Sensommar eller förhöst?

Skillnaden är hårfin.
I alla fall har mina hösthallon börjat mogna.
Och idag vill J tömma poolen.
När barnen öppnar både ytterdörren på framsidan och terrassdörren på baksidan bildas ett enormt tvärdrag som sveper in en miljon små bruna björkfrön....
Och ikväll är det kräftskiva.
Det är nog ett slags "mellansäsong".
I modevärlden pratas det om "Pre-autumn"...
Svårt att hänga med i de svängarna.
Blommiga sommarklänningar har dock använts sparsamt denna semester.
Mina favoritjeans håller i alla lägen.
Får nog bli det paret ikväll också.


En hyllning till min absoluta favoritkrönikör Malin Wollin.
Hon skriver i Amelia och har så gjort i många år.
Jag älskar hennes krönikor.
Tror att jag refererat till hennes texter förut.
Det är hon som menar att för att ha levt måste man inte "ha ätit grillad kyckling vid en dammig landsväg i Thailand eller bajsat i ett hål i Kambodja".....
Precis min åsikt.
Hon skriver så på pricken igenkännande och jag skrattar högt vid vid varje ny krönika.
Hon skriver ärligt och utan krusiduller och gör aldrig personliga påhopp på andra människor.
Det gillar jag.

Ur Amelia nr 18 2011:

"Livet med barn är ett liv i 150 km i timmen när det är trettio grader och rutorna inte kan vevas ner. Jag älskar det och jag har valt det. Men ett bra mammaliv bygger på att då och då få känna lättja."

/.../

"Att barnen sitter i källaren när vi har parmiddag och nöjer sig med Icas micropopcorn och blandsaft, det är egentligen det enda jag begär. Ibland är livet harmoniskt och blandsaft i källaren och man minns inte vad man gapade om nyss och glömmer varför barn är jobbiga. Detta händer nästan alltid när de sover. Hos kompisar. Och ibland är livet så intensivt att man har ett stresspåslag motsvarande väpnat rån mot tinningen."

/.../

"Ni vet hur man pratar om att veckorna går så fort? Man säger: 'HERREGUD, är det fredag igen? Det är inte klokt vad veckorna går!' Åk till en stuga. I en enkel stuga med bara det nödvändigaste står tiden still. I stugan kan man höra pattsvetten bryta ut. Du tänker att det ska vara ni och barnen och inga krav men kraven ligger som en våt filt över stuglandet. Vi tog en promenad i gästhamnen. I aktern på en stor (dyr) båt satt en kvinna i sextioårsåldern. Hon satt djupt försjunken i ett magasin, på mjuka kuddar satt hon och framför sig på bordet hade hon ett stort glas rött vin. Hon bara satt där utan ett care in the world och med care in the world menar jag att ingen ropade att någon hade målat med lila tusch på dennes petshop. Jag tvingades kväva impulsen att borda båten, kasta tanten överbord och skrika PAX!"


Frågor på detta?
Kan tyckas konstigt att jag ser detta som roligt (med tanke på allt) men så är det.
Igenkänningsfaktorn är hög.
Ibland är stressen och pressen så fruktansvärd att man bara skulle vilja ställa sig och skrika rakt ut.
Det kommer jag inte att göra.
I alla fall inte idag.
Jag låter den värsta stressen försvinna genom att springa en lång skön runda med bara mig själv och Ipoden.
DET är lugnande för själen.
Och så är det ju kräftskiva ikväll.