Somebody dance with me...

A och jag har nu tränat i tre veckor vilket innebär att vi tränat tre gånger på torsdagspasset.
Det är ett skitbra pass!
Men ikväll blev vi tröttare än nånsin!
Det borde ju bli lättare, eller?
Jag har tränat knipövningar som en galning så nu behöver jag bara springa ut på toaletten EN gång under passet.
Däremot börjar jag känna av att ryggen och axlarna är rejält mörbultade efter allt kånkande på ungar och bilstolar och ungar och matkassar och ungar.
Dags för massage igen kanske...?

Sista pulshöjaren, som jag nämnt tidigare, är ju "Fire".
Fastän jag är varm och svettig så får jag liksom rysningar (av välbehag) när den låten kommer.
Samma känsla som jag får när jag spelar mina "gamla godingar" (en riktig musikkännare skulle opponera sig mot att jag kallar 90-talstechnolåtar "gamla godingar"...) på hög volym i bilen.
Men alla är väl bekanta med känslan hur härligt det är att höra en favvolåt riktigt högt i bilstereon?
Just nu lyssnar vi tex. på - jag och barnen - DJ Bobo "Somebody dance with me", Twenty4Seven "I can't stand it", Captain Hollywood "More and more" m.fl. och jag får rysningar.

Jag kastas bakåt i tiden, då man dansade till denna musik var och varannan helg.
Hur man fixade och trixade med kläder och smink och dricka tillsammans med sina tjejkompisar (tre av dem ska jag träffa på lördag!!!!) för att sedan gå ut på lokala danspalatset och dansa och dansa och dansa.
Och det var alltid denna musik.
Min musik.
Rysmusik.
Man stod där på lilla dansgolvet, jag hade ganska töntiga kläder (eller ska jag skylla på modet??), jag hade ganska töntigt hår (går inte att skylla på något annat än gener), det var trångt, det var rökigt, det var svettigt, det var berusat, det var lyckligt, det var...... ungdomligt.

Samma dansgolvskänsla smyger sig på där jag sitter bakom ratten klädd i min prydliga Benettonkappa, moderiktiga sjal knuten enligt Lundamodellen, blanka (nej, de hinner bli nergeggade på vägen från huset till garaget) praktiskt lågklackade stövlar och med mina tre barn ordentligt bältade i baksätet.
"Högre, högre" skriker sexåringen och tvååringen och jag höjer förtjust ljudet och sjunger med i den svåra svåra texten:
"I've got this feeling - somebody dance with meeeeeeeeeeee!"

Undrar hur det ser ut utifrån?
Tänker folk:
"Där sitter mamma lärarinnan i sin småborgerliga outfit och skojar med sina barn.Vad är det för konstig musik, höhöhö."
eller
"Vad är det för en galen kvinna, vet hon inte hur man ställer in radion?"
eller
"Wow, vilken puma, ja henne kommer man ihåg som en av byns innebrudar."
(Hoppas hoppas!!!)