En gång är ingen gång...

...två gånger är en vana.


Igårkväll var vi på fest igen :)
Guldfest!
Guldfest är ett arrangemang av företagare för företagare.
Bland annat utses årets företagare i kommunen.
Extra roligt också eftersom två av "våra" plåtslagare fick gesällbrev denna kväll!
Fin prestation!
Trubaduren som ledde oss genom middagen med sång och musik gjorde ett beundransvärt jobb!
Det var verkligen hög stämning hela tiden.
Raj-Raj-Raj.
Lokala komiker underhöll, maten var bra och min bedömning är att detta var den bästa Guldfesten hittills.
Och då har jag varit på några stycken tidigare...
För några år sedan var det en magiker - känd från TV, wow-wow-wow - som skulle stå för underhållningen.
Jag hade en jävligt grön kavaj på mig den kvällen.
Den såg den skarpögde magikern.
Trots att jag satt inklämd i ett hörn längst bak...
"Du där bak i grön kavaj! Välkommen upp på scenen!"
Jahapp.
Så fick man då stå där som ett annat mähä och skämma ut sig.
Eller nja.
Utskämd blev jag kanske inte direkt men jag kunde ju varit liiiite roligare när han inledningsvis frågade vad jag arbetade med.
"Lärare", pep jag fram.
JAHA!! OJ så exotiskt!
Sa han inte.
Han ställde dock inte så många följdfrågor...
Pappa tyckte att jag skulle svarat "hjärnkirurg" eller nåt annat mer spännande.
Fast nu vet ju "alla" att jag är lärare så det hade kanske inte varit så lyckat...
Nåja.
Igår slapp jag delta på scen.
Efter middagen blev det mingel och löfte om dans.
Trubaduren sa att man kunde önska vad man ville.
Jag stegade fram och önskade Lady Gaga.
Åff kårrrs.
Den kunde han tyvärr varken spela eller sjunga.
Nähä.
Han.
Spelade.
Själv.
Jag trodde det var lite disco.
Typ.
Men det var enormt trevligt med lite barhäng också.
Kände mig som 25 igen.
Fast det har ju sina fördelar att vara, snart, 35 också.
Få se nu.
...
...
Äsch, det är ju både upp och ner att vara 35.
Rynkor dyker upp och kroppen kasar ner.
Men man har liksom mer i huvudet.
Än man hade när man var 25.
Bra eller dåligt?


Vis av förra helgens plågor hade jag också förberett mina fötter noga.
Speciellt mina hemska lilltår.
Efter halva middagen på J:s fest kändes det som om någon stack knivar i tårna.
Det brände och sved och jag led.
Kvittar vilka skor jag har.
Mina lilltår är felskapta.
Men igår.
Hade jag inhandlat Compeed liktornsplåster.
Jag virade in tårna med flera plåster för att vara säker på att slippa smärta.
Jodå.
De varade sisådär tre timmar.
Sen slutade salicylsyran (eller vad det nu hette?) att verka.
Attans.
Jag skulle haft med fler plåster i reserv och bandagerat om i halvlek.
Jaja.
Lady Gaga uteblev så jag satt stilla på min barstol och sippade vodka-lime...
I väntan på taxin ville mamma gå in i lokalen igen och se efter varför det tog sån tid för pappa att komma ut i foajén.
"Nänänä, lilla damen", sa den STOOOORA värden och satte upp sin hand som var stor som hela mammas överkropp (han var skitstor, mamma såg ut som en lilleputt bredvid honom) "du måste ta av jackan om du ska gå in igen!"
Asså.
Jag förstår verkligen att han var rädd för att släppa in mamma med jackan på.
Hon ser ju exakt ut som en skummis med innerfickorna fulla av bomber och granater...
("Kolla terroristen!")
Trams.
Men nä.
Big guy stod på sig.
Jackan av.
Om man ska gå in.
Då kom pappsen.


Efter att J varit med M på ridskolan i förmiddags kände även jag för att komma ut i solen.
E som följde med sittandes i vagnen somnade innan vi lämnat vår egen väg...
ALLA var ute och gick, cyklade eller sprang idag!
Det var trängsel på gångbanorna!
Man fick liksom väja...
Stannade till hos M som fyller år idag.
I bröstmjölksfläckig solkig amningströja, spretigt hår och ett rött öga (hon sprängde ett blodkärl vid förlossningen) tog hon emot min grattiskram i dörren men ursäktade sig att hon hade mycket att göra och inte hade tid att småprata.
Från ytterdörren såg jag diskbänken överbelamrad med matvaror.
"Fondue.
Till 16 personer.
Om TVÅ timmar.
Och lilla A äter en gång i timmen."
Åh, vad jag känner igen.
Desperationen.
Jag blev stressad på M:s bekostnad.
Jag har haft en räkmackebebis och två som inte var det.
Fondue hade jag aldrig kommit på tanken att göra kan jag säga.
Men det tyckte M:s man T var en utmärkt idé.
Hoppas att du hann M!!!
Hoppas att du fick en fin födelsedag min fina vän!
Du är toppensnygg även i skitig tröja, rufsigt hår och rött öga!
Visst var vi läckra i våra hotpants sommaren-96.
Men nu är vi mer ÄKTA, eller hur.......?
Mogna.
Moderliga.
(Men så fort du slutat amma, då jevvlar....;)

Svärmor är på husmorssemester i huvudstaden med äldsta barnbarnet.
Svärfar tittade förbi ikväll.
Vi bjöd på pannbiff, kladdkaka och Andra chansen.
Det var mysigt och lagom ansträngande.
För två småbarnsföräldrar som återupptagit jetset-livet...
I skrivande stund funderar vi på livets stora gåtor.
Hur ska vi göra med de två barnen och den lilla ankan som somnat i våra sängar?
Vems säng ska jag sova i?
Vilken säng ska J sova i?
Eller ska vi bära in flickorna i deras egna sängar?
Piuh.
Ja, det blir en svårknäckt nöt det här.
Och varför sitter jag nu här denna sena timme?
Att jag aldrig lär mig.