måndag 12 januari 2009

Beach 2009 - se upp!!!

Var och tränade årets första pass på Friskis & Svettis ikväll.
Som vanligt påminde jag flera väninnor om att de kunde hänga på.
Som vanligt har jag aldrig så få vänner som när det är träningdags.
En hade ambitionen att dyka upp men fick stanna hemma pga sjukt barn.
Men jag dök upp.
Och det är ju det viktigaste för mig.

Ny alert ledare presenterade sig.
Söt.
Trevlig.
Ung.
Så ung att hon ska åka utomlands om några veckor och studera.
Synd.
För jag blev förtjust i hennes pass direkt.
Jag tog i för kung och fosterland och kände mig så lätt, så lätt.
Alla rutorna på magen kom fram på en gång, rumpan blev fast och liksom upphöjd, armar och ben supermuskulösa och spända och brösten..........njää.
De ser ut precis som före passet.
Men är det några kroppsdelar som är ursäktade så är det brösten.
De får lov att gå i pension efter att ha uträttat vad de är avsedda för...
Vassego.
Jag kör ändå med vadderade kupor.

Varje gång jag varit gravid - och jag är en sån som verkligen blir gravid, med heeeeela kroppen -har jag längtat tills den dag jag kan springa och studsa obehindrat igen.
Sån är jag.
Det är väldigt svårt att springa med en stor tung medicinboll på magen.
Jag har gjort det dock.
Sprungit med medicinboll.
Fast det är omöjligt.
Det var slutet av vårterminen.
Det var brännbollsmatch mellan skolans sexor och personal.
Många personal var inte där den dagen (för att???) så sexans lärare fick helt enklelt skrapa ihop ett lag av vad som fanns att tillgå.
Däribland fet gravid kvinna.
Jag ställde givetvis upp - men sa till alla att jag bara skulle slå iväg bollen och vagga försiktigt runt.

Eller hur???

När man väl är där, och alla ungarna hejar på sexorna och buar åt de vuxna, blir man j-t taggad.
Jag slog iväg bollen, tog mig förbi första konen, andra konen, och..... hallå, nu känns det som om jag springer!!!
Iförd rödvittvärrandig tröja och barfota måste jag ha sett ut som antingen mamma Mumin eller Obelix!
Det måste ha sett roligt ut!
Fast ingen hade ändå tid att skratta.
De här kamperna är superseriösa.
Men jag sprang ju inte bara en runda - utan hur många som helst.
Sen.
Hade.
Jag.
Ont.
Några.
Dagar.

I år har jag tränat regelbundet i 20 år!
Med regelbundet avses då 2-4 träningstillfällen i veckan sedan jag var 14!!
Det längsta uppehåll jag haft är under min sista graviditet, då jag helt enkelt inte kunde träna, eeeh, förutom en och annan brännbollsmatch....
Jag tycker själv att jag är duktig!
Skönt att få berömma sig själv lite grann, hehe.
Hur ska jag fira detta???
20 år till??

Eller så kan man använda krympplast, föreslog min äkta hälft.
Det är en typ av plast som tex. elektriker använder.
När den värms upp krymper den.
Om man hade virat lite sån plast runt midjan och värmt upp:
"Jävlar vilken krampig överkropp jag skulle få då" fortsatte samme äkta hälft.
Hmmmmmmmmmmmmmmm.

1 kommentar:

Bettan sa...

Mina vänner har allt som oftast någat annat superviktigt att göra om man frågar om de ska med och träna....

Märkligt det man skulle nästan kunna tro det är något sorts fenomen!