Gott Nytt År och sån't.....

Traditionsenlig pulkaåkning i förmiddags.

Icke traditionsenlig löprunda efter det.

Broddar är en suverän uppfinning.

Vem uppfann dem??

Gick ju jättelätt att springa även om man inte sprang på någon rekordtid direkt...

Och så en "arkivbild"....

Fin.

Vem tog den, liksom??

"Hur många år sen är det?" frågade maken.

"Nio."

"Jahaaaaa," fortsatte han men jag avbröt:

"Tänk dig nu för vad du säger!!"

"Jamen, jag tycker att du är dig lik."

Hmpf.

Men nu tycker J att det är HÖG tid att jag går och duschar.

Ok då.

Ville bara önska Ett Riktigt Gott Nytt År!

Corona - Rhythm of the Night

Idag är det Lille Nyårsafton.
Då måste man ladda inför Stora Nyårsafton.
J har varit hos morgondagens värdpar och lagat mat och förberett.
Själv förbereder jag mig framför datorn tillsammans med ett glas vin.
Och med mina funderingar.
Har haft ett djupt - och helt oförberett - samtal med äldsta dottern.
Vid kvällsmaten började hon gråta hysteriskt och sa att hon inte ville att jag skulle dö.
"Men jag ska inte dö. Inte på ett tag i alla fall", svarade jag.
Vi hade sedan ett långt samtal om detta existensiella dilemma.
Hon var dock så ledsen att hon skakade.
Och vi pratade och pratade och jag försökte trösta och komma med käcka förklaringar.
Jag vet precis hur hon känner.
Verkligen.
(Jag vill ju verkligen aldrig dö! Vem vill det?)
Men nu fick jag vara den starka och förklarande.
Hon sa:
"Jag tycker att åren går så fort, mamma!"
Ååååååhh, min lilla tös!
Tänk inte på det.
Jag vill att du ska vara sorglös och ovetande och lycklig!


I slutet av samtalet, när hon blev tryggare och gladare, berättade jag plötsligt att jag brukar röka ibland.
(Men var fick jag DET ifrån då??)
"Jaha. Det har jag aldrig sett."
Jag sa vidare att jag kanske röker imorgon, liksom som att förbereda henne så att hon inte tycker det ser konstigt ut.
"Nä. varför gör du det? Är inte det farligt?"
Vad säger man?
Jo, det är så in i helvete jävla jättekorkat och inte alls nyttigt!!!
Men gott.
När man druckit ett glas vin och ätit god mat.
Kan man definitivt inte säga till en 8-åring.
Jag svarade bara att det finns mycket som är farligt men som vi människor gör ändå.
Apropå.
Döden.


Nä.
Var det inte uppladdning jag talade om?
Uppställning i pulkabacken 10.00 imorgon.
Sedan löpning med nyinköpta broddar.
Efter det får man väl - försöka - piffa till sig...
Piff - och - puff.

Culture Beat - Anything

Efterfest.
Som jag egentligen inte gillar...
Dagen efter...

Haddaway - What Is Love HQ Lyrics 90s

Trance Dance...

London beat - I've Been Thinking About You

På TT-line.
Med mamma, pappa och brorsan!!!
Märklig association.
Men så är det.
1991???

Captain Hollywood - More and More

Hon hade cowboyhatt.
Jeansskjorta.
Höga stövlar.
Stod framför hallspegeln och dansade.
En 17-årings berusade dans.
På en förfest.
Alltid i samma villa.
Alltid samma människor.
Bara hon och denna låt.
Hon var irriterande snygg.
Det är hon fortfarande.
Ser henne då och då i lokaltidningen när hon gör reklam för sitt företag.
Undrar om hon vet att jag tänker på henne när jag hör More and More?
Probably not.

The botten is nådd

Igår var syskonparet T och A här hela dagen och lekte.
När eftermiddagen kom ville våra barn - och naturligtvis även syskonparet själva - att T och A skulle sova över.
Så blev det!
Och som vanligt funkade det jättebra.
Och för ovanlighetens skull somnade alla fem strax efter åtta... (???)
Det innebar att jag hann släpa in allt från garaget, som släpade ut tidigare i höst, upp till det nya förrådsutrymmet.
När det begav sig vid förra förflyttningen rensade jag ut ett stort lass som fick åka till tippen.
Även igår var jag totalt skoningslös.
Så mycket som fick finna sig i att bli slängt...
Känns bra.
Ut med det gamla och in med det nya.
Eller.
Mja.
Nåt nytt var det ju inte.
Vi har inga möbler till det nya "TV-rummet" till exempel...
Än.


I förmiddags kom mina kusiner, T och S, S:s sambo A och deras lille son G, för att äta brunch och hälsa på.
Vi blev således ganska många runt frukostbordet (med äggröra & bacon på tallrikarna, vad annars...?)
Efter brunchen skulle kusinsällskapet dra vidare mot Nova Lund för att fynda lite på rean.
S sa tvärsäkert att han "minsann bara skulle besöka MediaMarkt".
HAHAHAHA!
Det kunde han ju tro!
Med både syrran och sambon med sig.
Och en liten bebis.
Vem trodde han skulle ta hand om lille G????

Vi träffade kusinerna även i söndags, när vi skulle "dela upp" saker från farmors och farfars lägenhet.
Var och en av oss valde saker som vi förknippar just med famor och farfar men även en hel del nyttoprylar.
Brorsan fick till exempel en microvågsugn, kusin T bestick och själv tog jag en del vita dukar ur linneskåpet.
Det fanns många saker som ingen ville ta, bland annat en bonad med en stor ullig kyckling.
De andra släktingarna skämtade och föreslog att lille G kunde ha den på sitt rum.
Så gulligt.
Jag såg att G:s mamma A inte tyckte att det var den bästa idén.
Men moster A tog fasta på det förslaget och sprang och la kycklingbonaden i A:s "hög".
Vi andra skrattade rått.
När jag skulle ta min "hög" och åka hem - låg kycklingbonaden plötsligt överst i den!!
Kul.
Jättekul.
Snabbt la jag tillbaka den ovanpå A:s grejer och smet iväg.


När kusinföljet leende vinkade tack och hej på väg ut till bilen efter brunchen idag, fick jag liksom i ögonvrån syn på något vid hallspegeln.
"NÄÄÄÄÄÄÄ, vad är nu DETTA???", utropade jag panikartat.
"Shabby chicken" svarade kusin S blixtsnabbt och hoppade in i bilen och drog igen dörren.
Så jävla lågt.
Det sämsta skämt jag hört på länge.
Ändå kunde jag inte låta bli att skratta.
Men det här är inte slutet på kycklinghistorien, vill jag lova!!
Jag kommer att slå tillbaka när ni minst anar, HAHA!!!

Under juldagsmiddagen satt jag och brorsan och pratade lite om hans jobb.
Han sa att han ganska ofta sitter med vid tvister i domstol och sån't.
"Jaha", sa jag, "då sitter du alltså rätt ofta i domstolsförhandlingar?"
E som satt mellan oss, tittade först på N, sen på mig, och sen på N igen.
"Men N", sa hon lite dröjande och fortsatte "varför sitter du på en dum-stol??"
Sen skrattade hon lite eftersom hon säkert såg en inre syn med N på en "dum" stol....


Ja du, käre kusin, nästa gång du kommer och hälsar på, ska du få sitta på en sån...
The botten is nådd.
MediaMarkt???
In your dreams.

Och där var julen 2010 över....

Julafton:
blev trots min oplanerade powernap strax före Kalle Anka (hur kunde jag bara somna ifrån barn och allt sådär oansvarigt, och mitt på dagen dessutom???) och trots abrupt hemresa från svärföräldrarna en mycket fin och stämningsfull dag.
Tomten kom, barnen fick massor av julklappar, julmaten var som vanligt fantastisk och det var mysigt att få vara tillsammans med dem man tycker allra mest om!

Det abrupta slutet på kvällen orsakades av ett utbrott av mellandottern E.

Klockan var väl ca 21.30 - och barnen var givetvis dödströtta - och J och E satt och bläddrade i en bok E fått.

I boken fanns bl.a. texter till några kända julsånger.

Plötsligt blev E jättearg för att J inte sjöng den fjärde versen av Midnatt råder.

(Och det låter ju som en helt naturlig sak att bli blixtarg för, eller hur??)

Hysteriskt arg!

(Jag blir mest arg OM J skulle få för sig att sjunga. Han kan inte ta en ton rätt. E kan inte ha varit vid sina sinnens fulla bruk. Då hade hon aldrig krävt av sin pappa att sjunga mer. Det kan jag lova. Javisst ja. Hon har ju halsfluss. Måste vara det.)

Vi kunde omöjligt få henne att lugna sig.

För en sådan skitsak!!

Hon bara malde på och malde på om varför han inte sjöng fjärde versen och hon skrek och tjatade så att hon kräktes...

Det är mycket kräkande i den här familjen alltså....

Så det var bara att packa ihop.

Och åka hem.

J och jag tänkte såklart - som de naiva dumskallar vi är - att vi skulle få sovmorgon på Juldagen eftersom barnen varit uppe så sent på Julaftonskvällen....

Fy fan vad dumma vi är.

En av våra fina julkappar!!!


Juldagen:

började - liksom alla andra dagar i det här huset - alldeles för tidigt.

Dessutom var både J och jag uppe några vändor på natten...

Jag var s-v-i-n-trött hela dagen!

På eftermiddagen var det i alla fall dags för traditionell Juldagsmiddag hos mina föräldrar.

Supergott!

Hälleflundra med kokt potatis, smält smör, riven pepparrot, hackat hårdkokt ägg, sparris, sockerärtor och knaperstekt bacon.

Ljuvligt.

Helt enkelt.

Gott vitt vin till det.

(För till skillnad mot kvällen innan var det inte jag som körde...)

Sedan apelsinparfait med apelsin- och kanelhavreflarn.

Supernice.

Vi körde och hälsade på min farfar en liten stund, i hans nya lägenhet, på äldreboendet.

Han verkade ha det fint där.

Körde hem så tidigt att barnen kom i säng före "Stjärnorna på slottet".

Vilket bra program det är!

Tycker jag varje år.

Jag gillar Dan Ekborg.

Men jag tyckte inte att man fick veta så mycket om honom.

Lite tunt faktiskt.

Hoppas mer på nästa avsnitt.

Annandag jul:

Vråltrött som vanligt.

Men det får man ignorera.

Var i farfars gamla lägenhet vid halvelva-tiden och träffade mina kusiner och flera andra släktingar.

Det var trevligt.

Och flickorna träffade en liten nästkusin.

Som var en solstråle mest hela tiden.

Konstigt.

Hans pappa var ju en sån pestunge när han var liten... (hehehehehehehe)

På kvällen var jag och J i Lund och såg den tredje Änglagård-filmen.

Den var skitbra.

Kan ju inte bli annat med så många otroligt bra skådespelare!

Är dock inte alldeles riskfritt att gå på bio.

Och då tänker jag inte på väglaget när vi körde dit...

Precis när jag satt mig ner i biostolen och hade fullt upp med att krångla av mig jackan samtidigt som jag skulle hålla ordning på popcornen och Coca Colan (inte de små förpackningarna heller precis....) så fick jag en sån praktsmäll på vänsterörat att jag skrek "AJ" rakt ut och gungade till.

Innan jag hunnit göra något mer kände jag kvinnans, som satt till vänster om mig, armar runt mig samtidigt som hon upprepade "Förlåt, förlåt, hur gick det?"

Jag, som inte vill framstå som någon vekling (fast det gjorde j-ä-v-l-i-g-t ont), skrattade bara glättigt och sa att det var h-e-l-t ok......

Hon skulle visst bara ta av sig jackan men råkade väl tappa kontrollen över sin armbåge som flög med full kraft rakt i huvudet på mig.

Ja ja....

Sen fick jag saltblåsor på läppen.

Av popcornen.

Bio är farligt.

Tur att vi bara går en gång om året.

Högst.

Julreadagen:

Jag har svurit på att aldrig åka med barn på Julrea.

Jag framstår inte som särskilt trovärdig i det fallet.

Längre.

Nu var det dock inte meningen att vi skulle åka på Julrea heller.

Hade det inte varit för de där förbannade stövlarna så hade mitt löfte aldrig brutits.

Eftersom J behöver arbeta i fred med vårt nya rum på vinden, så valde jag att hålla mig borta.

Vilken uppoffring, haha!

(Barnen har sovit hos mamma och pappa i natt - HALLELUJAH!! - och jag har sovit i åtta timmar! I ett sträck!! Barnen har också sovit hela natten. Det gör de alltid borta.... SÅÅÅ ofattbart...)

M ville vara hemma med sin pappa, så jag, mina föräldrar, E och L körde till Helsingborg.

Tog drygt en-och-en-halv timme att köra dit eftersom vi fick ta "gamla" vägen.

Olycka på stora vägen med kilometerlånga köer.

Jag var helt inställd på att kräva pengarna tillbaka.

Det var mamma också.

Hon går igång på sån't.

Pappa och jag gjorde vad vi kunde under bilfärden för att riktigt provocera henne (hehe).

När vi kom till Scorett var hon ilsken som en lejonhona i väntan på sitt lunchoffer.

Det behövdes emellertid inga såna trick.

Jag fick pengarna i handen direkt.

Utan knussel.

Jahapp.

Många pengar - men inga stövlar.

Så då påbörjades jakten.

Vi lämnade centrum för stort varuhus.

Det var helt enkelt alldeles för kallt för att strosa runt i stan, burr!

Pappa och jag skickade iväg mamma på en egen rutt för att kunna gå metodiskt tillväga.

Det vill säga, jag placerade pappa som en vaktpost till ingångarna till varje butik.

Tillsammans med barnen.

Så att jag noggrannt, hylla efter hylla, kunde söka efter stövlarna med stort S.

Jag fann dem till sist även om utbudet var - minst sagt - magert.

På.

Knappt jag vågar säga det.

På.

ECCO.

Av alla ställen.

För alla VET att på ECCO finns det bara fotriktiga, superergonomiska och FULA skor.

Gummisulor och Gore-tex och allt annat praktiskt shit.

Men FULA.

DÄR köpte jag mina nya svarta stövlar.

Pinsamt.

Förvisso vardagsstövlar - såna med höga klackar och bling-bling har jag redan - men ändå!

De var faktiskt på REA så det försvarade även köpet av ett par svarta pumps som slank ner i shoppingkassen ett par timmar tidigare...

Inga SNUSKskor men ett par snygga, svarta, klassiska pumps i skinn.

Så att jag kanske kan ha dem på mig i mer än tre timmar på en kväll utan att jag börjar fundera på att operera bort lilltårna...

Men det bästa av allt.

Stövlarna var INTE fula.

Snygga.

Men åff kårrs så jävla fotriktiga och gore-texiga....

Det får man ta.

Köpte också ett par broddar (tjoho, ska försöka ge mig ut på löprunda senare i veckan!), lite smink och presenter till M som snart fyller år.

När vi fikade beklagade jag mig för pappa att jag var på JULREA utan att ha gått in i en enda k-l-ä-d-b-u-t-i-k.

Skämmigt.

Pappa, som snällt stått som en lydig hund utanför varje butik utan minsta klagolåt och bara viftat glatt på svansen när jag återvänt, tittade oförstående på mig.

"Men, på Stadium fanns det ju kläder...."

(Han var helt allvarlig i detta yttrande.)

STÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖN.

Stadium.

Räknas.

Inte.

Nu är vi hemma.

Klockan är mycket.

L:s spjälsäng står i vårt sovrum.

Med en sovandes L i.

Kanske det blir bättre?

Kanske vi får sova i natt?

Nu gäller det att inte se bakåt.

Utan rakåt.

Som E säger.

Motsats till bakåt måste alltså bli "rakåt" (rakt-fram-åt).

Logiskt?

Ska i alla fall simma 1000 meter i morgonbitti.

Utan broddar.

Först lite Love Actually.

Filmen då alltså.

Den är en av de bästa.

Absolut bästa.

Bra skådespelare.

Bra musik.

Bra story.

God (h)Jul!

Eftersom vi inte har några direkta jultraditioner eller "måsten" vad gäller julaftonens förmiddag (sååååååå skönt faktiskt) så kan var och en göra lite som den vill fram tills det "riktiga" julfirandet börjar 15:00.
Och även om vi hade haft det så hade halsflussen satt stopp för sådana aktiviteter...
Men vilken tur att vi har fått så mycket snö!!
Så att man kan ägna sig åt att köra lastare ett par-tre timmar före lunch....
"All I want for Christmas is.....köra lastare...."

Igårkväll var både M och E vakna lite längre än de brukar.
L var så feberpåverkad att hon somnade i vanlig tid.
Alla tre vaknade 05:15 imorse.
JUST LOVELY!!!!
"All I want for Christmas is...sovmorgon...."
Jag sov dock ända till 7...men var ändå helt väck när J smög in och sa att det var frukost.
Inte bra att se på film för sent på kvällen.
Ändå fick jag tvinga mig att stänga av TV:n mitt i "Sagan om konungens återkomst".
Jag HAR ju läst böckerna.
Jag HAR ju sett filmerna.
Om och om igen.
Ändå är det så spännande.
Dessutom såg vi del två av Narnia-filmerna.
En riktig Fantasy-kväll alltså...
Och så lite strykning.
Den observante upptäcker min strykbräda på några bilder nedan.
Snyggt.
Ger verkligen julstämning....
Skulle dekorerat den med några röda "tassels"....
Jo, det ska jag minsann göra...


Igårkväll åt vi givetvis nygjord julskinka med senap.
Jag och J åtminstone.
Barnen rynkade på näsan och åt sin mackor med smör och skivad slanggurka.
As usual.
Jag längtar till eftermiddagen.
Ska bli mysigt.
Och gott.
Och roligt att se barnen öppna sina julklappar!
"All I want for Christmas is.......peace....."

Nu ska jag s-m-y-g-b-l-u-n-d-a en liten stund.

Ssccchhhh.

Ulf Lundell - Snart kommer änglarna att landa

Mammas.

Mössens julafton

Och denna diggar E!!!!!

Wham! - Last Christmas

Detta är M:s absoluta favoritjullåt!
Tur att de knappt spelar (tjatar ihjäl oss med) den på radion...........
Letade upp videon på Youtube för att bättre kunna förklara vad låten handlar om.
Jag sa så där som man gör, att " den är ju gammal", för att liksom bortförklara töntiga frisyrer och kläder.
"Gammal??" frågade M. "Lever de fortfarande??"
Öh.
Ja.
Typ.

Det blir ALDRIG som man tänkt sig!

Det började egentligen redan igår kväll.
Eller kanske redan i måndags kväll?
I alla fall.
E och L har varit kinkiga med både mat och sömn ett tag.
Igår när vi åt kvällsmat klagade E över halsont.
Jag kikade i halsen och oj vad hon var svullen!
Inatt var det ett faktum.
E kom och väckte mig och sa att L hade skrikit jättelänge.
(Vårt nya ljudisolerade tak gör att jag inte längre hör barnskrik...)
Jag gick in till L och såg att hon kräkts i sängen.
Feberkräk, tänkte jag och tog tempen på L.
39,5.
Jahapp.
Tog tempen på E.
38,5.
Jahapp.
Flickorna satt därefter i soffan och drack varsin flaska välling.
När E reste sig upp kräktes även hon en liten skvätt.
På min, efter mormor ärvda, äkta matta.
Men eftersom det inte var en maginfluensakräkning så gick det lätt att skura bort.
(Jo, jag kan skilja på kräk och kräk....)
02.30 var jag tillbaka i sängen.
05.45 ringde väckarklockan.
J steg upp.
Jag låg kvar.
J ringde extraextradagmamman eftersom vår ordinarie dagmamma är sjuk och ordinarie extradagmamman har semester.
J åkte till jobbet.
Jag ringde till Försäkringskassan, bokade tid på vårdcentralen och ringde en arbetskamrat för att meddela att jag skulle bli sen.

So far so good.
J kom hem.
Jag körde till jobbet.
Efter ca 10 minuter på jobbet gick klacken av på mina stövlar, se bild nedan!
Jag trodde inte det var sant!!!
Jag har haft dem i TVÅ veckor!!!!


Första paret köpte jag i början på november.
Efter att jag använt dem i tre ynka veckor gick klacken av, precis som på stöveln ovan!!!!!
Jag ringde Scorett i Lund - där jag köpt dem.
De ville att jag skulle komma och visa stöveln och eventuellt kunde jag få pengarna tillbaka. (Det där med eventuellt sa de innan de råkat ut för min mamma, haha! Det misstaget gör de inte om!!)
Samtidigt ringde jag Scorett i Helsingborg och la undan sista paret av samma stövel.
För att göra en lång historia kort så lyckades jag - eller rättare sagt mamma - få pengarna tillbaka för det första paret, så att jag kunde beställa det andra och få det hemskickat.
Jag fick givetvis betala frakten på 149 kr själv.
Nu har samma sak hänt igen.
Kan man bli annat än heligt förbannad???
Det är ju inga plaststövlar för 399 från Din Sko precis.......
Jag tror att jag ringt 20 gånger hittills till butiken i Helsingborg.
Telefonsvararen går in varje gång.
AAAHHHHRRRGGGGGG!!!!
Jag blir tokig!!!


Jag fick helt enkelt fortsätta jobba lite lätt låghalt.
(Som Herr Flick...)
En stund efter att jag loggat in på min dator skulle jag precis ta tag i konteringen av ett lass med fakturor.
Då slutade tangentbordet att fungera!!!
Alltså.
Det är det andra tangentbordet på en månad som jag avverkat.
Vad är det frågan om?
Lätt irriterad for jag runt på mina jullediga kollegers kontor för att hitta ett tangentbord att låna.
Jag fann ett.
Tur.
Och så kunde jag skriva igen.
Men då fungerade det plötsligt inte att kontera.
??
Jag ringde ekonomiavdelningen och det visade sig vara ett fel från deras sida.
Det var då för väl.
Annars hade jag sagt tack och adjö och godnatt...
Ringde också IT-avdelningen och bad om ett nytt tangentbord.
Fnissande svarade IT-tjejen att hon skulle lägga en hel hög till mig eftersom de verkar ha en strykande åtgång....
Väldigt kul.


Efter en snabbgenomgång av posten så stängde jag av min telefon och lämnade jobbet.
Enormt kort arbetsdag.
Mötte upp J och flickorna utanför vårdcentralen.
Halsproven visade - streptokocker - hos båda flickorna.
Vi tyckte det var lika bra att läkaren skrev ut en bag-in-box med Kåvepenin... men det blev två flarror istället.
Yammie:
Jag drog nitlotten och fick äran att besöka Apoteket denna förmiddag.
Jag och 8000 andra bybor som var ute i snökaoset för att "fixa det sista"...
För det första håller vårt torg på att byggas om.
Det gör att utbudet av parkeringsplatser i cenrum är starkt reducerat.
För det andra är det åt helvete för mycket SNÖ överallt.
Tog ett bra tag innan jag hittade en "lucka".
40 minuter senare och 700 kronor fattigare lämnade jag Apoteket....
J stod otåligt stampande på hallmattan när jag kom hem.
Det var liksom hans tur att jobba.
Det är spännande nästan jämt.

Har precis gnuggat mormorsmattan igen............

L spillde ut ett helt glas äpplejuice........

Jag skulle vilja gå ut.

Ställa mig i vintern.

Öppna ett cigarettpaket.

Tända en cigarett.

Röka den långsamt tills den tar slut.

Tända en ny cigarett.

Samma procedur med den.

Tända en tredje.

Och bara stå där.

Tills allt känns lugnt och fint igen.

Tycker faktiskt lite synd om mig själv.

Det är bara det, att det är inte synd om mig.

Det är synd om mina små barn, som är heta som små glödande kolbitar och som klagar över halsont.

Vad fan gnäller jag för?

Egentligen.

Fast.

En liten cigarett.

Som en paus.

Det hade jag behövt.

Imorgon är det julafton.

Och jag har inte gjort klart det jag ska.

Hade behövt en dos av "Tomten är far till alla barnen" så att jag får lite distans.

Katarina Ewerlöf som mamma Sara: "Godmorgon alla barn. Idag är det julafton. Vem kommer då?"

Alla barnen i kör: "Alla papporna!!!"

Hahahaha!

Näääääää....

Den har inte infunnit sig.
Imorgon kanske.
Då ska jag försöka sluta lite tidigare.
Vi ska göra julskinka och Janssons frestelse.
Vi ska förmodligen ha "uppesittarkväll" med barnen.
Säkert ända till kl:20.
Natten som gick var jag uppe med L mellan 01.30-02.30.
Sen tog J över och var uppe en timme till...
Varför sover hon inte????
Jag blir knasig(are) på riktigt snart.
Galen liksom.
Kanske inspärrad.
Hehe.
(Det hade varit lugn och skönt, hmmmm, ett alternativ att överväga...)
Kul att jag lyckades få med mig Jympatjejen på kvällens pass!
Jag tränade med Crossfitmedvetenhet.
Kändes bra.
Hade faktiskt varit kul att prova Crossfit igen.
(Det trodde jag aldrig att jag skulle säga!)
Har inte ont på så många punkter på kroppen längre.
Synd att man sabbar allt genom att dricka glögg - med massor av mandel och russin i - varenda kväll...
Tyvärr glömde J att han värmde glögg så all alkohol försvann väl ut i vinternatten.
Glöggen smakade...varm saft.
Öööörrrrk.
Nyss utbrast J eftersom han höll på att snubbla över dem:
"Är det RÄKNINGAR alla de papperna som ligger på golvet??"
Eeeh.
Japp.
Det är december remember?
Men nu har jag betalt dem.
Eller, knappat in alla jävla lååååååånga OCR-nummer i alla fall.
DET tar tid.
Såg på bönderna samtidigt.
Kul.
Kan inte någon visa den där Ann-Katrin hur man kramas?
Stackars kille.
Han ville ju bara ha en liiiiten kram.
Där fick han tji.


Tack förresten för alla fyndiga, roliga, uppmuntrande och rara kommentarer på mina blogginlägg på Facebook!!
Hör du Syrran, är din Crosstrainer i Shabby Chic-stil??? (Haha, troligt...)


Imorgon känner jag säkert av julstämningen.

Klädd och klar

Julavslutning för M imorse.
Stämningsfull sång i både kyrkan och klassrummet.
Försökte föreviga ögonblicken men upptäckte att någon - kan mycket väl vara jag själv - ändrat kamerans inställningar.
Till det sämre.
Vår kamera är avancerad.
Touchskärm.
Lite knepigt att lista ut alla hundra miljoner funktioner.
Varför måste kameror vara så komplicerade att lära sig?
Jag har lagt åtskilliga timmar på att knappa och trycka och testa men oftast resulterar det i ännu mer problem....
Stön.
Så några fina bilder från kyrkan blev det dessvärre icke...
Men jag har alla fina bilder i huvudet.
Svårt att visa dem för någon annan - typ M:s pappa som inte var med - dock...

Medan flickorna klädde granen - den magnifika och HÖGA (jag bad uttryckligen om en lite mindre gran i år men vem lyssnar på mig??) - passade jag på att läsa manualen till kameran.
Igen.
Och som vanligt står det bara hur man stoppar i batteriet och hur man använder avtryckaren...
Men hallå!!!
Ingenting om alla miljoners triljoner ikoner som poppar upp på skärmen bara man råkar nudda den...
Ja.
Sen hann jag inte fundera på DET längre.
L välte ut min glögg över instruktionsboken men INTE kameran.
PIUH!!!!
Kände att jag var väldigt nära en déjà-vu (pappa - vin - Kreta - 900 kr) men det var BARA den lilla värdelösa manualen som blev blöt.
Och plötsligt fungerade kameran som jag ville igen.
??????????????????


Jag har inte hängt upp en enda kula i granen.
Barnen - och pappan tror jag - har dekorerat juleträdet alldeles på egen hand.
Det blev flott, eller hur?


Nu sover barnen och sitter jag framför brasan med ny glögg i koppen.
Var dock tvungen att springa ut i vinternatten för att titta på termometern och konstatera att den visar på MINUS 20 GRADER!!
Herregud så kallt!
Men det är väldigt vackert och gnistrande med fullmåne och allt!
Längtar emellertid efter att kunna springa igen.
Får nog köpa såna där broddar man sätter på skorna så att man kan ta sig runt i löparspåret snart.
Simningen är en god ersättare men inte alls samma sak...


Imorgon är det den 22:e.
Hjälp vad tiden går fort.

Ingen känsla...

...alls.
Julkänsla alltså.
Trots att det är massvis med snö.
Trots att vi har ljusstakar överallt och tänder stearinljus på kvällarna.
Trots att flickorna öppnar adventskalender varje dag.
Trots att vi bakar och äter julkakor.
Trots att jag varit på TRE julbord.
Trots att vi sjunger julsånger varje dag.
DEN KOMMER INTE!
Julmyskänslan.
Jag tror att jag kanske vet varför.
När jag jobbade i skolan byggde man upp förväntningarna på ett annat sätt.
Man räknade ner dagarna tills jultomten skulle komma.
Man julpysslade - thank God att jag slipper det för all del - och övade julsånger etc. etc.
Jag trivs jättebra på mitt nuvarande jobb, så det är inte det, men särskilt juligt är det inte.
På fredag ÄR det julafton och det känns alldeles surrealistiskt.
Jag tycker inte ens att det är lönt att släpa in en gran som bara medför en massa jobb (för mig eftersom barnen tröttnar efter att ha hängt tre kulor...) för att bara några dagar senare vilja kasta ut den igen...
Vad är det med mig??
Drack förstås en kopp glögg ikväll.
Samtidigt som jag såg Ernst julpyssla i TV-rutan.
Samtidigt som jag strök...
Jag vågade knappt säga till J att jag var sugen på glögg.
Det är ju ändå bara måndag liksom.
Men jag var så törstig och hungrig efter simturen...
Jodå, mamma och jag simmade 1000 m.
Skitskönt.
Särskilt som det känns som om någon har slagit mina axlar och min rygg gul och blå, aahhrggg.
Då är man förstås VÄRD lite glögg.
Och en apelsin.
Juligt?
Sådär.
Nja.
Idag är jag förstås allmänt neggig.
Gick upp 5 imorse och har därför haft otroligt kort stubin.
(Och den har varit j-ä-v-l-i-g-t kort under en längre period nu.)
Har undvikit att ge mig in i diskussioner - i alla fall på jobbet.
Hemma har det varit omöjligt.
Jag har tänt direkt.
På alla tre.
Barnen.
Jag måste skärpa mig.
Jag börjar med att gå och lägga mig.
Nu.

Barnbowling och hemliga laster

Familjen med alla våra döttrars kusiner firar inte jul med oss i år.
Därför bestämde vi att vi skulle träffas denna sköna söndag för att äta julbord och bowla.
När ägaren till bowlingstället fick syn på mig bara tittade han på mig och utbrast:
"DU? Nu igen?"
(Tjaaa, det är ju bara f-j-ä-r-d-e gången den här månaden jag besöker hans place....)
Ja.
Sen log han såklart.


Maten smakade bra som vanligt men tyvärr missade jag det "småvarma" eftersom jag var tvungen att skjutsa M till en kompis som hade "Tjejmys".
Så jag gick direkt från sillen till gröten kan man säga...
Jag överlever.


E tyckte det var riktigt roligt att bowla.
Klart att kloten var för tunga, tänk om man själv skulle få iväg ett klot som motsvarade en femtedel av sin egen kroppsvikt....typ....
Givetvis hade vi de små barnstaketen uppfällda och det mumlades lite bakom ryggen att "det var ju tur att staketet fanns..." osv men det var ju lika för alla!!
Och svägerskan vann med 119 poäng TÄTT följd av mig på 109, så mumlar bäst som mumlar sist...
Var dock smått oroliga för barnens säkerhet, framförallt när det var svärmors tur.
Ja, hon kastar ju klotet baklänges ibland.....hehehe....

Kaffe och kakor hemma hos fyrbarnsfamiljen efteråt.

Svärmor ville ha en gruppbild att skicka till släktingar i Kanada.

Bara ett litet problem.

Vem skulle ta bilden?

Vi försökte i alla fall samla ihop J och I med fruar och barn.

Det var inte det lättaste.

Som synes:

Men en mycket trevlig och mysig fjärde advent blev det i alla fall!!

Sedan vi kom hem har jag och M börjat med planeringen av hennes 8-årskalas.

Hon fyller ju år strax efter jul och ska sanningen fram så hade både J och jag liksom glömt bort att det är dags att skicka ut inbjudningar mm.

Från och med julafton till och med trettondagen är det bara ett enda långt firande i den här familjen.

Alla juldagarna, Nyårsafton, kusinens födelsedag och M:s födelsedag inom loppet av två veckor...

Läste Jessica Gedins krönika i senaste numret av Mama (min absoluta favorittidning) och inte för att det ursäktar mitt eget smusslande men det känns i alla fall skönt att jag inte är ensam om att vara en ansvarslös idiot ibland.

Jag citerar vissa stycken ur texten som handlar om att Jessica Gedin så gärna vill vara ett gott föredöme för sin sexåriga dotter men att hon inte alltid orkar vara den där "präktiga, käcka, pliktmedvetna liksom förklädesklädda personligheten som så ofta följer Det Stora Ansvaret som en skugga."

Hon beskriver hur hon - efter dotterns sexårskalas med 18 inbjudna jämngamla (pust!) - liksom måste andas ut efter "kras av glas som krossas, gnissel av sylthänder mot fönsterrutor, tutet av flärpor som tävlingstutats...etc /---/ Det är vid sådana tillfällen man förtjänar en cigarett. Förtjänar att kränga av sig mammarollen och byta om till nåt bekvämare /---/ Under veckan som gått har jag knåpat ihop inbjudningar med svampbobtatueringar i ziplocpåsar, bakat tusen laktosfria rulltårtor, tillbringat en hel natt framför Youtube för att lära mig göra ballongdjur. Jag har oroat mig för att ingen ska komma, jag har oroat mig för att alla ska komma, jag har oroat mig för att jag inte kan heimlichmanövern, men nu är det över och jag är så otroligt lättad för att jag inte har råkat döda nåt av barnen och för att jag (förhoppningsvis) skickat hem rätt unge med rätt förälder /---/ Cigaretten är min belöning /---/ Jag vill inte vara en dålig mamma, men ibland vill jag vara en dålig flicka - ruska av mig fredagsmyset och förebildsförväntningarna och byta om till min superskurkuniform i närmsta telefonhytt. Eller bara röka en cigarett i lugn och ro på balkongen /---/ Moderskapet är ett konstant tillstånd av dubbelmoral. Därför har jag dåligt samvete när jag smygröker på balkongen /---/"

Ganska kul betraktelse.

Tycker jag.

Och med hög igenkänningsfaktor.

Sen behöver det inte handla om just rökning utan kan ju egentligen handla om vad som helst som man inte vill tala om för sina barn.

Om jag säger till M att jag tycker att någon annan än hennes pappa är snygg blir hon sur.

Vadå?

Som om inte Brad Pitt är en av de snyggaste personerna som existerar?

Läste i tidningen att han fyllde år igår.

Och så var det en lagom hunkig bild till texten...

På nätet finns det ju fler.

Hunkiga bilder på Brad alltså...

På VHS-tiden spelade jag en gång in ett avsnitt av Oprah Winfrey.

Brad Pitt var det avsnittets huvudattraktion.

Behöver jag lägga ut texten mer?

Jag vet inte ens vad han sa - kommer bara ihåg hur han såg ut (slurp!).

Den inspelningen kunde man plocka fram då och då om man behövde en humörhöjare, haha.

Nu har vi ingen video längre.

Så jag har kastat VHS-bandet.

Lite trist.

Hoppas att han fick en trevlig födelsedag i alla fall.

Med sex små barn som kom in och väckte honom med födelsedagssång och presenter...

För övrigt kan jag tala om att jag har GRYM träningsvärk nästan precis överallt.

Jag skyllde mitt halvusla bowlingspel på just träningsvärken.

Till sist undrade svägerskan om det inte var lättare att peka ut nån kroppsdel där jag inte har ont.

Typ...näsan....?

Nya upplevelser i snökaoset!

Jo.
Så här glad kan man bli av en simpel Pripps Blå.
Speciellt om man suttit på ett tåg i 2 timmar och 10 minuter istället för 30 minuter...
Jag förstår inte.
Varför är det alltid krångel när jag ska åka tåg?
Som tur var hade jag trevligt sällskap hela resan i form av en kollega som bor i Malmö.
Vi pratade bort tiden men kom överens om att nästa gång vi gör den här resan tillsammans ska vi se till att vara bättre utrustade.
Med några kalla öl eller varför inte flaska rött, haha!
Man vet ju liksom inte hur länge man blir strandsatt i en kupé...
Jag hade planer på att fixa de sista julklapparna innan mitt och brorsans restaurangbesök klockan 20.
Men.
Jag klev av tåget 19.40 så de planerna grusades.
Så då blev det en Pripps.
Blå.
Kall.
Och.
God.
Och så blev jag raskt på gott humör igen.

Egentligen var det fullbokat på Bastard.
Det fanns dock två "barplatser" kvar.
Ibland har man tur! (Jfr "Tågresa"...)
Först åt vi en "Bastardplanka" som var fantastisk.
Sen åt vi karré av nåt slag med grönsaker.
Jag kan inte riktigt återge hur det smakade men det var magnifikt.
Allt sköljdes ner med en flaska vin, grymt gott vin!
Sen tänkte vi gå vidare till nån pub men eftersom allt var så perfekt på denna krog så avrundade vi med en öl där istället.
Ja, jag behövde v-e-r-k-l-i-g-e-n den där ölen...(eeeeh)...
Ibland fattar man inte de klokaste beslut.
Sen vandrade vi hem genom ljudlöst dalande snöflingor.
Och en och annan kissnödig ungdom.
Jo, en tjej satt faktiskt på huk med rumpan bar, precis intill en busskur och en folksamling.
Fnittrig av lätt berusning trodde jag att jag sett fel men när vi passerat tittade jag och brorsan på varandra och konstaterade att jo, tjejen satt verkligen och kissade.
Men det var i och för sig inte det mest anmärkningsvärda.
Det mest anmärkningsvärda var att hon rökte samtidigt, och hon gjorde det helt obesvärat, som om det var den mest naturliga sak i världen att sitta på en snöig trottoar - bland massor av folk - och uträtta sin behov och ta ett litet bloss!
!?!?!
Vi såg klart Gladiator, det var väl 5 minuter kvar (lönt) och sen undrade brorsan vad vi skulle se härnäst?
"Kudden" svarade jag och gick och sussade.
Mysigt att dela säng med lillbrorsan, hahaha!
Det var väl 25 år sen sist....
Vid 9-tiden vaknade jag med ett ryck.
Väckte brorsan, gjorde varsin kopp svart kaffe (han hade ingen mjölk), tog på mig träningskläder - jodå! - och så traskade vi ut i snön och letade upp bilen.
Jag skulle nämligen följa med till N:s träningslokal och träna CROSSFIT!!
Helknasigt.
Jag repeterar:
Ibland fattar man inte de mest genomtänkta beslut.
JAG??
På CROSSFIT??
Det ena sexpacket efter det andra ramlade in genom dörren, och då pratar jag inte om Pripps Blå....
Nedan syns dagens träningspass illustrerat i ord.
Och inga visor.
Detta kallar jag hardcore.
Jag missade det där med att man skulle ta tiden, men brorsan satte nytt personligt rekord i Filthy Fifty - grattis!!!
Själv är jag glad att jag fortfarande kan röra mig obehindrat.
Kanske även imorgon.
Men på måndag.
Ajajajaj.



En av övningarna var tex. att hoppa upp på en låda.
JÄMFOTA!
FEMTIO gånger.
(Jag gjorde det bara 25... och likaså övning nr 2, men sen var det slut på mesandet, då blev det 50 repetitioner av varje återstående moment...)

Finn ett fel:

När vi kom tillbaka till brorsans enkla boning var det dags för - frukost?

Klockan var väl 12.30 när vi svullade i oss äggröra, bacon och fruktsallad.

Såååååå gott!

Och som synes på bilden nedan, så göre sig ett sexpack icke besvär att besöka den här kvinnans mage...

Får nog bli ytterligare ett par-tre tusen KZE eller vad det nu hette...

Sen var det julklappsfix för hela slanten.
Kom hem lagom till att mannen skulle iväg på innebandypartaj...


Och nu har jag slagit in ALLA julklappar.
Jag är fantastisk om jag får säga det själv.
Och lite lätt korkad.
Klockan är över elva på kvällen, jag har både natt- och morgonpasset.
Varför sitter jag här??
Igen.
Att jag aldrig lär mig.

When The Children Cry - White Lion

FN:s säkerhetsråd har antagit en resolution som ska bidra till att skydda kvinnor i konflikter mot våldtäkter och andra övergrepp. Margot Wallström - FN:s särskilda representant i kampen mot sexuellt våld - säger i ett uttalande att alla skyldiga ska ställas inför rätta, och att konfliktrelaterat sexuellt våld inte längre ska förbigås med tystnad. /TT

Är inte detta alldeles, alldeles självklart???
Varför har det tagit så lång tid att komma fram till en sådan naturlig sak...?

Musikhjälpen - i Sveriges Radio P3 - gör just nu ett fantastiskt jobb med att samla in pengar för att stoppa handel med barn. Det finns ett flertal organisationer som räddar och hjälper barn att bearbeta det traumatiska de varit med om. Barnen kan som små ha blivit sålda som slavar, oftast med syfte att utföra sexuella tjänster.
Det är vidrigt, fullkomligt avskyvärt, att det finns barn som ska behöva utsättas för detta!!!!

Om en vecka är det julafton, "Barnens högtid" i mångt och mycket.
Dock inte för alla barn.

Righteous Brothers - UNCHAINED MELODY - GHOST

I förra (eller var det förr-förra?) avsnittet av Bonde söker fru var Ölandsbonden, och hans flickvänner, på en drejkurs.
Det var som upplagt för en Ghost-imitation och jag väntade och väntade och väntade och till sist spelades faktiskt ett par-tre takter av......just det, Unchained Melody.
Nu är ju just den filmen förskräckligt sorglig - men låten underbart fin - så den får liksom knyta ihop kärlekssagorna för bönderna.
Tyvärr blev ju en stackars bonde utan kärlek.
Men han får åka till Prag med sin bäste vän.
Och dricka öl.
Inte fy skam, det heller...

Ute är mörkt och kallt...

...och således steg vi upp 05.00 för att hinna klä på både oss själva och barnen en otrolig mängd med kläder...
Tog väl en kvart att få på alla lager, från underställ, fleeceställ och termoplagg till lucialinnen utanpå alltihop.
Dagbarnvårdarnas tradionsenliga luciatåg brukar nämligen hållas utomhus.
Men när vi kom fram så fick vi besked att det var för kallt att vara ute.
Småsnopet.
Tyckte nog alla.
Och så tog det en kvart att skala av alla lager igen...


Men åh vilket ljuvligt luciatåg!
Så söta barn!
Så fin sång.
Så duktiga dagmammor!!
Verkligen stämningsfullt och en fin inledning på dagen.


Sen var det dags för luciatåg nummer två.
Byns luciatåg som i år består av en kör från Musikskolan.
Otroligt njutbar skönsång.
Efter allt lussande fick man såklart gå till jobbet och göra lite nytta...


Ikväll har jag gjort något som jag inte kan begripa att jag inte gjort tidigare!!
Eftersom det är alldeles för kallt och halt för att springa - och det är inte mycket som stoppar mig kan jag säga! - så körde jag till simhallen och simmade 1000 meter!!!
Fantastiskt skönt.
Och jag var HELT ensam i bassängen.
Jag förstår att badhusverksamhet inte kan vara så lönande...
Nu är jag skönt trött i både kroppen och knoppen så nu ska jag "bara" stryka, skriva 50 julkort och se "Våra vänners liv" som börjar.
Nu.

Välkommen in i julen!

"Får jag följa med, mamma?"
Nej.
Inte den här gången.
För denna gång reste mammorna och papporna iväg på minisemester utan alla de sex små barnen...

På tåget till Malmö - som avgick i tid och höll tidtabellen hela vägen (har aldrig hänt, ska kanske inte klaga på tåg mer, peppar, peppar, ta i trä...?) - dukade A och F fram glögg och pepparkakor med ädelost och hembakta lussebullar.
Amazing!

Efter att ha slängt in väskorna i bagagerummet på hotellet blev det dags för lite seriös shopping!

A och jag gick verkligen in för uppgiften på fullaste allvar så när killarna tyckte det var dags för lunch undrade vi om det verkligen var meningen att vi skulle slösa tid på att ä-t-a?

Det skulle vi visst.

Och efter en liten "dessert" i värmen på uteserveringen delade vi återigen upp oss i våra shopping-lag.

A och jag delade också på oss till en början - allt för att vara effektiva - men när jag stod inne i en butik slog det mig att jag glömt en påse på lunchstället.

Faaan.

Hur förvirrad kan man bli?

Som tur var hade en ärlig familj uppmärksammat både oss och den kvarglömda påsen, och sprungit ifatt J för att lämna över den.

Piuh.

Knappt hade jag och A återförenats och vinkat av grabbarna - som skulle ta buss en bit för att kolla julklpappar till barnen - förrän jag fick ett mms.

Med den här bilden:

Hmmmm.

Såg ju förfärligt ansträngande ut.

Är det så man gör när man köper julklappar???

Inte undra på att vi inte köpt några än.

(Och HALLÅ! Detta har aldrig hänt mig. Att jag inte fixat julklapparna. I fruktansvärt god tid. Sååååå olikt mig. Måste vara vara nåt fel...Eller....börjar jag bli...normal??)

Efter ytterligare ett par, tre svettiga - och roliga (jag fick bla se personalen på Lindex klippa ut en stackars kund ur en klänning...) - timmar gav A och jag upp.

Nöjda med dagens kap återvände vi till hotellet.

Vi blev dock g-a-n-s-k-a förvånade att vi kom före killarna (!)

Var höll de hus??

Vi kånkade upp alla väskor och flotta pappåsar med sidenbandshandtag (njaa, så många såna påsar hade vi kanske inte, men det låter tjusigt...) och började göra oss i ordning inför kvällen.

Då kom de äkta hälfterna äntligen.

De hade bara varit en liten sväng på Bishop Arms...

Har de verkligen leksaker där???

Fantastisk restaurang.

Fantastisk mat.

Fantastisk Atmosfär.

Fantastiska vänner.

Fantastiskt.

"Burk-soppa" fick för övrigt en helt ny innebörd...


Efter restaurangbesök blev det Irish coffee på genuin pub.

Efter genuin pub, nattklubben Tahonga.

(Tahonga liksom. Bara namnet låte lite grrrrr.....Eller Sällskapsresan: "Ta me' dej giraffen, så går vi på Tonga Tonga...)

Visst, vi anlände väl liiiite tiiiidigt med nattklubbsmått mätt, men ändå....

Vid 01-tiden var vi säkert 30 personer.

Inklusive personal och DJ.

Och vilken värdelös DJ.

Jag önskade självklart lite musik.

Då svarar den unge DJ:n:

"Nej, jag har ingen ny musik. Jag har bara gammal."

????????

Gammal?

Var det inte en nattklubb det här, eller??

I själva verket hade han inte alls tid med oss.

Det var uppenbart.

Han hade fullt upp med att facebook:a.

Han var så engagerad i att uppdatera sin fb-status att han inte märkte att låtarna tog slut.

Åh, hoppsan, nu får jag starta en ny GAMMAL låt....

Stöööööööööön.

Det var ju definitivt mer håll-i-gång på vårt lolala danshak för en vecka sedan, det är en sak som är säker...

Så vi stannande kvar och hoppades och hoppades att det skulle bli lite mer folk, men nej.

Fast det var ju ingen av oss som hängde läpp det minsta om man säger så.

När vi kom ut på gatan kom någon på den briljanta idén att gå till gammalt klassiskt nattöppet snabbmatsställe - och då menar jag varken McDonalds eller Burger King.

Men vilken toppenidé!!!!

För er tre som hade promenadvänliga skor.

Själv fick jag trippa lätt på tå genom natten för att inte fastna med mina små klackar mellan gatstenarna...

Medan de andra dreglande läste menyn kände jag att jag mest var trött och bara ville ha en Pucko.

Jag tror att jag sa det till J sisådär fjorton gånger:

"Jag vill bara ha en Pucko."

Han kanske utgick från att jag syftade på honom, för detta var vad som hamnade framför mig på bordet:

Efter en mycket fnissig och flamsig nattvard blev det om möjligt en ännu fnissigare och flamsigare promenad efteråt till hotellet.
HALVFYRA var jag i säng.
Och mina klackar på stövlarna var minst en centimeter lägre...
Imorse - eller rättare i sagt i förmiddags - sa A vid frukostbordet:
"Alltså, jag kunde inte somna igår så jag låg och läste Aftonbladet till klockan fyra. Jag skulle aldrig druckit den där coca colan!!"
Vi andra bara stirrade.
Först på A och sen på varandra och så utbrast vi unisont:
"Du skulle inte druckit COCA COLAN???"
Hahaha.
Nej.
Coca Cola kan vara farligt.
För sömnen...


Så här långt var allt till belåtenhet.
Sen var det, det här med tågresan hem.
Idag var nog den absolut sämsta dagen att välja att åka tåg.
För det första var alla avgångar inställda eller eratta av bussar.
Ingen av dem vi frågade visste nånting.
Alla gav olika besked.
Fint.
Till sist hittade vi ett tåg som skulle gå till Lund.
Det tog en timme att åka från Malmö till Lund!!!!
För vi åkte i Citytunneln.
Baklänges.
Men den var ju stilig.
Fast vi var ju mest sugna på att åka hem.
Inte åka på seightseeing liksom...
Och F var ju mest sugen på att se Zlatan...


Det roliga är att när man sett nyheterna ikväll så sa nån ansvarig filur att allt gått j-ä-t-t-e-b-r-a hela dagen. (?????????)
Nästan inga förseningar alls.
Och om det varit förseningar så har de varit högst tio minuter.
Intressant.
Indeed.


Emellertid är lite logistikproblem värdsligt.
Om man ställer det i relation till vad som hände i Stockholm igår.
Förskräckligt alltså!!!
Mitt i centrum!
Bland alla oskyldiga människor.
Alla oskyldiga små barn.
Usch.
Jag får rysningar....


Nu är det dock dags.
Om 7 timmar är det uppstigning och påklädning av två små lucior.
Ingen rast, ingen ro...


Välkommen in i julen!

Jag är inte längre säker...

...på att Jay vinner idolfinalen ikväll.
Han är bra men det är Minnah också.
Hon har inte bara en bra röst, hon har dessutom ett intressant scenspråk.
Jag är inte heller säker på att jag får veta vem som slutligen står som vinnare.
Ikväll åtminstone.
Jag är nämligen ruskigt trött.
Typiskt fredagssymptom.
Det är så illa att jag faktiskt har bestämt mig för att gå och lägga mig.
Typ strax.
Ska bara...
Varför heter Hits for Kids just Hits for Kids?
Är det speciellt utvalda låtar för BARNöron?
JAG tycker ju också om många av de låtarna...
Det får man visst inte när man är 35 och passerat bäst-före-datumet...
Men jag skrattar ålderspolisen rakt upp i ansiktet med mitt råaste skratt och vänder den ryggen...
This is the rhythm of the night.

En söt bowlingtjej!

"Julfest" med M och hennes klass ikväll.
Välkomstdrink (=julmust) och pepparkakor, en timmes bowling och sist - men inte minst - korv, pommes frites, läsk och glass!
Vilket höjdarkoncept!
Nu är vi alla nöjda.
Och trötta.
Ändå sitter jag här.
Borde ta tag i kvällsbestyren.
Dock har maken skött det mesta innan han stack iväg till sin innebandy.
Jag var emellertid bara tvungen att se "Bonde söker fru".
Men jag blev illa berörd.
Det var tragiskt att se.
Så ledsna människor.
Hm.

En söt handbollstjej!

Avslutning ikväll, med jultomte och fin handboll i julklapp!
E var nästan det enda av barnen som tog tomten i hand - med RÄTT hand!
E är nämligen vänsterhänt och tog därför emot handbollen hon fick av tomten med vänster hand.
Den högra handen var följaktligen ledig att tacka tomten med, haha!
Snyggt.
Ser ut som om man lyckats med åtminstone nån del av uppfostran...


På tal om tomten.
Vi får snart sätta munkavle på M.
"Tomten finns inte, ha-ha!!" kan hon retsamt säga till sina småsystrar.
Morr.
Den delen har man visst inte lyckats lika bra med...


(Eeh, finns inte tomten...?)

O nu é de' julbord igen, o nu é de'.......

I onsdags var jag på julbord med mina arbetskamrater.
Det var ett väldigt gott och trevligt julbord som avslutades med två timmars bowling...
Mina stackars, stackars kolleger beklagade sig - vid fikabordet dagen därpå - över diverse onda axlar och svullna fingrar, haha....

Igår var det så dags för julbord igen.
Denna gång tillsammans med min man och mina föräldrar och alla deras anställda med respektive.
Även detta julbord var delikat.
Jag som nu (återigen) är en sån partypingla (ehe) har fått utstå att inta en större mängd alkoholhaltiga drycker på senare tid (=sedan förra fredagen, TRE fester på EN vecka, rena gymnasietakterna)...
Snapsar, öl och drinkar (eller groggar som man säger här... "drink" låter mer sofistikerat så därför använder jag det i ett försök att låta mer, asch .... sprit som sprit...)
I år hade vi valt en lördag då det inte spelades musik under och efter maten, och se, det blev faktiskt mycket bättre.
Vi minglade runt och pratade (behövde inte skrika för att överrösta dansbandet...) och hade trevligt.
De andra sällskapen försvann ett efter ett och till sist var det bara vi kvar.
Plötsligt ramlade det in ett gäng på 20 personer och satte sig.
En del med cowboyhattar!!
Alltså.
På den här lilla oansenliga orten "ramlar" det inte bara in folk - varken med eller utan cowboyhatt - av en händelse vid 23-tiden.
Jag var tvungen att söka information hos barpersonalen...
Men hade jag talat med H bara någon sekund tidigare så hade han kunnat upplysa mig om att de var "Finish farmers" som bodde på hotellet....
Jo, en av kvinnorna hade kommit fram till H och presenterat sig som en "Finish farmer" och frågat om han ville känna på hennes biceps (!!!???)
Finnar....
"Jatack, det vill jag såklart jättegärna", svarade H eftersom det var preciiiiiiiiiiis det han satt och tänkte på när han såg dem komma in i lokalen. "Wow, undrar jag får klämma på deras biceps...?"
Nedan ser man hur T försöker lägga sig i och styra upp gruppbilden som skulle tas av de finska farmarna....
Ja, jesses....

Sedan är det ju klart att det börjar rycka i dansnerven vid en viss tidpunkt.

Några av oss tog därför taxi till dansstället där jag för övrigt var på julbord i onsdags.

Detta faktum påpekades ju givetvis av personalen...

Ja, jag är ju ett sån't party animal.....

Ett mycket MYCKET bra coverband spelade. (En Tilde de Paula-förstärkning, pappa!)

Soundtrip.

Lägg det på minnet.

Jag har aldrig hört ett coverband kunna spela så extremt varierat, allt ifrån AC/DC till E-Type!!

E-Type har jag nog aldrig hört någon göra cover på när jag tänker efter.

Men det var extremt likt originalet.

Det var till och med så att jag - när jag kommit tillbaka till dansgolvet efter att ha pudrat näsan - trodde att DJ:n börjat spela igen!!!

Synd bara att sångaren var så ful... (NOT!!! Flämt, flämt....)

Givetvis klättrade jag ju upp i DJ-båset nästan det första jag gjorde, för att önska, just det....Mikrofonkåt.

"Den kommer den sista timmen, jag måste spara den."

Men HALLÅ!!!

Sista timmen infaller mellan 02.00-03.00...

Vem kan vara ute såååå länge???

Tydligen.

Jag.

Själv.

Klockan 02.23 skrek jag mig hes ikapp med September.

Klockan 02.30 satt jag i taxi på väg hem.

Vilken rolig kväll.

Ganska kul att man träffar på M:s fritidspersonal, söta hästtjejerna i stallet här bredvid osv.

De är typ, 22.

Det var jag också.

Igår.

Typ.

Imorse: 73.

Typ.


Och så dagens första - och sista - inlägg i miljödebatten.

Jag måste ju ha något seriöst att tillföra också...

Hörde på nyheterna en kväll att man röstat om vilka länder som ska få arrangera fotbolls-VM 2018 och 2022.

(Snacka om framförhållning...)

2022 heter de lyckliga vinnarna Qatar.

Qatar?

Vad fan är det?

Ett land?

(Tur att man kan googla...)

Vidare i nyhetssändningen förklarade man att det kommer att vara så fruktansvärt hett i Qatar då VM pågår att man måste kyla ner arenorna.

Att kyla ner en arena ska enligt uppgift kosta 28 miljarder kronor!!!!!

???

Ok.

Det finns ju länder som kanske skulle lämpa sig liiiite bättre för ändamålet.

Eller??

Jag tycker att det verkar helt puckat.

På ren byråkratiska.