Tänka tyst...

...borde man göra oftare.
Berätta om sina tillkortakommanden borde man inte göra alls.
Men varför ska man inte bjuda på sig själv?
Det gör jag så gärna...
Blev stoppad av polis i en rutinkontroll i eftermiddags.
"Har du blåst i en sån här förut?" frågade den unge polisen med snäll röst och höll fram alkomätaren.
"Jo, en gång" (när jag var höggravid med L!!!) svarade jag "men du får gärna visa hur jag ska göra" fortsatte jag med mitt charmigaste leende (så fånigt...)
Han visade och jag blåste.
Fastän man vet att man är spiknykter blir man ändå så fumlig och nervös.
Har ju hört historier om tandkräm och sån't...
Mätaren visade givetvis på negativt resultat.
Alltså att jag inte var alkoholpåverkad, haha.
Polismannen såg mer glad och lättad ut än jag själv faktiskt (?).
So far so good.
Sen ville den vänlige blåklädde mannen titta på mitt körkort.
Han kontrollerade det, dock inte särskilt noggrannt, och plötsligt öppnades min sanningssägande mun och sa: "Men hoppsan - jag undrar om inte mitt körkort gått ut...?"
Men hur jävla dum får man bli??
Vi höll båda i körkortet som var på väg tillbaka till sitt fack i min plånbok när polismannen snappade det åt sig igen och ilade iväg!
Fan, fan, fan.
M, som satt bredvid mig i förarsätet (trots att airbagen inte är urkopplad...men DET sa jag inte som tur var....) tittade förundrat på sin mamma.
"Mamma..?" började hon...
"Ååååååååh, jag är så jävla korkad, nu får jag säkert böter!!!"
Det fick jag inte.
Men information om tillvägagångssättet att skaffa ett nytt giltigt körkort fick jag.
Jag - i min tur - undanhöll informationen om att jag fått ett sådant brev hem i våras.
Jag tänkte då, när jag fick brevet, att "Det fixar jag sen"...
När jag var på väg att ta nytt foto så drabbades jag av en envis ögoninfektion som vägrade försvinna.
Inte kunde jag ta porträttfoto med röda ögonvitor och svullna ögonlock?
Och sen föll det i glömska.
Och nu hittar jag inte det förbaskade brevet.
Men....den snälle uniformerade mannen berättade ju att jag skulle gå in på Transportstyrelsens hemsida och lösa problemet.
Det hoppas jag att jag gjort nu.
Nu ska jag bara komma iväg och ta det där fotot....

Hela veckan har vi varit hemma och fixat inför morgondagens kalas.
Trädgården, garaget (?), huset, allt har gåtts igenom.
Vi har handlat, beställt, handlat igen, bakat, fixat och trixat.
Ikväll kom mamma och pappa och hjälpte oss med det sista.
Trots att vädret varit strålande hela veckan vågar vi inte lita fullt ut på att det blir solsken även imorgon...
Partytält upp således.
För då blir det garanterat vackert väder.
Som när man släpar ett paraply med sig en hel dag i tron att det ska regna...