Julafton:blev trots min oplanerade powernap strax före Kalle Anka (hur kunde jag bara somna ifrån barn och allt sådär oansvarigt, och mitt på dagen dessutom???) och trots abrupt hemresa från svärföräldrarna en mycket fin och stämningsfull dag.
Tomten kom, barnen fick massor av julklappar, julmaten var som vanligt fantastisk och det var mysigt att få vara tillsammans med dem man tycker allra mest om!
Det abrupta slutet på kvällen orsakades av ett utbrott av mellandottern E.Klockan var väl ca 21.30 - och barnen var givetvis dödströtta - och J och E satt och bläddrade i en bok E fått.
I boken fanns bl.a. texter till några kända julsånger.
Plötsligt blev E jättearg för att J inte sjöng den fjärde versen av Midnatt råder.
(Och det låter ju som en helt naturlig sak att bli blixtarg för, eller hur??)
Hysteriskt arg!
(Jag blir mest arg OM J skulle få för sig att sjunga. Han kan inte ta en ton rätt. E kan inte ha varit vid sina sinnens fulla bruk. Då hade hon aldrig krävt av sin pappa att sjunga mer. Det kan jag lova. Javisst ja. Hon har ju halsfluss. Måste vara det.)
Vi kunde omöjligt få henne att lugna sig.
För en sådan skitsak!!
Hon bara malde på och malde på om varför han inte sjöng fjärde versen och hon skrek och tjatade så att hon kräktes...
Det är mycket kräkande i den här familjen alltså....
Så det var bara att packa ihop.
Och åka hem.
J och jag tänkte såklart - som de naiva dumskallar vi är - att vi skulle få sovmorgon på Juldagen eftersom barnen varit uppe så sent på Julaftonskvällen....
Fy fan vad dumma vi är.
En av våra fina julkappar!!!Juldagen:
började - liksom alla andra dagar i det här huset - alldeles för tidigt.
Dessutom var både J och jag uppe några vändor på natten...
Jag var s-v-i-n-trött hela dagen!
På eftermiddagen var det i alla fall dags för traditionell Juldagsmiddag hos mina föräldrar.
Supergott!
Hälleflundra med kokt potatis, smält smör, riven pepparrot, hackat hårdkokt ägg, sparris, sockerärtor och knaperstekt bacon.
Ljuvligt.
Helt enkelt.
Gott vitt vin till det.
(För till skillnad mot kvällen innan var det inte jag som körde...)
Sedan apelsinparfait med apelsin- och kanelhavreflarn.
Supernice.
Vi körde och hälsade på min farfar en liten stund, i hans nya lägenhet, på äldreboendet.
Han verkade ha det fint där.
Körde hem så tidigt att barnen kom i säng före "Stjärnorna på slottet".
Vilket bra program det är!
Tycker jag varje år.
Jag gillar Dan Ekborg.
Men jag tyckte inte att man fick veta så mycket om honom.
Lite tunt faktiskt.
Hoppas mer på nästa avsnitt.
Annandag jul:
Vråltrött som vanligt.
Men det får man ignorera.
Var i farfars gamla lägenhet vid halvelva-tiden och träffade mina kusiner och flera andra släktingar.
Det var trevligt.
Och flickorna träffade en liten nästkusin.
Som var en solstråle mest hela tiden.
Konstigt.
Hans pappa var ju en sån pestunge när han var liten... (hehehehehehehe)
På kvällen var jag och J i Lund och såg den tredje Änglagård-filmen.Den var skitbra.
Kan ju inte bli annat med så många otroligt bra skådespelare!
Är dock inte alldeles riskfritt att gå på bio.
Och då tänker jag inte på väglaget när vi körde dit...
Precis när jag satt mig ner i biostolen och hade fullt upp med att krångla av mig jackan samtidigt som jag skulle hålla ordning på popcornen och Coca Colan (inte de små förpackningarna heller precis....) så fick jag en sån praktsmäll på vänsterörat att jag skrek "AJ" rakt ut och gungade till.
Innan jag hunnit göra något mer kände jag kvinnans, som satt till vänster om mig, armar runt mig samtidigt som hon upprepade "Förlåt, förlåt, hur gick det?"
Jag, som inte vill framstå som någon vekling (fast det gjorde j-ä-v-l-i-g-t ont), skrattade bara glättigt och sa att det var h-e-l-t ok......
Hon skulle visst bara ta av sig jackan men råkade väl tappa kontrollen över sin armbåge som flög med full kraft rakt i huvudet på mig.
Ja ja....
Sen fick jag saltblåsor på läppen.
Av popcornen.
Bio är farligt.
Tur att vi bara går en gång om året.
Högst.
Julreadagen:
Julreadagen:Jag har svurit på att aldrig åka med barn på Julrea.
Jag framstår inte som särskilt trovärdig i det fallet.
Längre.
Nu var det dock inte meningen att vi skulle åka på Julrea heller.
Hade det inte varit för de där förbannade stövlarna så hade mitt löfte aldrig brutits.
Eftersom J behöver arbeta i fred med vårt nya rum på vinden, så valde jag att hålla mig borta.
Vilken uppoffring, haha!
(Barnen har sovit hos mamma och pappa i natt - HALLELUJAH!! - och jag har sovit i åtta timmar! I ett sträck!! Barnen har också sovit hela natten. Det gör de alltid borta.... SÅÅÅ ofattbart...)
M ville vara hemma med sin pappa, så jag, mina föräldrar, E och L körde till Helsingborg.
Tog drygt en-och-en-halv timme att köra dit eftersom vi fick ta "gamla" vägen.
Olycka på stora vägen med kilometerlånga köer.
Jag var helt inställd på att kräva pengarna tillbaka.
Det var mamma också.
Hon går igång på sån't.
Pappa och jag gjorde vad vi kunde under bilfärden för att riktigt provocera henne (hehe).
När vi kom till Scorett var hon ilsken som en lejonhona i väntan på sitt lunchoffer.
Det behövdes emellertid inga såna trick.
Jag fick pengarna i handen direkt.
Utan knussel.
Jahapp.
Många pengar - men inga stövlar.
Så då påbörjades jakten.
Vi lämnade centrum för stort varuhus.
Det var helt enkelt alldeles för kallt för att strosa runt i stan, burr!
Pappa och jag skickade iväg mamma på en egen rutt för att kunna gå metodiskt tillväga.
Det vill säga, jag placerade pappa som en vaktpost till ingångarna till varje butik.
Tillsammans med barnen.
Så att jag noggrannt, hylla efter hylla, kunde söka efter stövlarna med stort S.
Jag fann dem till sist även om utbudet var - minst sagt - magert.
På.
Knappt jag vågar säga det.
På.
ECCO.
Av alla ställen.
För alla VET att på ECCO finns det bara fotriktiga, superergonomiska och FULA skor.
Gummisulor och Gore-tex och allt annat praktiskt shit.
Men FULA.
DÄR köpte jag mina nya svarta stövlar.
Pinsamt.
Förvisso vardagsstövlar - såna med höga klackar och bling-bling har jag redan - men ändå!
De var faktiskt på REA så det försvarade även köpet av ett par svarta pumps som slank ner i shoppingkassen ett par timmar tidigare...
Inga SNUSKskor men ett par snygga, svarta, klassiska pumps i skinn.
Så att jag kanske kan ha dem på mig i mer än tre timmar på en kväll utan att jag börjar fundera på att operera bort lilltårna...
Men det bästa av allt.
Stövlarna var INTE fula.
Snygga.
Men åff kårrs så jävla fotriktiga och gore-texiga....
Det får man ta.
Köpte också ett par broddar (tjoho, ska försöka ge mig ut på löprunda senare i veckan!), lite smink och presenter till M som snart fyller år.
När vi fikade beklagade jag mig för pappa att jag var på JULREA utan att ha gått in i en enda k-l-ä-d-b-u-t-i-k.
Skämmigt.
Pappa, som snällt stått som en lydig hund utanför varje butik utan minsta klagolåt och bara viftat glatt på svansen när jag återvänt, tittade oförstående på mig.
"Men, på Stadium fanns det ju kläder...."
(Han var helt allvarlig i detta yttrande.)
STÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖN.
Stadium.
Räknas.
Inte.
Nu är vi hemma.
Klockan är mycket.
L:s spjälsäng står i vårt sovrum.
Med en sovandes L i.
Kanske det blir bättre?
Kanske vi får sova i natt?
Nu gäller det att inte se bakåt.
Utan rakåt.
Som E säger.
Motsats till bakåt måste alltså bli "rakåt" (rakt-fram-åt).
Logiskt?
Ska i alla fall simma 1000 meter i morgonbitti.
Utan broddar.
Först lite Love Actually.
Filmen då alltså.
Den är en av de bästa.
Absolut bästa.
Bra skådespelare.
Bra musik.
Bra story.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar