KRETA!

Som sagt.
Det var 5 år sedan vi sist var på utlandssemester.
Nu är vi nyss hemkomna från en.
Den kan sammanfattas med ett ord:
FANTASTISK!
Vi lämnade ett grått och kallt juni-Sverige i vardagsstress för ett varmt och avslappnat liv på en liten ö i Medelhavet.
Kan ju inte bli annat än underbart!

Liiite smolk i glädjebägaren dock,
att lillbrorsans väska inte dök upp när den skulle...

Emellertid svarade flygplatspersonalen att "de visste var den hamnat och att han skulle få den till hotellet redan samma kväll".

Och jodå, den kom till receptionen på utsatt tid.

Vi undrar ändå fortfarande:

Var hade den varit då???

Och vadå visste var den hamnat??

Kreta är naturskönt,

bjuder på god mat och goda (nästan alla i alla fall) drycker,

okomplicerat leverne ("Hmm, ska vi ta rött eller vitt till förrätten???),

MYCKET solande och badande,

lyckan att kunna använda sina sommarkläder och att aldrig behöva frysa

och att få umgås med sina älskade barn 24 timmar om dygnet utan att behöva bråka och skälla på varandra (nästan)!!!

Vi fick veta att det var rekordvarmt för årstiden.

Igår var det tex 38 grader i skuggan.

Det är ganska ljummet.

Solkräm har gått åt i parti och minut.

Vi fick införskaffa ännu en 50+.

Den har följt med hem.

Den kostade nämligen 22 Euro.

Som hittat.

I onsdags "firade" vi 9-årig bröllopsdag.

Vi åt och drack gott (liksom vi gjort under hela resan).

Just den grekiska maten och det grekiska vinet är underbart.

Solmogna tomater, fetaost, färsk fisk och skaldjur, oliver, färskpressad apelsinjuice med mera med mera......

Det grekiska männiksorna är trevliga, ärliga och hjälpsamma.

Just personalen på Stefan Village - där vi bodde - och Vergina Snack Bar vid stranden (där mamma och pappa bott tidigare) är underbar.

Det finns liksom inga problem.

Jag saknar dem redan!

Jag åker gärna tillbaka.

Bara en hake.

Att man måste f-l-y-g-a dit.

GAAAAH.

Det tar bara tre och en halv timme.

Men det räcker.

För att jag ska få dödsångest och vilja spy på flygvärdinnorna, där de står och ler när man kliver ombord, för att sen vända och rusa därifrån.

Urrrrrrrrrrk vad jag hatar att flyga.

Igår svepte jag en snaps så att jag skulle bli bedövad och somna kvickt.

Det hjälpte till en början.

Sen vaknade jag av allt skumpande.

Det var enormt många luftgropar under hela rutten.

Isch.

Men barnen tycker det är jättespännande att flyga.

Tur.

"Mamma, titta nu, titta ut mamma, kolla, nu lutar det, wohooooo."

"Mmm, JÄTTEfint" svarar jag sammanbitet och upprepar som ett mantra i skallen:

"Jag ÄR inte rädd - jag KAN flyga."

Jodå.

Lasse Åbergs sällskapsresefilm gör sig påmind vid väldigt många tillfällen.

Jag har till exempel både varit med om Tonga Tonga och plockat kulor...

Det vill säga, både "Grekisk afton" med grekiska specialiteter och grekisk dans och plockat små bruna kulor efter L i bassängen....

Tack mamma och pappa för en otroligt fin resa!

Vart ska vi åka när pappa fyller???