Corona - Rhythm of the Night

Idag är det Lille Nyårsafton.
Då måste man ladda inför Stora Nyårsafton.
J har varit hos morgondagens värdpar och lagat mat och förberett.
Själv förbereder jag mig framför datorn tillsammans med ett glas vin.
Och med mina funderingar.
Har haft ett djupt - och helt oförberett - samtal med äldsta dottern.
Vid kvällsmaten började hon gråta hysteriskt och sa att hon inte ville att jag skulle dö.
"Men jag ska inte dö. Inte på ett tag i alla fall", svarade jag.
Vi hade sedan ett långt samtal om detta existensiella dilemma.
Hon var dock så ledsen att hon skakade.
Och vi pratade och pratade och jag försökte trösta och komma med käcka förklaringar.
Jag vet precis hur hon känner.
Verkligen.
(Jag vill ju verkligen aldrig dö! Vem vill det?)
Men nu fick jag vara den starka och förklarande.
Hon sa:
"Jag tycker att åren går så fort, mamma!"
Ååååååhh, min lilla tös!
Tänk inte på det.
Jag vill att du ska vara sorglös och ovetande och lycklig!


I slutet av samtalet, när hon blev tryggare och gladare, berättade jag plötsligt att jag brukar röka ibland.
(Men var fick jag DET ifrån då??)
"Jaha. Det har jag aldrig sett."
Jag sa vidare att jag kanske röker imorgon, liksom som att förbereda henne så att hon inte tycker det ser konstigt ut.
"Nä. varför gör du det? Är inte det farligt?"
Vad säger man?
Jo, det är så in i helvete jävla jättekorkat och inte alls nyttigt!!!
Men gott.
När man druckit ett glas vin och ätit god mat.
Kan man definitivt inte säga till en 8-åring.
Jag svarade bara att det finns mycket som är farligt men som vi människor gör ändå.
Apropå.
Döden.


Nä.
Var det inte uppladdning jag talade om?
Uppställning i pulkabacken 10.00 imorgon.
Sedan löpning med nyinköpta broddar.
Efter det får man väl - försöka - piffa till sig...
Piff - och - puff.