Heaven

Kaj Kindvall spelade 80-talsmusik i form av någon lista.
Tyvärr var det bara 20 minuter kvar av programmet när min löprunda påbörjades.
Hörde i alla fall "Topp tio".
På första plats kom "Heaven" med Bryan Adams från 1989.
Gud vad det låter längesen!
1989!!!
Jag gick i åttan.
Vi satt alltid i skolans cafeteria på rasterna.
Vi bad alltid skolvärden spela ett gammalt kassettband med Heaven.
Eller.
Jag bad om det.
Kan inte minnas någon jag var kär i då.
Så därför förknippar jag inte någon speciell person med den låten.
Kanske en person lite ändå...
Fast vi var ju "bara" kompisar...
Vi gick i samma klass.
Hängde alltid ihop det läsåret.
Vi styrketränade ihop på fritiden.
Ibland fick man gliringar om att vi var ett par.
Det var vi inte.
Undrar varför?
Vi var kanske olika?
Han var enormt rastlös och sprallig.
En sån som satt i taket på gympalektionerna.
(Bokstavligt alltså. Han klättrade upp i repen med bara armarna. Och vilka armar sen...Fast det såg jag som sagt inte då.)
Han sa till mig en gång - och det har etsat sig fast - "Alltså, vad är det för ett snedvridet ideal du strävar efter?", apropå det här med bantning och träning som man höll på med i den åldern...
Jag lyssnade inte så mycket på honom.
Det skulle man kanske gjort.
Så hade man sluppit många års "ideal-strävande"....


Vi träffades i simhallen förra veckan.
Vi träffas i och för sig då och då eftersom vi bor på samma ort och har barn på samma skola.
Men att träffas i simhallen.
Hmmm.
Sådär vintrigt blek, osminkad och..... naken.
I princip.
Åååh, så jobbigt.
Jag kände mig, för att använda ett populärt uttryck, "exposed", hahaha.
Jag kände ju blickarna.
Sååå fjantigt, jag vet.
Men var var badlakanet när jag behövde det bäst, liksom??


Men en bra låt är det i alla fall.
Tycker jag fortfarande.