Välkommen in i julen!

"Får jag följa med, mamma?"
Nej.
Inte den här gången.
För denna gång reste mammorna och papporna iväg på minisemester utan alla de sex små barnen...

På tåget till Malmö - som avgick i tid och höll tidtabellen hela vägen (har aldrig hänt, ska kanske inte klaga på tåg mer, peppar, peppar, ta i trä...?) - dukade A och F fram glögg och pepparkakor med ädelost och hembakta lussebullar.
Amazing!

Efter att ha slängt in väskorna i bagagerummet på hotellet blev det dags för lite seriös shopping!

A och jag gick verkligen in för uppgiften på fullaste allvar så när killarna tyckte det var dags för lunch undrade vi om det verkligen var meningen att vi skulle slösa tid på att ä-t-a?

Det skulle vi visst.

Och efter en liten "dessert" i värmen på uteserveringen delade vi återigen upp oss i våra shopping-lag.

A och jag delade också på oss till en början - allt för att vara effektiva - men när jag stod inne i en butik slog det mig att jag glömt en påse på lunchstället.

Faaan.

Hur förvirrad kan man bli?

Som tur var hade en ärlig familj uppmärksammat både oss och den kvarglömda påsen, och sprungit ifatt J för att lämna över den.

Piuh.

Knappt hade jag och A återförenats och vinkat av grabbarna - som skulle ta buss en bit för att kolla julklpappar till barnen - förrän jag fick ett mms.

Med den här bilden:

Hmmmm.

Såg ju förfärligt ansträngande ut.

Är det så man gör när man köper julklappar???

Inte undra på att vi inte köpt några än.

(Och HALLÅ! Detta har aldrig hänt mig. Att jag inte fixat julklapparna. I fruktansvärt god tid. Sååååå olikt mig. Måste vara vara nåt fel...Eller....börjar jag bli...normal??)

Efter ytterligare ett par, tre svettiga - och roliga (jag fick bla se personalen på Lindex klippa ut en stackars kund ur en klänning...) - timmar gav A och jag upp.

Nöjda med dagens kap återvände vi till hotellet.

Vi blev dock g-a-n-s-k-a förvånade att vi kom före killarna (!)

Var höll de hus??

Vi kånkade upp alla väskor och flotta pappåsar med sidenbandshandtag (njaa, så många såna påsar hade vi kanske inte, men det låter tjusigt...) och började göra oss i ordning inför kvällen.

Då kom de äkta hälfterna äntligen.

De hade bara varit en liten sväng på Bishop Arms...

Har de verkligen leksaker där???

Fantastisk restaurang.

Fantastisk mat.

Fantastisk Atmosfär.

Fantastiska vänner.

Fantastiskt.

"Burk-soppa" fick för övrigt en helt ny innebörd...


Efter restaurangbesök blev det Irish coffee på genuin pub.

Efter genuin pub, nattklubben Tahonga.

(Tahonga liksom. Bara namnet låte lite grrrrr.....Eller Sällskapsresan: "Ta me' dej giraffen, så går vi på Tonga Tonga...)

Visst, vi anlände väl liiiite tiiiidigt med nattklubbsmått mätt, men ändå....

Vid 01-tiden var vi säkert 30 personer.

Inklusive personal och DJ.

Och vilken värdelös DJ.

Jag önskade självklart lite musik.

Då svarar den unge DJ:n:

"Nej, jag har ingen ny musik. Jag har bara gammal."

????????

Gammal?

Var det inte en nattklubb det här, eller??

I själva verket hade han inte alls tid med oss.

Det var uppenbart.

Han hade fullt upp med att facebook:a.

Han var så engagerad i att uppdatera sin fb-status att han inte märkte att låtarna tog slut.

Åh, hoppsan, nu får jag starta en ny GAMMAL låt....

Stöööööööööön.

Det var ju definitivt mer håll-i-gång på vårt lolala danshak för en vecka sedan, det är en sak som är säker...

Så vi stannande kvar och hoppades och hoppades att det skulle bli lite mer folk, men nej.

Fast det var ju ingen av oss som hängde läpp det minsta om man säger så.

När vi kom ut på gatan kom någon på den briljanta idén att gå till gammalt klassiskt nattöppet snabbmatsställe - och då menar jag varken McDonalds eller Burger King.

Men vilken toppenidé!!!!

För er tre som hade promenadvänliga skor.

Själv fick jag trippa lätt på tå genom natten för att inte fastna med mina små klackar mellan gatstenarna...

Medan de andra dreglande läste menyn kände jag att jag mest var trött och bara ville ha en Pucko.

Jag tror att jag sa det till J sisådär fjorton gånger:

"Jag vill bara ha en Pucko."

Han kanske utgick från att jag syftade på honom, för detta var vad som hamnade framför mig på bordet:

Efter en mycket fnissig och flamsig nattvard blev det om möjligt en ännu fnissigare och flamsigare promenad efteråt till hotellet.
HALVFYRA var jag i säng.
Och mina klackar på stövlarna var minst en centimeter lägre...
Imorse - eller rättare i sagt i förmiddags - sa A vid frukostbordet:
"Alltså, jag kunde inte somna igår så jag låg och läste Aftonbladet till klockan fyra. Jag skulle aldrig druckit den där coca colan!!"
Vi andra bara stirrade.
Först på A och sen på varandra och så utbrast vi unisont:
"Du skulle inte druckit COCA COLAN???"
Hahaha.
Nej.
Coca Cola kan vara farligt.
För sömnen...


Så här långt var allt till belåtenhet.
Sen var det, det här med tågresan hem.
Idag var nog den absolut sämsta dagen att välja att åka tåg.
För det första var alla avgångar inställda eller eratta av bussar.
Ingen av dem vi frågade visste nånting.
Alla gav olika besked.
Fint.
Till sist hittade vi ett tåg som skulle gå till Lund.
Det tog en timme att åka från Malmö till Lund!!!!
För vi åkte i Citytunneln.
Baklänges.
Men den var ju stilig.
Fast vi var ju mest sugna på att åka hem.
Inte åka på seightseeing liksom...
Och F var ju mest sugen på att se Zlatan...


Det roliga är att när man sett nyheterna ikväll så sa nån ansvarig filur att allt gått j-ä-t-t-e-b-r-a hela dagen. (?????????)
Nästan inga förseningar alls.
Och om det varit förseningar så har de varit högst tio minuter.
Intressant.
Indeed.


Emellertid är lite logistikproblem värdsligt.
Om man ställer det i relation till vad som hände i Stockholm igår.
Förskräckligt alltså!!!
Mitt i centrum!
Bland alla oskyldiga människor.
Alla oskyldiga små barn.
Usch.
Jag får rysningar....


Nu är det dock dags.
Om 7 timmar är det uppstigning och påklädning av två små lucior.
Ingen rast, ingen ro...


Välkommen in i julen!