På After Ski med Mestodifelivalen!

Efter att ha lämnat lilla L hos bästa kompisarna drog vi övriga i familjen till fjällen.
Nästan till fjällen.
Men Hallandsåsen duger bra.
För en dag.
I alla fall för två 30+:are som inte åkt skidor sen 2002 och för två små flickor som aldrig någonsin varit i närheten av en skidbacke!


Jag kan inte säga annat än att vi hade en fantastisk tur med vädret!
Knallblå himmel, strålande sol och absolut vindstilla!
Perfekta förutsättningar för en heldag utomhus.
Att hyra skidutrustning + liftkort för oss fyra var däremot rena rånet.
Men nu var det ju ett tag sen sist...
Fast jag blev lite fundersam när vi på femte försöket ännu inte lyckats ta oss upp i barnbacken via knappliften allihopa.
Jag tänkte högt: "Har vi verkligen betalt 1750 spänn för att harva runt här i liften liksom?"
Liftkillen skrattade gott.
Ja, de får ju se otroligt många klantarslen så det är klart att de måste få skratta lite då och då...
Det bjöd jag på.
(Minns när jag, J, T och M var i Val Thorens och roade oss med att titta på när småkidsen i skidskolan tränade sig på att åka lift i nån slags roterande anordning. De föll som käglor och åkte på varandra och det var extremt underhållande. Vi skrattade så vi nästan grät. Det var lite Seinfeld över oss på nåt vis. Vi hade inga egna barn på den tiden. Då hade vi sansat oss. Men vi har insett att vi nog inte kommer till himlen på grund av det.)

Barnen tyckte det var jätteroligt även om de knappt släppte våra ben.
När J och jag tröttnat på knapplift och tråkig barnbacke lockade vi med flickorna till sittliften och stoooor backe.
Här gällde det att glömma egna rädslor såsom höjdskräck och fartskräck...
Shit vad jag fick spela käck och modig.
När det var dags att stiga av sittliften insåg jag att jag inte skulle kunna få av både mig själv, E, stavar och annat lösöre på en gång.
Jag kastade stavar och vantar rakt fram - så att några andra snubblade på det - och vräkte av mig själv och E så att vi liksom rullade ner i en snödriva.
Inte så snyggt men ganska James Bondigt.
Och så var vi uppe.
Fast då ville inte flickorna åka ner.


J fick åka hela vägen med E mellan benen framför sig.
Själv åkte jag med M hängandes runt midjan bakom mig.
Med sina skidor mellan mina.
Skitlätt.
Och jag som är en sån extremt god skidåkare.
Not.
Men det är bara att göra det.
Och till sist blev jag utsedd till världens dummaste mamma som körde för fort och svängde alldeles fel och jag vet inte allt, så sista biten knäppte M av sina skidor och bar dem ner.
Haha.
Har jag själv aaaaaaaaaldrig gjort ;-)
Men efter ytterligare några åk i barnbacken var jag världens bästa igen.
Piuh.


Och givtevis var jag ju tvungen att göra ett åk alldeles på egen hand.
Jag menar, när man nu ändå var där!
Och betalt 1750 spänn!
Inte kan man åka hem igen utan att ha åkt på riktigt e-n e-n-d-a gång?
Tog sittliften upp - som jag egentligen är skiträdd för - tillsammans med tre danska tonårskillar (varannan bil på parkeringen var dansk) som inte verkade ha några hämningar alls.
Man fattar ju liksom vad de säger, även om de inte tror det...
Och framförallt är ju kroppsspråk internationellt.
Som att släppa en brakskit.
Hade jag inte vetat att killen var dansk hade jag kunnat tro att ljudet från hans bakdel kunde haft vilken nationalitet som helst....


Det var superkul att susa ner.
Ok.
Susa med mina mått mätt.
Dock var det lite isigt under lössnön så det var förrädiskt att åka.
Men likväl roligt.
Tänkte att "Det här måste vi göra igen...."
Behöver dock inte vänta nio år till.....


När vi hämtade L sa M och T att det gått jättebra och att L skött sig exemplariskt!
Det värmer ett modershjärta.
Och kvällen har spenderats i soffan.
Mestodifelivalen var väl ingen höjdare.
Brukar arrangörerna inte tjata om att vi ska satsa på kvalitet??
Det måste ju finnas mängder med bidrag som är bättre än det här undermåliga urvalet....?
Eller?


"Mestodifelivalen" är E:s uttal.
För några år sedan sa M "Dishmedosjalen".
Kärt barn har många namn.