And the winner is:

Där ser man.
Efter en nästan ändlös timme av ballader, så hamnar i toppen av 90-talet, en ....ballad.
Ja.
Den är ju fin.
Eller Leonardo Di Caprio....
Filmen såg vi i grannbyn när det begav sig.
Gammal anrik biograf.
Med gamla anrika trästolar.
Det var paus i mitten av filmen.
Med kaffe och kanelsnäcka.
Najs.
Nähä.
Vad ska vi förfesta med nu då?
Ballader går bort.
Det ska bli JÄTTEKUL med fest men i ärlighetens namn ska det också bli skönt att få SOVA...
Nu är det hell igen kan jag säga.
ALLA TRE vaknar femtioelva gånger per natt.
Igår fick M vara uppe lite längre.
Så hon vaknade redan 4.
Tack för det.
Det gör vi inte om.
Säger vi varje gång...

Spotify - Party - Ja tack!