Dischmedoschalen

I lördags hade maken ordnat en överraskning.
Vi skulle åka iväg och se fjärde och sista deltävlingen av melodifestivalen!
Uppsnofsad i världens fransigaste partylinne (jag alltså, inte maken) tog vi tåget mot stan.
Väl framme tog vi en taxi till själva skådeplatsen.
Det var dyrt att åka taxi och vi beslöt oss för att prova buss tillbaka till stan senare.
Vi trängde oss fram i folkhavet och eftersom vi var ute i god tid tänkte vi ta en drink i baren.
Det fanns dock ingen bar öppen för oss vanliga icke-vipgäster så vi fick nöja oss med popcorn och läsk.
Som på en Disneymatiné med barnen.
Men, men.
Musikunderhållningen var bra.
ALLA låtar lät jättebra live!
Dock frustrerande att inte kunna rösta...
Så fort klockan blev halvtio lämnade vi våra sittplatser och rusade mot utgången.
Jag armbågade nog ner ett och annat barn i min iver att komma ut för att få tag i fordon som kunde ta oss till city.
Vi "hittade" en buss och när vi frågade vad det kostade så viftade chauffören bara med handen och uppmanade oss att sätta oss.
"-Vad trevligt, bussarna måste vara sponsrade", tänkte vi.
Konstigt bara att alla andra som klev på fick betala...ha,ha.
(Vi måste sett hemskt snälla ut. Eller som förvirrade lantisar. Nä. Inte troligt med tanke på mitt grymma partylinne.)
Framme i stan tog vi oss till mycket trevlig restaurang där brorsan och Bridget mötte upp.
Vi tog en öl!
Äntligen.
Låter som om det var det viktigaste på hela kvällen, men jag menar, om man nu är ute för en gångs skull, då vill man ju kunna ta en ÖL.
Och sen ett gott vin till maten.
Så det gjorde vi också.
Jag åt fantastiska stora räkor i vitlök och grädde.
Mums.
Efter en irish coffee fick vi halvspringa till tåget.
Och det var inte lätt med kombinationen smala klackar mot kullersten.
"Tåget är ersatt med buss" läste vi på informationstavlan på perrongen.
Fint.
Härligt.
Precis vad vi hade önskat.
Vi träffade J, som också skulle hem, så vi satt och pratade hela den ENOCHENHALVA timmen bussresan tog.
Ingen taxi fanns att få tag i på hemorten så maken dirigerade om färdvägen för busschauffören en smula...
Det var värt 200 spänn!