Carpe Diem liksom...

Jag har inte träffat mina vänner så mycket på ett helt år som jag gjort den senaste veckan!
Ok.
Kanske en lätt överdrift, men det får mig ändå att reflektera över hur det kan vara så.
Svaret är kanske givet.
Jag har tagit ett stort steg.
Jag har sagt upp mig från mitt gamla jobb, sökt ett nytt, fått det och börjat!
Det känns jättebra!
Från att jämt ha varit arg, sur och stressad har jag blivit glad, fri och... stressad.
(Stress är ett normaltillstånd för mig fortfarande men Rom byggdes ju som bekant inte på en dag....)
På det nya jobbet finns det en caféteria där man varje förmiddag kan få nybakta frallor och kaffe för en struntsumma.
Förra fredagen åt jag frukost där tillsammans med bästis A, hon jobbar i samma hus, och det var skitmysigt!
I tisdags på lunchen körde A och jag hem till bästis M och blev serverade lunch.
Superlyxigt!
Och vi hann prata med varandra!!!
Flera tusen fler meningar än vad vi brukar när alla våra åtta barn är med....


Senare samma dag, på kvällen, var J och jag ute och joggade med A och F.
Det var en underbar kväll, lite sol kikade fram och vi sprang över stock och sten, genom vitsippor och hallonsnår, ljusgröna bokskogar och dunkla talldungar.
LÖÖÖÖVLI!!
Och litta nördigt faktiskt....
J och jag har likadana löparbyxor.
Å andra sidan, vi har likadana barn också....


Och igårkväll, var det då dags för tjejträff hos H.
Jag cyklade hem till A och så trampade vi gemensamt vidare.
När vi cyklat ca 300 m tyckte vi att det var dags att "busa" lite.
Vi parkerade cyklarna på grusvägen och ställde oss bredvid för att tända varsin cigg.
Vem kommer då körande förbi om inte pappan i familjen S, och de två barnen i baksätet!
Amen fan.
Jag lovar att E (dottern) tryckte näsan mot sidorutan och såg allt.
Vi kommer att blåneka!
Vi gick ju givetvis av cyklarna för att plocka blommor till värdinnan och det var så kallt att andedräkten stod som rök ur munnen......
Japp.
Det är jobbigt men ibland alldeles nödvändigt att ljuga.
Sen kom vi ju då fram till slut och möttes av åtta andra glada och pigga tjejer!
Vi åt gott och drack gott och pratade gott.
H hade från början planerat in både Yogapass och bowling men vi var flera som tyckte att det räckte med att bara sitta och tjata över ett glas vin.....
Jag trodde att jag skulle vara hemma vid halvelva men klockan var visst halvett när jag kom hem!
A hade inget ljus på sin mormors gamla cykel men jag lovade att lysa för henne hela vägen hem.
Gick ju skitbra.
Min dynamo har visst tappat en skruv eller nåt för den liksom halkade ner hela tiden så att lampan lös på framdäcket.
Och grusvägen vi cyklade på är något hålig så även om jag stannade och drog upp dynamon så gled den ner igen vid nästa stöt...
Tur att vi redan har tre barn var också för vid varje gupp så slog man rejält i lilla snippelippen...
"AJ!", "AJ!", måste det ha låtit om oss i natten.
Tja.
Hem kom jag trots att det var becksvart ute.
Se vad lite vin i kroppen kan göra...

Dajmtårtan med hallon H hade gjort var försvinnande god.....
Jag hann inte ens fotografera...

Idag blev jag väckt av E och L klockan HALVTIO!

Hallelujah!

Jag låg i M:s säng, för E låg i min när jag kom hem, och M är hos farmor i stugan och städar stranden (!)

Medan J ägnat dagen åt att fortsätta renoveringen på vinden har jag och flickorna varit i trädgården, cyklat och handlat och bakat kanelsnäckor!

Skönt och avslappnat.

Imorgon ska jag jobba, jag är ju inte längre ledig på alla "lov" men det känns som om det inte spelar någon roll!

Jag är glad, mår bra och längtar efter mina egna barn när jag hämtar dem efter jobbet!