Mammaledig hej hej, mammaledig...

I onsdags tjuvstartade vi sommarsemestern...
Bilen packades för att klara en övernattning (vi packar lika mycket oavsett om vi ska vara borta två eller 14 dagar...) med svärmor i hennes stuga vid östkusten.
Bilfärden klarades galant med endast tre stopp.
Ett nässpray-stopp (M).
Ett "Jag mår så illa i huvudet"-stopp (M igen).
Och:
"Buuuurrrrp!" (E kräkte ner hela sig själv och bilstolen.)
Toppen.
Tur att barnens farmor är en modern kvinna.
Alltså inte en sån omodern som sitter och virkar dukar hela dagarna utan en sån modern som har tvättmaskin i sin sommarstuga!

Efter uppackning, lite skurande och lunch gick vi iväg för att njuta kustlivet.

Tre timmar senare var vi hemma igen.

Barnen lekte på solig terrass, svärmor stod vid spisen och jag satt i solen och drack ett glas svalt vitt vin.

Ordningen återställd med andra ord.

Efter god fiskgratäng och nattning av alla barn sjönk svärmor och jag djupt ner i vinglasen - nej jag menar i soffan, hehe - med varsin kopp kaffe och varsin jättekanelsnäcka och Sommer på TV1.

Aaah, kan det bli bättre?

Jodå.

Snart är allt som det brukar igen.

Igår styrde vi kosan hemåt.

M åkte med farmor så då tänkte jag - och min listiga lilla hjärna - att åka och handla med två barn är mycket lättare än med tre!

Eller hur!

Säkert jättelätt om man inte har en treåring som är i värsta värsta trotsåldern...

E började direkt vi kom in i butiken att tjata att hon ville sitta i vagnen.

L satt upphöjd i sån där babyinsats ovanpå.

"Nej" sa jag "du kan inte sitta där för då får inte maten plats."

"Jaha", svarade E vänligt och förstående "nej, men då går jag här bredvid, lilla mamma."

Nej, så sa E INTE.

Hon vrålskrek och ylade och morrade och höll på.

Eftersom jag sagt nej en gång, tänkte jag att jag måste stålsätta mig och hålla fast vid det.

Skitbra idé.

Det resulterade i att E förde ett sån't oväsen i 45 minuter att ALLA, jag menar ALLA, la märke till oss på hela City Gross.

Jag var dock lugn som en filbunke.

Jo, jag kan konsten.

Det jobbiga är andras reaktioner.

Alla tittar medlidande på det stackars stackars lilla barnet och ont på den elaka elaka mamman.

Dock var det en dam som kom fram och sa: "Ja, man kommer ju ihåg det där när man själv hade små barn, suck."

När E inte fick önskat resultat gastade hon högt till med fulingen:

"Maaaammmma - jag har baaajsaaat!"

Det hade hon givetvis inte.

Men det trodde ju alla runt omkring och jag fick ännu fler ilskna blickar riktade mot mig.

"Stackars unge, mamman låter henne gå omkring med bajs i rumpan."

Efter den pärsen trodde jag att det inte kunde bli värre.

Men det kunde det tydligen.

Vi bråkade HELA eftermiddagen.

Jag var helt psykiskt utpumpad när J kom hem.

Efter middagen smet jag iväg på välbehövlig jympa och efter Tinas trädgård gick vi och la oss.

Då kommer M in i sovrummet med handen för högerörat och plågat uttryck i ansiktet.

Alvedon och Ipren hjälpte föga, J var uppe med henne halva natten.

Idag har vi varit på vårdcentralen - jippido - och fått penicillin mot öroninflammation!

Ja, eftersom halsmandlarna avlägsnades före jul så måste ju förkylningen leta sig nya vägar....

Det är så synd om henne.

Jag bad svärmor hämta E hos dagmamman idag så att M kan vila.

Det gör hon nu.

Hon har äntligen somnat.
L sover i vagnen och själv sitter jag i en solstol en liten stund.

Snart ska jag in och fixa middag till ikväll.

Svåger, svägerska och lillkusinen kommer.

Lilla trotstjejen på pappas tuffa åkgräsklippare...

Kusin M passade flickorna när vi var ute och sprang häromkvällen.

Härlig däckning..... av L alltså....