Är inte vitt en färg?

Nä.
Inte enligt mina barn.
Vitt är lugnande.
Tycker jag.
Vitt är tråkigt.
Tycker de.
Det blir så mycket färger ändå till sist.
Flickorna framför TV:n i färgglada nattlinnen, dvd-filmerna som ska stå på en hylla, böckerna som ska ligga i korgen, pussel och spel som kommer att ligga utspridda på golvet.
För att inte tala om chokladiga barnläppar som gnids mot soffkuddarna, eller varför inte lite snor och utspillt rödvin?
Det kommer att bli många färger.
Bara lugn.
Men än så länge.
Njuter jag av det vita.


Jag körde iväg till träningen vid halvsju.
Skulle hämta A dessförinnan.
Maken och barnen satt uppkrupna i nya soffan och såg Bolibompa.
När jag kom hem igen hade J en bekännelse.
Han hade somnat - kraschat - i soffhörnet, en stund efter att jag åkt iväg.
Han vaknade med ett ryck av att M och E skakade om honom och sa att de var trötta.
Klockan var halvÅTTA!!
"Var är L", utbrast J förskräckt men kämpade för att inte låta panikslagen.
Hon upphittades i vardagsrummet på bottenvåningen.
I soffan.
Med M:s Nintendospel.
Som hon absolut inte får röra utan M:s tillåtelse.
Det är det första L frågar efter varje morgon när hon möter M i korridoren:
"Spela tendo??"


Kvällens träningspass var för övrigt suveränt!
Vi trodde det skulle bli Afrikansk dans men istället blev det Dans Fuego.
Så jäkla roligt!
Här kan vi snacka om att skaka rumpa.
(Man hade ju behövt minst ett glas vin före bara...)
Riktigt svettigt!
Jag har lite frossa nu.
Jag kan få det ibland när jag tar i för mycket.
Fjanterier.
Och ändå frågade sköterskan - som tog blodprov på mig så att jag ser ut som en pundare eftersom mina blodkärl är så svårfunna - om jag tränar mycket?
Jag hade en vilopuls på 52!
Shit.
Jag har ju alltid puls...
Måste blivit något fel.
Hon kanske kände sin egen?