Vilken lång söndag!

Våra barn sov längre imorse än de brukar!
Och då vred vi ändå tillbaka tiden en timme.
Ologiskt.
Men skönt.
Familjen från väst hade dock missat vintertidsomställningen och var här redan vid halvtio.
Men eftersom även pappan på Heden missat att vi fått en timme tillbaka så var hans barn redan här och lekte när familjen från väst kom...
Så till förmiddagsfikat var vi 11 personer!
Härligt!

Jag fick äran att hålla den lilla.
Visst är hon fin?
Och bråttom ut i världen hade hon!
H och T hann inte vänta på att H:s föräldrar skulle komma och passa storebror så T fick springa iväg och hämta deras grannar - ett pensionärspar!
På väg till KK - i 140 knyck - mötte de föräldrarna som kom tuffande i sakta mak.
Där nånstans på vägen kände H att om någon erbjudit henne dödshjälp hade hon antagit erbjudandet!
Fan.
Då har man ont....
Dessutom "dog" bilen vid ett tillfälle.
De såg ingen annan utväg än ambulans men så plötsligt fick T igång bilen igen!
Väl inne på KK fick H stå med benen i kors när hon ringde på ringklockan, haha!
Personalen kom skyndande och undrade om slemproppen gått.
"Nej, han är bara och parkerar bilen", flåsade H fram.
"Nej, det hinner han inte nu - då missar han hela föreställningen", svarade personalen.
Och så kom de in på en förlossningssal och 7 minuter senare var hon ute!!
Raketförlossning!


Och på tal om raketer så var vi på barnteater i eftermiddags.
Teatern hette just "Raketer och flygande kor".
Vi hade med oss Hedenhösarnas tre barn och vår egen minsting och melling.
M var på Halloweenkalas.
Det är inte ofta det ges tillfälle att se teater här i byn, så när det väl görs så brukar vi gå och titta.
Jag tycker att det är otroligt viktigt med levande kultur, såsom teater och konserter.
Barnen blir delaktiga och engagerade och lever sig in.
Istället för att bara sitta passiva framför en TV- eller datorskärm.
Idag var det dockteater.
Föreställningen började lite trevande men så småningom var barnen med på noterna.
Då dog farfadern!
Shit.
Jag skruvade besvärat på mig och kände att jag skulle ha mycket att förklara för barnen efteråt.
Men.
Barn ser inte saker ur samma synvinkel som man själv gör alltid.
J och jag tittade på varandra och skakade våra huvuden.
Vi tyckte inte att pjäsen var så värst bra.
Men barnen tyckte det.
Sa de i alla fall.


Sen lastade vi in hela skocken och körde hem till kusinerna!
Där vankades det ljuvlig äpplesmulpaj med vaniljsås och trevligt småprat.
Alla sju barnen lekte och stojade.
Och åt Ballerinakex.
Med hela ansiktet:

Ikväll var alla barnen härligt sömniga!
Sååååå mycket lek - från morgon till kväll!
Och det har gått fantastiskt bra!
Ibland är det mycket lättare att ha dubbelt så många barn hemma.
Och roligare.
Supermyssöndag.
Och än är den inte slut.