Cross Fit på Friskis&Svettiska

Jodå.
Så att...
Nu har man provat på Off Road.
Ca 40 pers var vi som samlats utanför entrén på Friskis&Svettis-huset i grannbyn.
Passet var ett gratis prova-på-pass och ledaren speciellt inbjuden för att inspirera.
Så studsade han plötsligt upp på en bänk och presenterade sig och var precis sådär extremt hurtig som jag föreställt mig!
Vi började med en kortare joggingtur som övergick i uppvärmning med sick-sack-löpning mellan och under staket. Jesus!
Joggingtur ut i kohagen där det skulle ruschas uppför kullar och liggas i plankan mitt bland koskitarna.
Sen var det slut på leken.
Allvaret tog vid.
Styrkeövningar.
Med stenar från närmsta gärsgård (förbjudet egentligen...) gjorde vi hips och dips och chips och allt vad det heter.
Sen intervallövningar med burpies (slänga sig ner på mage, mycket viktigt att bröstkorg och höfter nuddar marken, hoppa upp igen och klappa ovanför huvudet), sit-ups och fan och hans moster. Jesus igen!
När vi joggat tillbaks till entrén efter en timme kom den energiske lille mannen på att han lovat oss en bonus.
Gratis drinkar till alla tänkte jag och gnuggade glatt händer!
Men nej.
Bonusen bestod i att komma ihåg talen 21-15-9.
21 burpies - 21 sit-ups. 15 burpies - 15 sit-ups. 9 burpies - 9 sit-ups. Klart slut.
Jag lovar, jag gjorde alla!!
Det gjorde inte de fnittrande handbollstjejerna bredvid mig.
De satte sig lugnt tillrätta i leran när jag hade mer än hälften kvar.
Gud, jag var helt vimmelkantig efteråt.
Och jag var klar näst sist!!
Jag misstänker att många fuskade.
Och varför gör man det???
Man tränar väl för sin egen skull?
Jag skiter ju högaktningsfullt i om jag kommer sist...
Men det är typiskt.
Jag känner igen det från eleverna i skolan.
Minsta motstånd, "öh, palla!!", och så ger man upp!
Jag får erkänna att jag hade en rolig - om än grymt jobbig - timme!
Frågan är hur jag resonerar imorgon.....?
Kommer jag att kunna stiga upp ur sängen?
Utan hjälp?


Som om inte det var nog med självplågeri så var jag tidigare idag hos läkare.
För några år sedan började jag nämligen utveckla Aktinisk keratos, en liten hudförändring på en fläck i ansiktet.
"Aktinisk keratos = tidig solskada i huden orsakad av UV-exponering. Vanligen förekommande på personer över 40 år. De är i huvudsakligen ofarliga men kan i enstaka fall utvecklas till skivepitelcancer som är en allvarligare form av hudcancer."
Så i förmiddags påbörjade jag fotodynamisk behandling vilket innebar att en sköterska smorde en speciell kräm över tumörområdet.
Krämen skulle verka i tre timmar.
"Så du kan komma tillbaka om tre timmar", sa sköterskan.
"Jaha" sa jag förvånat efterrsom jag gjort lunchlåda och packat ner ICA-kuriren jag fått av svärmor för att ha något att göra medan jag väntade "Kan jag gå härifrån??"
"Javisst" fortsatte sköterskan självklart "och hade jag varit du så hade jag passat på att kila in på Lindex för att prova kläder i lugn och ro i ett par timmar, nu när du inte har dina tre små barn med dig!"
Guuuuud, vilken försående människa!
Jag gjorde precis som hon sa.
Och det var lyx, lyx, lyx.
Spenderade knappt två timmar på Lindex och ett ej försvarbart antal kronor....
Så mycket roligt höstnytt!
Och så få kunder.
Och när jag var klar satte jag mig tillrätta i bilen med min goda - medhavda - sallad i knät och en uppslagen ICA-kurir på ratten....
Tillbaka hos sköterskan belystes tumörområdet med vanligt rött ljus och så uppstod nån slags fotokemisk reaktion som förstörde tumörcellerna.
Inte så skönt.
Men har man fött tre barn så....var ju smärtan rentav glöttig.


Ett stort plåster senare - täcker halva kinden - körde jag hem i det vackra höstvädret och hämtade mina barn!
Ja, och sen är jag tillbaka där jag började inlägget.
Off road - Cross Fit på Friskis&Svettiska.