En liten streptokocktjej och några galna lady gagor...

Idag har L fått en ny flaska penicillin!!
Det vi felaktigt trott var rivsår var nämligen streptokockor på utsidan!
Dessutom var hela halsen full!!!
Hur är det möjligt?
Det är ju bara två veckor sedan förra antibiotikakuren avslutades....
Hoppas detta var anledningen till de bökiga nätterna och morgnarna den senaste veckan...?
Å andra sidan förklarar det inte varför s-y-s-t-r-a-r-n-a sovit dåligt...
Det är synd om lillskruttan i vilket fall som helst.
Hon har så ont, men har inte kunnat berätta för oss.
Och vi kunde inte föreställa oss halsfluss IGEN, efter bara tre veckor...


Igårkväll - innan vi visste något om L:s sjukdom - var vi på ett hejdundrande 40-årskalas!
Behöver jag tala om att det var superroligt?

En väldigt mysig lokal, jättegod mat, trevliga människor och SPOTIFY.

Som K - i vitt ovan - och jag själv skötte galant.

Ansåg vi själva i alla fall.

Dock får vi träna på lite snyggare övergångar mellan låtarna...

Men det är klart, ingen märker när Mikrofonkåt går igång för tredje gången i rad.

Det bara rullar på liksom...

Ibland fick vi emellertid lura bort någon stackars förvirrad karl som hamnat framför datorn och råkat knappa in Iron Maiden eller något liknande odansvänligt...

Men det var bara att säga, typ: "Åh, jag såg att det fanns Jeltsinvodka på Bag-in-box i baren.....!" och så blev man av med honom...

Här omges 40-åringen himself av en massa sköna damer.

Jag tror att han trivdes med det!!

Min kära vän M har nog en medfödd släng av Tourettes.

Hon måste liksom tvångsmässigt vara ärlig jämt och ständigt och det är i och för sig skönt, för då behöver man aldrig oroa sig för vad hon tycker och tänker...

Igår tyckte hon till exempel att jag var förvillande lik Ivanhoe i min glittertop.

Jag kan hålla med till viss del, den var lite riddarlik, men Ivanhoe?

Då utsåg jag henne, så här i efterhand, till lady Rowena, HAHAHA, ljuv och blåögd...(och KLYFTig)....

Men VARFÖR måste man se så galen och gapig ut på bilderna??

Varför kan man inte bara se sådär vän och ljuv ut...

Kanske för att man inte är det....?

Idag har jag för övrigt mått prima.

Det hade jag nog egentligen inte förtjänat.

Vi var fem personer som var sist kvar - förutom värdparet - och skulle dela taxi hem.

Taxichauffören var schysst och lät T sitta i bagageutrymmet.

M hade nämligen cyklat hem med bilnycklarna i fickan.

I bilen - som skulle stå kvar över natten - låg T:s vinterjacka...

Och på grund av att jag mått så bra så fick jag en av mina såna där strålande idéer i förmiddags.

"Jag tinar en massa kött och lagar en massa middagar och styr upp veckan. Tjoho - vad jag är smart och duktig!"

Så nu har jag - samtidigt som jag försökt natta flickorna om och om igen - stått vid spisen i ett par timmar och lagat kalops och köttfärslimpor och brunsås.

M och E tittade på Djursjukhuset och jag sneglade genom ångorna bort på TV:n.

Alltså, ibland - för det mesta - är Djursjukhuset ganska motbjudande.

Ingen censur där inte.

Plötsligt visar veterinären för programledaren hur man sticker in hela handen i näsborren på en omtöcknad älgkalv.

Uuuurrrrrk.

Det var riktigt äckligt.

Jag tappade totalt fokus på matlagningen och tänkte bara på vad som tänkas kan finnas i en sån jättelik näsborre!

Uuuöööörrrrk.

Och efter det inslaget reste sig E frivilligt, kom bort till mig i köket och sa på sin fina klingande, lite släpiga skånska: "Nä-ä, örrrk, va' de' va' äckli't. Nu går jau o lägger maj..."

Det borde väl jag med.

Men ska bara se liiiiiite på Morden i Midsomer för ikväll var det typiskt nog ingen repris på Stjärnorna på slottet. Så jag såg gårdagens avsnitt på datorn tidigare. Det var riktigt bra.