Nästan FF...

En helg i november 2007 hade jag "FF" fredag-söndag!!!
Maken tog barnen och åkte med sina föräldrar till deras stuga.
På fredagen var jag värdinna för Club Begagnes och på lördagen var jag på fotbollsfest med mitt korplag.
På dagarna gick jag här hemma och pysslade (efter att ha haft TVÅ sovmorgnar, nåja lite bakis var jag allt också) och det var såååå skönt.
Inte för att jag inte älskar min familj.
Och inte för att jag inte älskar att ha dem omkring mig.
Såklart.
Men jag äääälskar att vara ensam hemma (=HouseMouse) i mitt hem och min trädgård och bara vara.
Nja.
Jag ÄR ju aldrig bara.
Jag far runt som en tornado och är jädrans så effektiv.
Städar, tvättar, fixar, syr i den där knappen som aldrig blivit isydd, handlar, sorterar osv osv.
Jag vill ju så gärna hinna göra allt det där jag aldrig hinner göra färdigt.
Men som sagt.
Det är ett tag sedan jag var sådär bara jag.
Det är alltid jag som baxar in ungar och packning och drar iväg ett par dagar.
Usch, man får inte säga så här, men ibland önskar jag J kom på den idén emellanåt...

Ikväll är mannen på "personalutbildning".
På Bakken.
Men hör och häpna!
Alla barnen somnade som stockar INNAN HALVÅTTA!
Gissa vad jag hunnit göra???
Städat båda toaletterna.
Såklart.
Tagit hand om all disk från lunchen, mellanmålet, middagen och framför-TV-myset (inklusive torkat bort chokladfläckar från beige soffan...).
Dammsugit och våttorkat golven.
(Som en av mina bloggvänner skrev, det blir ju så skitit på golven så här fina dagar när man springer ut och in heeeeela tiden... Och jag klarar inte av att ignorera skiten...)
Lagt på poolskyddet, plockat undan cyklar och leksaker i trädgården, gått med vinglas i handen och suckat och berömt mig själv för att jag har så vackra blommor... (Man blir lätt patetisk när man druckit lite vin. Måste dock rekommendera ett VITT vin på box, "Casas Patronales", chilenskt, 168 kr, 14 % - OJ! - därför man blir lite självgod???)
Ja, jag har hunnit massor.

Men varför kan jag då inte bara sätta mig ner och njuta, undrar kanske några andra bloggvänner/släktingar?
Jo.
För att jag tycker om att pyssla runt.
Jag njuter av det.
Att kunna göra saker utan:
"Mamma!"
"MAAAAAMMMMMAAAA!!!"
"Ma-ma-ma-ma-ma"
"Mamma, kan du hämta den?"
"Mamma, får jag låna din tejp?" (Jo, jag har egen! Jag har egna pennor, eget limstift, egen sax också. )
"Mamma, hon slog mig!"
"Mamma, jag har bajsat."
"Mamma, jag har också bajsat!!!"
"Mamma, kan du blanda mer saft?"
"Mamma, VAR ÄR MIN NALLE?" (Precis som om JAG hade förlagt den?? Hmmpf. JAG?)
osv.

Det är härligt att ha barn.
Det är härligt att ha TRE barn.
Men det är en tuff tid.
Som kommentar på KKK:s kommentar till mitt förra inlägg så måste jag säga att visst, vi har det bra. Jättebra.
Men jag skriver ju mest om positiva dagar.
För jag orkar inte skriva om de jobbiga.
För det mesta.
Ibland pyser det ut.
Som ovan.

Spontanitet.
Vad är det?
Ordet låter bekant.
Kanske något från mitt förflutna?
Men nej.
Ska sanningen fram så har jag aldrig varit den spontana typen.
Fråga vilken av mina vänner som helst.
Som känner mig.
Spontan är inte ett ord de skulle använda för att beskriva min personlighet, haha.
I onsdags dök emellertid möjligheten om att vara lite "wild and crazy" upp.
Vi hade en så underbar dag tillsammans.
Då fick jag en försmak på hur det kan bli om vi genomför den där resan jag går och drömmer om.
När minstingen är blöj- och vällingfri, och helst vagnfri, så vill jag bila till Italien med familjen.
Jag vill åka på sommaren, många veckor, hyra lägenheter - eller hus - på några olika platser, äta god italiensk mat (min favorit), dricka gott italienskt vin, lyssna på vackert italienskt språk.
Jag ska naturligtvis gå en kvällskurs i italienska så att jag kan konversera hjälpligt.

Imorgon blir det två kalas.
Ett för våra vänners tvillingdöttrar som fyllt FEMTON!
Och sen lämnar jag familjen - HA! - för att åka på kursarträff mitt ute i skogen.
Jag går ingen kurs.
Men det är mina "gamla" kurskamrater från lärarhögskolan som jag ska träffa.
Vi brukar sammankomsta (nytt verb?) ett par-tre gånger om året.
Imorgon är vi dock bara fyra av sju som kan.
Men det är roligt ändå givetvis!
A som är värd denna gång ska ha sin ettåriga son hemma och föreslog därför att jag kunde ta med min yngsta...
ÅH NEJ!!
Man tar väl inte med småfrallorna liksom...
Han bara skrattade i luren åt mitt förskräckta utrop.

På tal om lur.
Vår fasta telefon dog i något av de tusen åskväder som dragit förbi.
Väldans irriterande.
Nu har vi vidarekopplat samtalen till min mobil och nästa vecka kommer någon reparatör och åtgärdar.
Låter som en billig historia.
Och alla nummer jag förprogrammerat.
Grrrrr.
Men jag har ju dem prydligt uppskrivna i kartoteket.
OCH inlagda i mobilen.
Vad trodde ni?

Vad ska jag nu ta mig för innan jag måste gå och lägga mig???
Hmmmmmmmm.
Går nog ut ännu en sväng och planerar hur jag ska fortsätta "bygga rum" på tomten.
Vi har mycket tomt.
Den tar tid (fast jag lägger gärna min tid på den) och kostar pengar.
Därför får man ta en bit i taget.
Även om jag vill göra ALLT på en gång.
Nästa vår kommer växterna att ha växt till sig så mycket att jag kan dela och flytta.
Bravo!

Baileys med is är gott.
Och just nu - slut.