Amanda Jenssen - Suspicious Minds (Idol 2007)

Jag var där.
I publiken.
Den observante noterar oss - J i svart skjorta, jag själv i grå klänning (viktigt att skriva att jag har klänning...) med rött i halslinningen - sittandes under en färgglad metallicskylt som hålls upp av fyra (förmodligen unga...) tjejer, 5:34 i klippet.
Amanda berörde.
Berör.
Fortfarande.
Hon har en fantastiskt repig röst.
Kvällens Idoler berör också.
Framförallt Jay.
Perfekt Elvis-tolkning av In the Ghetto.
Piuh.
Jag blir knäsvag.
Lite förälskad.
I den mörka, lätt vemodiga, rösten.
Så jag hoppas att han går vidare.
Men jag tänker inte ringa.
Jag har lagt av med sån't....
(HAHAHAHAHA. Var det nån som tänkte "mognat"???)
Även Jays första framträdande var imponerande.
Stensäker på sin sak.
Minnah är näst bäst ikväll.
Olle får åka hem.
Om jag får bestämma.
Men det får jag ju inte.
Eftersom jag inte ska ringa.
Jag låter folket bestämma.
Tyvärr är det väl bara en massa tjejer som ringer.
Och då ligger Olle bra till.
Han är ju supersöt.
Born to Run var bra.
Men nej.
Sorry Olle.
Man måste beröra.
Insidan.