Flaggan i topp!

Det blev en med snopp!!!


Jag blev faster idag.
J:s bror med fru har fått en son.
Våra flickor har fått en liten pojkkusin.
Vi har inte fått så mycket mer information.
Ännu.
Men han är i alla fall en medelstor bebis, allt har gått bra och är bra och det är ju huvudsaken!
Grattiskramar till er!!!

Sjuka barn = Nöjda katter
Sjuka barn har ingen aptit och hade vi inte haft tre ständigt hungriga hankatter - och ibland deras förvildade pappa - här, så hade vi slängt massor med mat.
Behövs inte längre.
Ett år har de väl bott på vår terrass nu.
En regnig dag i september i fjor satt tre små söta kattungar på trappan och jamade ynkligt.
M tjatade och bönade och bad att vi skulle mata dem men hennes hårda mamma sa bestämt nej.
Så kom pappan hem från jobbet.
Och sa ja!
Kattmamman flyttade också hit...
Kattkorg köptes och sattes på terrassen.
Varje morgon och kväll får de 2 skopor av det billigaste torrfodret på City Gross (smakar spånskiva, jo, jag har givetvis provat eftersom jag undrat varför katterna ibland rynkat på nosen åt det...) och rent vatten.
Nästan varje dag får de överblivna frukostsmörgåsar och middagsrester.
De har fått de fantasifulla namnen Vitis, Svartis och Brunis...
Jag ser aldrig skillnad på Svartis och Brunis.


För att visa sin uppskattning lägger de då och då döda möss utanför terrassdörren.
Men tack!
Vilken fin gest liksom....


Kattmamman "försvann" i mars.
Redan när hon flyttade hit hade hon stora bulor på magen.
Vi trodde att det var källingar på gång.
Hon var borta ett tag men kom tillbaka.
Och hade fortfarande bulor på magen!
I våras gick hon iväg för gott.
Smart djur.
Leder hit sina tre små söner och ser till att de får mat och husrum (nåja) så att hon själv kan lämna dem...
Kattpappan ser ut som en riktig uteliggare.
Kommer smygande när han tror ingen ser.
Om en katt kan kika under lugg så är det det han gör.
Om jag gör en hastig rörelse så sticker han som skjuten ur en kanon.
Jag undrar om hans tassar ens nuddar marken så bråttom han får?


Katterna är inte våra.
Hävdar jag bestämt.
Vi bara matar dem.
En granne till oss har inte tagit sitt ansvar.
Jag har dock läst att om man åtagit sig att att mata en katt så blir man automatiskt ägare...
Jaja.
De verkar trivas här.
Ibland spånskiva - ibland lammkotlett.
Ömsom vin - ömsom vatten.



Mina två snorsöta sjuklingar.
Och nej, inte ens glassarna retade aptiten...


Och medan de satt här och åt glass med sina febriga fingrar så kom en kusin till världen!
(Som de inte får träffa förrän de är snorfria....)
Fritt fram för mig!
För JAG är ju inte sjuk... (ta i trä, tvi, tvi, tvi, jädrar vad jag får spotta alltså...)
Imorgon rycker mamma in.
Av sex dagar har jag bara VAB:at två....
Fantastiskt.
Får jag guldstjärna nu?