Läs inte detta om du tänkt läsa boken och/eller se filmen "Män som hatar kvinnor" av Stieg Larsson!

Vi var på bio igårkväll.
Eftersom vi kom hem mitt i veckans avsnitt av Sommer och därefter fick påhälsning av John Blund hann jag inte riktigt reflektera klart över flmen.
Men det har jag gjort idag, alltmedan jag sprungit mellan köket och skötbordet (det är ungefär det jag gör på dagarna när alla barnen är hemma...springer mellan köket och skötbordet alltså, inte reflekterar över filmer).

Vilken bra film!
Jag har som sagt tänkt på den mycket idag.
Den var en perfekt "sammanfattning" av boken.
Miljöerna och karaktärerna såg ut exakt som jag fantiserat i huvudet.
Stieg Larsson var duktig på person- och miljöskildringar.
(Och vilken imponerande rollista sen!)
En kvart in i filmen funderade jag över hur de skulle kunna få med "allt" och ändå få ihop det i slutet.
Jag insåg snabbt att man skalat bort väldigt mycket för att åstadkomma en begriplig film.
Dock tyckte jag att nästan allt fokus låg på karaktären Lisbeth Salander istället för på Mikael Blomkvist som jag tycker är bokens självklara huvudrollsinnehavare.
Det gjorde i och för sig inget.
Men den som inte läst boken kan omöjligt lära känna Mikael Blomkvist i filmen eftersom hans typiska karaktärsdrag, tex. att han är en riktig kvinnokarl, inte framkommer alls.
Och för att förstå Lisbeth Salanders komplexa person låter man Mikael Blomkvist genom övertydliga repliker som "Du är ju en professionell hacker." eller "Du har ju fotagrafiskt minne, Lisbeth!" beskriva henne.
Även Lisbeths mamma (som jag inte minns från boken att hon överhuvudtaget var kontaktbar?) har getts repliker som ska förklara viktiga detaljer från Lisbeths barndom.
Det är klart att man på något vis måste få fram fakta i komprimerad form.
Vad tycker man egentligen om det om man inte läst boken, undrar jag?

En del viktiga karaktärer, som Lisbeth Salanders förre förmyndare, Holger Palmgren och hennes arbetsgivare på Milton Security (har tappat bort hans namn...)berörs bara som allra hastigast.
Men de blir ju viktiga i kommande filmer så de kanske presenteras mer då?
Liksom Erica Berger och Mikael Blomkvists övriga medarbetare på Millenium?
Och Vennerströmaffären, visst var det Henric Vanger som satt inne med information om den?
Jaja, det återstår att se.

En lättnad var också att man inte frossade mer än nödvändigt i de otäcka våldshandlingarna.
Man lät åskådarens fantasi ta vid där en obehaglig scen började bli just - obehaglig.
Har man läst boken så har man redan "fakta".
Och hämnden är ljuv...
Man knyter nävarna och hejar på.

Till sist:
En mycket bra bok blev till en mycket bra film!
När kommer nästa?