Beach 2011 känns så avlägset...

Jo.
Bilden ovan togs idag.
På Österlen.
I förmiddags - när vi lämnade hemmet för att köra 6 mil till kusten - var det strålande solsken och knappt en snöflinga i sikte här hemma.
Men på östkusten var det vinter.
Ingen blev sugen på att bada.
Nej fy tusan så kallt det var.
Burr!

Inne i stugan var det dock ingen som frös!
Vilket hålligång det blir med alla ungar.
Och ljudnivån sen!
Jisses!
Svärföräldrarna har fyllt år i veckan och bjöd på kalas.
Inget kalas utan kras.
Som man brukar säga.
En sängbotten ("Nähä, du skojar?" sa svärfar nervöst till kusinen...) och en fin assiett ("Asch, det är bara mors gamla servis" sa svärmor utan minsta darr på rösten...) gick åt fanders...
Men det var stimmigt och stojigt och gott och glatt à la "Mitt stora feta grekiska bröllop"...


Helgen har annars gått i lekens tecken.
I fredags hade vi två lekkamrater med hem efter skola och dagmamma och i lördags gjorde jag pannkakor till åtta personer (alla tre döttrarna hade varsin kamrat).
Det tog en timme att grädda tredubbel sats.
Iklädd pyjamas.
(Det hade nog tagit en timme även om jag burit aftonklänning...)
Hann liksom inte komma ur den förrän det var dags för helgens löprunda vid 14-tiden...
(Och sen gick jag omkring i intorkat underställssvett i ett par timmar... Vet inte om det kanske är lite mer ofräscht än pyjamas-sunk-stilen?)
Ibland blir helgerna så.
Barnens kompisars föräldrar kommer och lämnar sina barn.
Då öppnar jag dörren i pyjamas, slarvig håruppsättning och blekgrått osminkat fejs.
När de kommer och hämtar ser jag fortfarande ut som "kom-och-hjälp-mig"....
Alltså.
Vad får jag för rykte?
"Men hallå. Har ni varit och lämnat era barn hos den där familjen? Vad är det med den där mamman....? Kan hon inte åtminstone klä på sig ett par jeans och en tröja...?"

Kvinnan på bilden får ibland lite vilda idéer.
Speciellt efter ett par Cosmopolitans... (Och 500 m i simbassängen. Och bubbelpool. Och gud vet vad.)
Nu ska visst jag springa en halvmara med henne!
I augusti.
Ja, man måste ju ha ett mål med sin träning.
Men en HALVMARA!
Skulle struntat i den där tjeckiska ölen till förrätten.
Och det argentinska vinet till maten.
Och Cosmopolitandrinken till efterrätt.
Jag blir så PÅ.
"Jaaaa, jag hänger med och springer halvmara! Anmäl mig! Vad kul, tjohoooooo!"


Men jag har i alla fall många par löparskor.
De jag köpte i fjor och som har sprungit sisådär 50-70 mil.
De har i och för sig gjort sitt.
Så på senaste Club Begagnes köpte jag ett par nya!
Eller rättare sagt begagnade.
För 50 spänn.
Med extra inlägg (wow-wow-wow).
Jag provsprang dem lite (i en korridor) innan jag slog till.
Skitnöjd över mitt fynd (även denna vanvettsaffär gjordes efter ett liten nätt alkoholpåverkan...) kom jag hem och visade upp skorna för maken.
Han tyckte att det var, citat, "Hål i huvudet att köpa begagnade löparskor"....
Så på Alla Hjärtans Dag fick jag ett par nya av honom.
Jag noterade den röda reaprislappen på kartongen och trodde inte att jag kunde byta.
De var nämligen ett halvt nummer för stora.
Jag provsprang dem igår och det gick bra.
Men de kunde varit mindre.
Och det sa jag till J.
"Men varför sa du inte det meddetsamma? Du kunde ju byta!"
STÖÖÖÖÖN.
Men jag lär ju behöva många.
HALVMARA.
(De för 50 spänn var för övrigt lika bra.)

Självklart är man helt slut efter så många lektimmar!!!!

Jag har varvat ner inför morgondagen med Solsidan och Timeout.

Enligt diskussionerna på Facebook skulle man nu välja Big Brother.

Men maken kom hem från innebandyn och tog makten över fjärrkontrollen.

Wallander.

Det är jättebra men jag får inte vara uppe så länge.

MÅSTE SOVA.

Hmmm.

Men det verkar vara spännande...

Asch.

Sova kan jag göra när jag går i pension...