söndag 19 december 2010

Barnbowling och hemliga laster

Familjen med alla våra döttrars kusiner firar inte jul med oss i år.
Därför bestämde vi att vi skulle träffas denna sköna söndag för att äta julbord och bowla.
När ägaren till bowlingstället fick syn på mig bara tittade han på mig och utbrast:
"DU? Nu igen?"
(Tjaaa, det är ju bara f-j-ä-r-d-e gången den här månaden jag besöker hans place....)
Ja.
Sen log han såklart.


Maten smakade bra som vanligt men tyvärr missade jag det "småvarma" eftersom jag var tvungen att skjutsa M till en kompis som hade "Tjejmys".
Så jag gick direkt från sillen till gröten kan man säga...
Jag överlever.


E tyckte det var riktigt roligt att bowla.
Klart att kloten var för tunga, tänk om man själv skulle få iväg ett klot som motsvarade en femtedel av sin egen kroppsvikt....typ....
Givetvis hade vi de små barnstaketen uppfällda och det mumlades lite bakom ryggen att "det var ju tur att staketet fanns..." osv men det var ju lika för alla!!
Och svägerskan vann med 119 poäng TÄTT följd av mig på 109, så mumlar bäst som mumlar sist...
Var dock smått oroliga för barnens säkerhet, framförallt när det var svärmors tur.
Ja, hon kastar ju klotet baklänges ibland.....hehehe....



Kaffe och kakor hemma hos fyrbarnsfamiljen efteråt.
Svärmor ville ha en gruppbild att skicka till släktingar i Kanada.
Bara ett litet problem.
Vem skulle ta bilden?
Vi försökte i alla fall samla ihop J och I med fruar och barn.
Det var inte det lättaste.
Som synes:
Men en mycket trevlig och mysig fjärde advent blev det i alla fall!!
Sedan vi kom hem har jag och M börjat med planeringen av hennes 8-årskalas.
Hon fyller ju år strax efter jul och ska sanningen fram så hade både J och jag liksom glömt bort att det är dags att skicka ut inbjudningar mm.
Från och med julafton till och med trettondagen är det bara ett enda långt firande i den här familjen.
Alla juldagarna, Nyårsafton, kusinens födelsedag och M:s födelsedag inom loppet av två veckor...
Läste Jessica Gedins krönika i senaste numret av Mama (min absoluta favorittidning) och inte för att det ursäktar mitt eget smusslande men det känns i alla fall skönt att jag inte är ensam om att vara en ansvarslös idiot ibland.
Jag citerar vissa stycken ur texten som handlar om att Jessica Gedin så gärna vill vara ett gott föredöme för sin sexåriga dotter men att hon inte alltid orkar vara den där "präktiga, käcka, pliktmedvetna liksom förklädesklädda personligheten som så ofta följer Det Stora Ansvaret som en skugga."
Hon beskriver hur hon - efter dotterns sexårskalas med 18 inbjudna jämngamla (pust!) - liksom måste andas ut efter "kras av glas som krossas, gnissel av sylthänder mot fönsterrutor, tutet av flärpor som tävlingstutats...etc /---/ Det är vid sådana tillfällen man förtjänar en cigarett. Förtjänar att kränga av sig mammarollen och byta om till nåt bekvämare /---/ Under veckan som gått har jag knåpat ihop inbjudningar med svampbobtatueringar i ziplocpåsar, bakat tusen laktosfria rulltårtor, tillbringat en hel natt framför Youtube för att lära mig göra ballongdjur. Jag har oroat mig för att ingen ska komma, jag har oroat mig för att alla ska komma, jag har oroat mig för att jag inte kan heimlichmanövern, men nu är det över och jag är så otroligt lättad för att jag inte har råkat döda nåt av barnen och för att jag (förhoppningsvis) skickat hem rätt unge med rätt förälder /---/ Cigaretten är min belöning /---/ Jag vill inte vara en dålig mamma, men ibland vill jag vara en dålig flicka - ruska av mig fredagsmyset och förebildsförväntningarna och byta om till min superskurkuniform i närmsta telefonhytt. Eller bara röka en cigarett i lugn och ro på balkongen /---/ Moderskapet är ett konstant tillstånd av dubbelmoral. Därför har jag dåligt samvete när jag smygröker på balkongen /---/"

Ganska kul betraktelse.
Tycker jag.
Och med hög igenkänningsfaktor.
Sen behöver det inte handla om just rökning utan kan ju egentligen handla om vad som helst som man inte vill tala om för sina barn.
Om jag säger till M att jag tycker att någon annan än hennes pappa är snygg blir hon sur.
Vadå?
Som om inte Brad Pitt är en av de snyggaste personerna som existerar?
Läste i tidningen att han fyllde år igår.
Och så var det en lagom hunkig bild till texten...
På nätet finns det ju fler.
Hunkiga bilder på Brad alltså...
På VHS-tiden spelade jag en gång in ett avsnitt av Oprah Winfrey.
Brad Pitt var det avsnittets huvudattraktion.
Behöver jag lägga ut texten mer?
Jag vet inte ens vad han sa - kommer bara ihåg hur han såg ut (slurp!).
Den inspelningen kunde man plocka fram då och då om man behövde en humörhöjare, haha.
Nu har vi ingen video längre.
Så jag har kastat VHS-bandet.
Lite trist.
Hoppas att han fick en trevlig födelsedag i alla fall.
Med sex små barn som kom in och väckte honom med födelsedagssång och presenter...
För övrigt kan jag tala om att jag har GRYM träningsvärk nästan precis överallt.
Jag skyllde mitt halvusla bowlingspel på just träningsvärken.
Till sist undrade svägerskan om det inte var lättare att peka ut nån kroppsdel där jag inte har ont.
Typ...näsan....?

Inga kommentarer: