Born This Way

Vilket väder vi haft denna helg!
"Tycker att vi åkt alldeles för lite skridskor den här vintern", sa maken samtidigt som han längtansfullt blickade ut över isen på sjön, genom bilrutan.
(Jag är inte av samma åsikt som min man i den frågan. Mig passar det alldeles ypperligt att vi åkt alldeles för lite skridskor den här vintern. Eller vilken annan vinter som helst som vi åkt för lite.)
"Varför har vi åkt så lite skridskor?" fortsatte han och vände sig mot mig.
"Kanske för att medan andra familjer packar matsäckar och beger sig till djurparker så åker vi till Jourcentraler och tar halsprov och sitter i receptköer på Apoteket?"
"Hmmm ja. Så är det nog."

Alla döttrarna har feber.
Mucho feber.
Vi tvingade till oss en tid på närmaste jourcentral idag.
J fick höja rösten och nästan hota för att den som tog emot samtalet skulle ge med sig.
"Så du tycker att mina barn ska lida ett par-tre dagar till då?????" hörde jag honom fräsa.
(Jo. Sån't får man ta till ibland.)
Så plötsligt satt vi där i väntrummet medan solen retfullt gassade utanför.
Ett och ett fick barnen komma in och bli topsade i halsen.
Sköterskan som utförde själva topsningen (och hon var egentligen inte sköterska, utan receptionist!!) fumlade och klantade.
M:s prov fick till exempel göras om för att "sköterskan" gjorde fel första gången.
Stön.
"Alla provsvar är negativa. Ni får inte träffa läkaren"
Nähäpp.
Men feber har de likaväl.
(Och vi vet att vi därmed också kommer att behöva uppsöka den lokala vårdcentralen om några dagar...Men men, det är ju bara roligt....)


Barnen har annars varit ganska friska ett tag och helgerna har varit lugna.
Så självklart ska de drabbas av sjukdom en helg då man för ovanlighetens skull ska ut på nöjen både fredag och lördag.
Det är inte klokt!
Först händer ingenting.
Sen händer ingenting.
Sen händer ingenting igen... men så...
PANG!
Två fester på en och samma helg!!!

I fredags var det till exempel "Guldfest":


En tillställning i företagandets tecken men också en enorm musikfest!
Musikern som underhöll under hela middagen var otroligt duktig.
Han spelade allt från enklaste barnvisor till AC/DC - ALLT!!!
Och sen tog ett coverband som spelade 70-talsmusik vid.
Det var således högt i tak när borden bröts och dansen inleddes...


Och som vanligt var vi ju kvar tills portarna stängdes...
Att man aldrig lär sig.
JAG borde i alla fall varit lite förnuftigare eftersom jag visste att detta inte var det enda partyt den här helgen....


Vi sov ganska länge eftersom barnen var övernattningsgäster hos bästa kompisarna.
Jag kände mig dock en aaaaaning sliiiiiten och funderade på hur jag bäst skulle ladda om batterierna...
Men.
Man är ju inte den som är den.
Snart stod jag klädd till tänderna igen, med gåbortsvin i fin påse och förväntansfull nyfikenhet.
KLASSFEST!!!
Igårmorse - vis av (rök)skadan - förklarade jag vuxet för J att: "Ja, ikväll ska jag i alla fall inte röka, för man mår ju så h-i-m-l-a dåligt dagen efter..."
(Fast för säkerhets skull inhandlades ett nytt paket Marlboro och lades längst ner i handväskan. Om utifall liksom. Man vill ju inte "snylta".)
Skitbra plan.
Så fort jag steg över tröskeln hos värdinnan till förfesten var ett gäng redan på väg ut för att festblossa.
Asch.
Vad fan.
Hur många gånger är jag på klassfest liksom??
På en mikrodels sekund hade jag rafsat fram mina cigg och följde med ut.
Vilken karaktär jag har.

Sååååå otroligt trevligt vi hade, vi 10 av totalt 28, som anmält oss!
Vi hade kunnat sitta kvar och prata hela natten.
Utan problem.
Men vi hade bara tre timmars förfest.
Och då skulle alla redogöra - kort (skitlätt) - för vad man pysslat med de senaste 20 åren....
Så många go'a skratt alltså.
Jag har minsann saknat de här underbara människorna!!


Filmvisning på ett av barnens rum.
(Det var bara där vi kunde se VHS.....)
I nian åkte vi på klassresa till Lloret de Mar i Spanien.
Att vi fick!!??
För våra föräldrar.
Herre jesses!
DET får inte mina barn göra....


Bilfärd till festlokalen!

Ja, hela kvällen var en höjdare.
Även de - som sa att de inte dansar - dansade.

Som synes nedan.

Och jag.

Jag dansade och pratade och skrattade och hade skitkul och plötsligt var klockan tio i tre och jag fick erbjudande om skjuts hem.

Ja, då får man ju tacka och ta emot.

Även om jag helst vill vara kvar tills man blir utslängd, hahaha..........

När man besöker såna här nöjesställen i vår ålder (det lät moget) - så får man ju räkna med att man är dubbelt så gammal som väldigt många av övriga nattklubbsgäster...

Och att bli kallad M.I.L.F.

Ska man ta det positivt eller negativt?

Egentligen?

Eller som en tjej - av min egen årgång - fnissande uttryckte det när vi pudrade över de mest framträdande rynkorna i våra 35-åriga nunor:

"Alltså, alla ser ju likadana ut som förr. Kanske bara lite tjockare, hahahaha...."

Jo.

Och lite fler kråksparkar och grå strån...

Men oj vad jag har saknat mina nio klasskompisar idag.

Vi hade verkligen en supertrevlig kväll!!!

Man träffade barnens 18-åriga kusin och skuttade runt, med henne och hennes kompisar, ett tag på dansgolvet.

När jag själv var 18 och det kom upp någon på dansgolvet var över 30 så tänkte man ju föraktfullt:

"Och vad fan gör de gamlingarna här??? Ta din rollator och rulla hem..." Ungefär.

Nu är man där.

Och jag vill också ha kul.

Fast jag är "gammal".

Kanske inte två dagar på en helg.

Det är lite overkill.

Men ändå.

I Was Born This Way.

Tillbaka i mammarollen...

Som en jävla Odd Molly-fitta.

(Visst var det så hon sa - Mia Skäringer...???)

Och vi får väl se.

Kanske vi hinner grilla nån stackars skinnfri korv i en skogsbacke en söndag....