Färskvaror, Festival, Friskis & Svettis och Fjäderfä

Nyplockade bär till frukostsmoothien är ljuvligt!

I fredags lagade J lamm med mycket vitlök (åff kårrs) och honungsglacerade rödbetor.

Delikat!

Och för första gången på länge låg jag alldeles stilla i soffan och såg en hel film!

WOW!

Men sen var det ju inte vilken film som helst.

Jag säger bara:

Brokeback Mountain.

Jag älskar.

Brokeback Mountain.

Ennis Del Mar.

Jack Twist.

Snyyyyyyyyyyyyyyffft.

Så olycklig omöjlig kärlek.

Kämpade som ett djur för att inte skvala som en kran i filmens slutskede.

Men DET ÄR OMÖJLIGT.

Åh.

Lördagseftermiddagen bjöd på Fritidsfestival.

Vädergudarna bjöd på några regnskurar....

"Det finns inget dåligt väder" bla bla bla....

Nej.

Barnen led ju inte direkt.

"Jympatjejen" var också på plats för att digga till Hasse Anderssons hits!?

Eva-Lena,

hur kunde du göra så?

Efter allt jag gjort för dig

att du bara kunde gå...

Efter Hasse följde magikerna Brynolf & Ljung och Alcazar.

Stay the night

won't you stay the night

Det blev en riktig höjdare.

Mamma, pappa, jag, A och K - och våra 8 barn diggade och dansade.

När vi kom hem - J och de andra papporna var på Herrklubb - bad mina barn om att få gå och lägga sig... Innan åtta!

(När jag gick med E på toaletten så hörde vi att någon sjöng utanför. När vi kom ut förstod vi att vi hamnat "back stage". Jag frågade om jag fick ta foto men en tjej, nån slags manager?, stoppade mig. Grrrrr. Jag stod EN meter ifrån trion när de spelade nåt spel. Så korta och små de var i verkligheten? Hmmm. Intressant reflektion.)

Var och tränade på K:s baspass ikväll.

I rättvisans namn måste jag ju rescensera hennes pass också!

Det är bra.

K är en glad och inspirerande ledare.

Men det var bättre förra måndagen.

Förra måndagen blev hennes pass också granskat av erfarna ledare.

Tydligen fick passet inte vara så "tufft" för ikväll hade hon plockat bort vissa delar.

Vilket resulterade i att jag inte blev riktigt lika trött och svettig.

Hmm.

Vad göra?

Jag gillar K.

Men jag måste få maximal träning på den tid jag har till förfogande.

Compact living är ju ett begrepp.

Fast food likaså.

Men komprimerad träning?

Igår lagade jag en ny rätt efter ett recept i senaste numret av "Allt Om Mat".

I korta drag:

Helstekt kyckling fylld med vitlökssmör och torkade aprikoser, rostade morötter, palsternackor och sparrispotatis.

Det doftade ljuuuuuuuuvligt i köket av vitlök, olivolja och timjan (tyvärr torkad, färsk går inte att uppbringa en söndag på den här orten!) och jag såg med spänning fram emot måltiden!

L och E ratade den direkt och valde lunchöverblivna makaroner med köttfärssås...

M åt bara kycklingen...

J var så täppt i näsan att han bara nickade och sa "att detta SER jättegott ut, tyvärr känner jag inte smaken..."

Buuhäää!

Det var ju en kulinarisk upplevelse!

H och F som kom förbi kunde jag inte heller bjuda för de var redan bortbjudna samma kväll.

Men så ringde svärmor:

"Hej, vi är på väg hem från stugan, skulle bara titta förbi och lämna en sak."

Fint.

När de steg innanför dörren erbjöd jag dem att slå sig ner.

Svärfar skruvade på sig och gjorde ingen ansats att sätta sig.

"Men. Vill ni inte ha? Det är JÄTTEGOTT!"

"Vi ska ju hem och äta mackor och dricka varm choklad", svarade svärmor dröjande.

"Men ni kan ju äta liiiite", försökte jag.

Svärfar såg trumpen ut och mumlade tjurigt: "Jag VILL äta mackor."

Men jag tror att min diplomatiska svärmor såg min darrande underläpp och blänket i mina ögon för hon sa:

"Asch, lite kan vi äta, vi kan äta mackor ändå!"

Med hängande huvud lunkade svärfar så fram mot matbordet och jag tror nog att han tyckte maten var god?

Trots att han blev tvingad :)

Jag menar, har man ätit mackor och druckit varm choklad varenda söndagkväll i 40 år så gör det väl inget om en liten, liten ynka kycklingbit slinker ner precis före??

En enda gång.

Jag blev jätteglad i alla fall.

Ikväll åt jag resterna.