The Pillisnorks???

Igår eftermiddag hade flickorna kompisar med sig hem efter dagmamma och skola.
De åt kanelbullar och klädde ut sig och lekte med Barbiedockor.
Bland annat.
Städade.
Gjorde de inte.
Så mycket.
Det gjorde mamman. (=jag)
Och så var jag "såååååååå piiiiiiiiinsam" mest hela tiden.
Plötsligt såg de pappan i trädgården.
Pappan och en rutschkana och en man som fixade rutschkanan på plats i slänten.
Swish.
Så var alla flickorna ute.
Utom L.
Som hatar allt som låter eller ser ut som motorsågar, traktorer, grävmaskiner och gräsklippare....
Lite jobbig fobi faktiskt.
När man bor som vi gör.
På kvällen var det kalas hos A.
Fantastisk buffé stod uppdukad.
När jag tagit för mig och försökte sätta mig - det var fri placering - bankade A:s pappa bestämt med handflatan på stolssitsen till höger om sig och beordrade mig att sätta mig där.
Till vänster valde han H som bordsdam.
Som han mös, käre U.
Och vi blev kungligt uppassade.
Stolen drogs ut och fördes in enligt sedvanligt manér.
Mitt vinglas var heller aldrig tomt.
(Därför har jag ingen aning om hur mycket vin jag egentligen drack...)
"Jag kallades förr av mina vänner för Herr Bockén, höhöhö", frustade U, och såg glatt på A:s mamma.
(Säkert.)
"Jo, jo", instämde hon och lät honom hållas...
Gulligt.
(Alltså, jag känner dem sedan innan, så det var ganska oskyldigt. Men roligt!)


Efter middagen blev det givande samtal om livets stora frågor.
T.ex. om våra gemensamma erfarenheter av F:s (A:s sambo) beskyddarinstinkter över oss tjejer i släkten och umgängeskretsen.
Han tog - och tar - på sig svartsjukerollen för alla killarna i gänget.
SKITJOBBIGT emellanåt.
Jag tänker bl. a. på incidenten då jag skulle skjutsa F hem efter en Herrklubbskväll.
Då var det två - för F - okända killar som jag skulle skjutsa hem samtidigt.
Tänkte jag.
Det tänkte inte F.
Han tvingade mig att stanna bilen och släppa av dem mitt på vägen (!) medan han förklarade för dem att han inte visste vilka de var och att han var rädd att de skulle våldta mig (!) osv.
SÅÅÅ jäkla piiiiiiiiiiiiinsamt.

Sen sågade vi Anna Wahlgren och hennes s k "metoder" jämnt vid fotknölarna.
Skönt.
Att äntligen få göra det.
Vi var rörande överens.
Funkar kanske på första barnet.
Möjligtvis lite på andra.
Men definitivt - fnys - inte på tredje......


Vid midnatt var jag hemma.
Var dock alldeles för upprymd för att sova så när L kom knallande vid 1-tiden var jag fortfarande vaken...
Stööön!
Vid halvsju vaknade jag av att M skällde ut sin pappa efter noter!
"Pappa du är den tråkigaste och dummaste. Och du är så tråkig som bara bygger och bygger och jobbar och jobbar...."
(???????????????? Vad kunde föranleda denna extrema utskällning???)
Javisst, ja.
Vi hade ju bestämt att det skulle vara en "lekfri" dag idag.
Alltså lekfri på det sätt att inga kompisar skulle komma hit.
Bara familjen.
Aha!
Men stackars J.
Han som slutat tidigare för att fixa med rutschkanan och allt!
Jag fick också min beskärda del.
OH YES!
Det var när M provade peruk inför morgondagens Halloweenparty som jag fick mig en känga.
"Alltså mamma, den här peruken kan man inte ha för den är alldeles såhär rufsig och du har ingen ordning alls på perukerna!!"
(????????????)
Frågan jag ställer mig är: Hur har andra familjer det med ordningen på sina peruker?


Trots att jag kanske hade en liiiiiiiiten lätt hang-over (det är rökningen, det är det alltid) så försökte jag hålla mig lugn.
Inte förrrän jag sprungit min runda kände jag att jag kunde skratta åt peruk-beskyllningen...
Fan, det var jobbigt att springa idag - men vad gör man inte för endorfinkicken?
När jag kom hem satt familjen - och två söta tjejer i 20 -årsåldern (månntro!!!) - på terrassen och åt grillad korv.
De presenterade sig som två av fyra nya stallskötare hos grannen.
Nice!
De var jättegulliga så det blir mysigt med lite liv och rörelse i grannens stall igen.
(Bara inte deras pållar också tänker trampa sönder vår gräsmatta....)
Då säger M:
"Min mamma HATAR hästar!"
!!!!!!!!!!!!!!!!!!
"Ähähähähä" fick jag fram.......



Medan vi nyttjade barnen som arbetskraft - ba/r/narbete? - utomhus, var jag inomhus och städade och tvättade och vattnade.
OCH fyllde på mina låtlistor i spåttifajj...
Jag älskar mitt spåttifaj...
När brorsan fixade det till mig letade jag tex. upp Bruce Springsteens "Tougher than the rest" och sjöng inlevelsefullt med i texten.
Brorsan påpekade då torrt att karaokefunktionen inte nödvändigtvis behövde vara inkopplad..
Nämen tack för det....
Jag gillar väldigt mycket olika slags musik men när det kommer till dans då måste det vara - banalt, jag vet, jag vet - 90-talstechno.
Eller ny techno som låter som 90-talstechno.
Som "All night long" (Alexandra Burke Feat, Pitbull) som är så jävla bra.
Så bra att jag måste öppna ytterdörren och jucka höfterna i sidled lite provocerat i takt till musiken mot M när hon stod och tvättade min bil.
"MAMMA - DU ÄR SÅ PINSAM!!!!"
Jag stängde dörren.
Nöjt.
Och hämndlystet.
MOWAHAHAHAHA.
Sååååååå förbannat kul.
Varför?
Varför får inte jag dansa och sjunga som jag vill??
Alla låtar jag letat upp betyder också nåt speciellt.
Jag får en speciell känsla av en speciell låt.
Som "Karolin" eller "Om jag var en slashas" eller nästan vilken låt som helst av Kal P Dal.
De påminner mig om när jag började lära känna J och alla hans kompisar.
Kal P Dal fanns alltid med.
På alla förfester.
Synd att han är död. (Kal P Dal alltså.)
Annars hade jag köpt en konsertbiljett.
Utan tvekan.
Eller "Prospettiva Nevski" av Alice.
Då tänker jag alltid på min morbror och min moster.
Trots att jag inte kan många ord italienska.
Och jag inte har en aning om vad texten säger.
Så tänker jag på dem.
Eftersom vi lyssnat på den - och andra låtar av Alice - tillsammans.
The Creeps har jag återupptäckt.
Otroligt bra!
När jag lämnade datorn ensam med mannen i köket, hördes plötsligt the Baseballs.
Fick lite "Sista natten med gänget"-känsla när jag tjuvkikade på honom bakom frysen.
"Let's go to the hop" ungefär.....


Det var ju inte bara jag som diggade....
Som synes ovan.
L:s favoriter är dock den danske "Natteravn" ("Jag kallar på dig") och Sean Banans "Skaka rumpa".....
Och mamma hänger på.
För tusan!


Nu har jag gjort det igen!
Nu har jag bloggat lätt vinpåverkad.
(J ville dricka vin til maten, och ja' ba', ok då, idag igen, men ok då liksom....)
Och inlägget har blivit oooooonaturligt långt.
Nästan hela "Så mycket bättre" har passerat.
Mycket bra TV-program.
Petter är fantastisk.
Och kvällens roligaste:
Tomas di Leva slog igenom i ett band som hette "The Pillisnorks"!
"The PILLISNORKS"????


HAHAHAHA - så jävla kul!!!