a somna i soffan så skulle han bara låta mig ligga kvar.
Vilket resulterade i att jag vaknade klockan sex imorse i just - soffan!
Klädd och sminkad och klar, hahaha!
Och aningen stel i nacken...
Men så var den förlorade sömnen återtagen.
Perfekt!
För idag var det dags för en ny kärlekstur med lilla älsklingen.
(En joggingrunda med Ipod:en alltså.)
Väldigt skönt.
Framförallt nu.
Solen skiner och det är underbart (förutom att man förstår att det är dags att putsa fönster, blä!) och vi ska på middag och träffa en hög med trevliga människor!!
Jag är redo!

Waka waka!

Minne, jag har tappat mitt minne...

Det spelas mycket spel här nuförtiden.
Nästan alltid på E:s initiativ.
Vi spelar Lottospel.
Vi spelar Bamsespel.
Vi spelar Hello Kitty-spel.
Men mest av allt spelar vi Memoryspel.
Memoryspel är kul för alla åldrar (ehe).
Till och med L klarar av att vara med.
När jag var liten kommer jag ihåg att jag kom ihåg så bra.
Och det är ju tur.
Att man kommer ihåg något.
Alls.
Nu har man ju inte en chans.
Att komma ihåg var det ena eller andra kortet låg.
(Eller hur många barn man har. Eller alla barnens fyra sista siffror. Eller alla koder och lösenord och användarnamn och.....pust......ja, allt liksom!)
För bara tio-tolv år sedan - när jag spelade Memory med min första skolklass - kommer jag ihåg att man fick låtsasförlora ungefär varannan gång för att de små eleverna inte skulle bli ledsna...
Jag vet att min kursare J - som har fem egna barn - inte fixade den biten.
Han kunde absolut inte tänka sig att "lägga sig" eller "låtsas glömma" i spel.
Nej, det var blodigt allvar för honom.
Oavsett om motspelaren var en 7-åring utan framtänder eller en 25-årig medstudent...

Det där behöver man inte ens oroa sig för nu.
För jag kommer verkligen inte ihåg!
Barnen är skitduktiga.
Jag tror att de bluffar ;-)
Trots att jag med egna ögon bevittnar att de inte gör det.
De har bara - fortfarande - ett väldigt bra kom-ihåg...
E tycker hela tiden synd om mig eller sin pappa:
"Ååååh, mamma du har bara ett par, du kan få ett av mig."
Och när jag lyckas vända upp två identiska kort blir hon uppriktigt överlycklig och klappar i händerna.
(Ungefär som skådespelaren Gustaf Hammarsten i filmen "Tillsammans". Ni vet scenen när alla är ute i trädgården och spelar fotboll. Han blir precis lika glad vare sig det är hans eget lag eller motståndarlaget som gör mål. Han blir bara glad för att alla andra blir glada!)

Nej.
Hoppas att E:s intresse för Memory håller i sig ett tag.
Så att jag kan smygträna upp mitt eget...

Eric Saade - Popular Melodifestivalen 2011

Den här gossen behöver vi inte skämmas för att skicka till Düsseldorf - "Düsseldorf??" - i maj.

Spännande kväll - bra låtar.
Klart underhållande har också statusuppdateringarna på Facebook varit under programmets gång.
Många småbarnsmammor - inklusive jag själv - har kommenterat både det ena och det andra.
Mest det andra, haha.

Jordgubbstårta och Créme Caramel

Förra söndagen var L bjuden till 2 kompisars kalas!
Det är väl typiskt!
Vi hade tackat ja till den kompis som bjudit först men det blev ju liksom inget kalasande ändå.
Vi var som bekant på vårdcentralsbesök den dagen...

Ingen hade tursamt nog halsfluss.
Alla hade däremot feber så därför stannade jag hemma med alla flickorna i måndags.
Men eftersom E och L slogs och kivade i vanlig ordning - jag ställde diagnosen "friska" - så fick de gå till dagmamman på tisdagen.
M var det dock sämre ställt med.
Hon har fått vara hemma från skolan hela veckan.
Hög feber, yrsel och förkylning...

Den här eftermiddagen hade jag och min väninna H bestämt sen en tid tillbaka att vi skulle komma och hälsa på.
Dels för att vi missade E:s 3-årskalas i söndags och dels för att det var längesedan vi hälsade på!
M valde att följa med oss andra.

Det blev en mysig - men också händelserik - eftermiddag med inslag av jordgubbstårta, katrinplommonpuré, hinderbana, en svald tand med blodvite som följd, katrinplommonpurékräk, lite 3-årstrots, kanelsnäckor, pruttlera, katrinplommonpurébajs, katrinplommonpurébajs på mammans tröjärm (påminner om en TV-serie jag nyligen såg ;-), klädbyte efter klädbyte, kaksmulor och gräddkladd i ett helt kök, mammor som faktiskt lyckades växla ett par ord, kuddar och filtar och ett litet barntält från Ullared och glada barn!!!
Småbarnslivet i sin charmiga enkelhet!!!
Tack för en fin eftermiddag!!!


När vi kom hem ikväll hade pappan grillat hamburgare och gjort Créme Caramel á la Per Morberg.
Behöver jag säga att jag är mätt??


Filmen Leon på TV.
Mycket bra film.
Skruvad.
Men bra.
Fast...................
Jag måste gå och lägga mig!

En av de vackraste...

...filmer jag känner till på temat "Omöjlig kärlek"...
Jag älskar den här filmen.
Jag kan se den hur många gånger som helst.
Och jag fulbölar och toksnörvlar lika mycket varje gång jag ser den...

Klassfest.com

Born This Way

Vilket väder vi haft denna helg!
"Tycker att vi åkt alldeles för lite skridskor den här vintern", sa maken samtidigt som han längtansfullt blickade ut över isen på sjön, genom bilrutan.
(Jag är inte av samma åsikt som min man i den frågan. Mig passar det alldeles ypperligt att vi åkt alldeles för lite skridskor den här vintern. Eller vilken annan vinter som helst som vi åkt för lite.)
"Varför har vi åkt så lite skridskor?" fortsatte han och vände sig mot mig.
"Kanske för att medan andra familjer packar matsäckar och beger sig till djurparker så åker vi till Jourcentraler och tar halsprov och sitter i receptköer på Apoteket?"
"Hmmm ja. Så är det nog."

Alla döttrarna har feber.
Mucho feber.
Vi tvingade till oss en tid på närmaste jourcentral idag.
J fick höja rösten och nästan hota för att den som tog emot samtalet skulle ge med sig.
"Så du tycker att mina barn ska lida ett par-tre dagar till då?????" hörde jag honom fräsa.
(Jo. Sån't får man ta till ibland.)
Så plötsligt satt vi där i väntrummet medan solen retfullt gassade utanför.
Ett och ett fick barnen komma in och bli topsade i halsen.
Sköterskan som utförde själva topsningen (och hon var egentligen inte sköterska, utan receptionist!!) fumlade och klantade.
M:s prov fick till exempel göras om för att "sköterskan" gjorde fel första gången.
Stön.
"Alla provsvar är negativa. Ni får inte träffa läkaren"
Nähäpp.
Men feber har de likaväl.
(Och vi vet att vi därmed också kommer att behöva uppsöka den lokala vårdcentralen om några dagar...Men men, det är ju bara roligt....)


Barnen har annars varit ganska friska ett tag och helgerna har varit lugna.
Så självklart ska de drabbas av sjukdom en helg då man för ovanlighetens skull ska ut på nöjen både fredag och lördag.
Det är inte klokt!
Först händer ingenting.
Sen händer ingenting.
Sen händer ingenting igen... men så...
PANG!
Två fester på en och samma helg!!!

I fredags var det till exempel "Guldfest":


En tillställning i företagandets tecken men också en enorm musikfest!
Musikern som underhöll under hela middagen var otroligt duktig.
Han spelade allt från enklaste barnvisor till AC/DC - ALLT!!!
Och sen tog ett coverband som spelade 70-talsmusik vid.
Det var således högt i tak när borden bröts och dansen inleddes...


Och som vanligt var vi ju kvar tills portarna stängdes...
Att man aldrig lär sig.
JAG borde i alla fall varit lite förnuftigare eftersom jag visste att detta inte var det enda partyt den här helgen....


Vi sov ganska länge eftersom barnen var övernattningsgäster hos bästa kompisarna.
Jag kände mig dock en aaaaaning sliiiiiten och funderade på hur jag bäst skulle ladda om batterierna...
Men.
Man är ju inte den som är den.
Snart stod jag klädd till tänderna igen, med gåbortsvin i fin påse och förväntansfull nyfikenhet.
KLASSFEST!!!
Igårmorse - vis av (rök)skadan - förklarade jag vuxet för J att: "Ja, ikväll ska jag i alla fall inte röka, för man mår ju så h-i-m-l-a dåligt dagen efter..."
(Fast för säkerhets skull inhandlades ett nytt paket Marlboro och lades längst ner i handväskan. Om utifall liksom. Man vill ju inte "snylta".)
Skitbra plan.
Så fort jag steg över tröskeln hos värdinnan till förfesten var ett gäng redan på väg ut för att festblossa.
Asch.
Vad fan.
Hur många gånger är jag på klassfest liksom??
På en mikrodels sekund hade jag rafsat fram mina cigg och följde med ut.
Vilken karaktär jag har.

Sååååå otroligt trevligt vi hade, vi 10 av totalt 28, som anmält oss!
Vi hade kunnat sitta kvar och prata hela natten.
Utan problem.
Men vi hade bara tre timmars förfest.
Och då skulle alla redogöra - kort (skitlätt) - för vad man pysslat med de senaste 20 åren....
Så många go'a skratt alltså.
Jag har minsann saknat de här underbara människorna!!


Filmvisning på ett av barnens rum.
(Det var bara där vi kunde se VHS.....)
I nian åkte vi på klassresa till Lloret de Mar i Spanien.
Att vi fick!!??
För våra föräldrar.
Herre jesses!
DET får inte mina barn göra....


Bilfärd till festlokalen!

Ja, hela kvällen var en höjdare.
Även de - som sa att de inte dansar - dansade.

Som synes nedan.

Och jag.

Jag dansade och pratade och skrattade och hade skitkul och plötsligt var klockan tio i tre och jag fick erbjudande om skjuts hem.

Ja, då får man ju tacka och ta emot.

Även om jag helst vill vara kvar tills man blir utslängd, hahaha..........

När man besöker såna här nöjesställen i vår ålder (det lät moget) - så får man ju räkna med att man är dubbelt så gammal som väldigt många av övriga nattklubbsgäster...

Och att bli kallad M.I.L.F.

Ska man ta det positivt eller negativt?

Egentligen?

Eller som en tjej - av min egen årgång - fnissande uttryckte det när vi pudrade över de mest framträdande rynkorna i våra 35-åriga nunor:

"Alltså, alla ser ju likadana ut som förr. Kanske bara lite tjockare, hahahaha...."

Jo.

Och lite fler kråksparkar och grå strån...

Men oj vad jag har saknat mina nio klasskompisar idag.

Vi hade verkligen en supertrevlig kväll!!!

Man träffade barnens 18-åriga kusin och skuttade runt, med henne och hennes kompisar, ett tag på dansgolvet.

När jag själv var 18 och det kom upp någon på dansgolvet var över 30 så tänkte man ju föraktfullt:

"Och vad fan gör de gamlingarna här??? Ta din rollator och rulla hem..." Ungefär.

Nu är man där.

Och jag vill också ha kul.

Fast jag är "gammal".

Kanske inte två dagar på en helg.

Det är lite overkill.

Men ändå.

I Was Born This Way.

Tillbaka i mammarollen...

Som en jävla Odd Molly-fitta.

(Visst var det så hon sa - Mia Skäringer...???)

Och vi får väl se.

Kanske vi hinner grilla nån stackars skinnfri korv i en skogsbacke en söndag....

Swingfly - Me And My Drum - Melodifestivalen 2011

Denna kan fantamej hotta upp en ordinär torsdag!!!!