På banan en fredagskväll

"På spåret" inleds med snabba ryck.
Maken och jag sitter och gissar vart vi är på väg.
I våra sängar ligger M med kompis S och ser "Let's dance".
Äntligen har dagen lugnat ner sig.
En vecka som tuffade igång lugnt och stilla har råkat i sken och ångat på i ett rasande tempo.
Igår höll jag dessutom på att bli frontalkrockad!
En idiot kom i full karriär emot mig på en (på grund av snön) enfilig 50-väg.
Jag tänkte "vart ska jag ta vägen?" och det tänkte nog föraren i andra bilen också eftersom han valde att sätta sin bil i en vall för att få stopp på den.
Jag - som kört i 30 - hoppade ur och frågade hur det gick.
Mest av väluppfostrad artighet eftersom jag var på väg till dagmamman och jobbet och verkligen inte hade tid med sån't här.
Jag sa också "Oj, du måste ha kört fort?" (mest ett konstaterande faktiskt eftersom jag såg hur fort han körde. Så snön sprätte) men han bara mumlade ohörbart (ett erkännande alltså...).
Pinsam situation för en karl i 55-årsåldern.
Speciellt då det stod "Räddningstjänsten" på hans mössa och då snöröjningsfordon med förare han verkade känna snabbt dök upp till undsättning.
"Varför körde du ut här, hö-hö?" var en kommentar jag hörde....
Då jag pep iväg i min bil kan jag svära på att han skyllde allt på mig!


Sen kan jag bara säga, jobbet, och sucka högt!


På kvällen skjutsade jag E och O till musikskolan.
När jag körde O hem efteråt blev vi stoppade av två killar - som såg lite skumma ut - och de undrade om jag kunde dra upp deras bil för backen!!!
(De måste haft sommardäck!!! Det var ingen jättebrant backe....)
"Ja, jo, min BIL klarar det säkert men inte jag..." sa jag och körde vidare.
Jag ringde hem till J och han sa att jag valt rätt.
Piuh.
När E och jag kom hem upptäckte jag att min plånbok. Inte. Var. Med.
FAAAAAAN!
Jag "huttade" (skånskt...) in E genom dörren och kastade mig ut i bilen och ner till musikskolan igen.
Till min stora lättnad hade någon ärlig själ lämnat in plånboken!!!
Snacka om att jag var uppe i varv!


Så uppe i varv att jag knappt kunde fokusera på träningen jag skulle på.
Den kom liksom för tätt inpå.
Jag hade bara suttit i bilen hela kvällen kändes det som.
Så jag kan tyvärr inte ge en rättvis recension av L:s nya pass.
Jag var liksom bara kroppsligen där.
Tankarna var någon helt annanstans.
Tyckte dock att startlåten var lite svag.
Icke medryckande.
Tyvärr, f'låt L...


Min lediga dag har även den gått i stressens tecken.
Hann dock med att gå och hämta M i skolan.
Placerade L och E i varsin pulka, men se, det gick inte L med på.
I knä't på E skulle hon sitta.
Punkt.
När vi gick hem somnade hon på rygg i ena pulkan med högra armen rakt upp i luften.
Alltså, det såg jätteroligt ut.
Undrar vad folk tänkte om de såg oss?
Efter pannkakslunchen - de stekte jag klockan nio imorse för att hinna - påbörjades duscha-åka-till-ICA-och-handla-möta-upp-A-och-S-köra-till-musikskolan-köra-till-M:s-skola-och-hämta-kartonghus-som-inte-fick-plats-i-pulkan-hämta-på-musikskolan-hem-och-möta-kusinen-som-vi-skulle-passa-PUST!!!


Är jag värd min vodka-lime?
OH, YES I AM!!!